Kategori: Blogg

Publicerat

Altruism är det helt omodernt?

 

När damen på den överfulla bussen reser sig upp faller ett litet paket från hennes knä ner på marken. Folkmassan rörs sig mot utgången på bussen och paket sparkas iväg. En tonårs pojke ropar:  -Stopp! Och gruppen stannar för ett ögonblick till, han tar upp det ”tilltuffsade” paketet och räcker över det till damen med ett leende.

 

Den franske sociologen Aguste Comte myntade begreppet Altruism. Det kan närmast översättas med osjälviskhet, omtanke om andra eller helt eller delvis åsidosättande av egna intressen.  De lärde tvistar om vad det beror på att vissa människor tycks tänka och agera altruistiskt. Handlar det om att jag gör något ”snällt” för att förvissa mig om att du gör något för mig?  Eller handlar det om en medfödd förmåga som i vissa miljöer får utvecklas till en kompetens? Eller handlar det om att vi förstår att hela vår hela existens sitter ihop och att vi är beroende av varandra?

 

Genom att utmana sig själv med frågan: -För vems skull gör jag det jag gör?
Handlar allt bara om mig eller finns det andra drivkrafter?

 

Jag läser om framgångsrecept, ”Bli ditt personliga varumärke” eller JAG budskap i alla dess former. Då undrar jag: -Vad händer med oss över tid om det fortsätter att röra sig i den riktningen?

 

Jag tror att vi genom att hålla upp dörren, säga hej, att verkligen lyssna på den andre eller bara genom att visa lite vänlig omtanke tar fram och bekräftar de grundläggande behoven det innebär att vara människa. Jag tror att vi behöver utveckla vår altruistiska förmåga än mer och att det är hög tid att göra begreppet modernt igen. Var snäll med din omgivning. Och de gånger vi snubblar, glömmer eller ”tappar huvudet” just för att vi är människor. Börja om.

 

Det är först när du kommer på att det blev tokigt som du kan göra något åt det. Leta signaler från andra och ta dom till dig så startar resan mot en bättre plats att leva på.  Sök kommunikation istället för konfrontation.

 

Ibland slår försvarsmekanismerna till och vi söker bortförklaringar till att det blev fel. Ibland lägger vi tid och kraft på annat än det centrala och viktiga. Vi söker efter begrepp eller namn istället för innebörden i dessa. Eller som Shakespeare skrev: ”What´s in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet”.

 

Jag lever med att människan är i grunden god och om du inte hittar någon runt dig, var själv god i dina tankar och handlingar.

 

 

Om du vill läsa hur våra kunder upplevt det att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

Publicerat

Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.

Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.

Jag har uppmärksammat människor som alltid ställer frågor, en massa olika frågor. Med tanke på följdsvaren är det inte alltid frågorna sitter ihop i någon, för mig begriplig, röd tråd. Jag börjar tro att frågandet är något slags ”Det får inte bli tyst syndrom”

En annan bekant tycks aldrig sätta punkt för sina monologer, just i de lägen när han har dryftat ett ämne i ett cirkelresonerande och det verkar uppenbart att nu är det äntligen klart….Så kommer det en extra vända med samma mässande.

En annan driver rätt och fel frågor in i absurdum. ”-HERREGUD, så kan man verkligen inte göra!!”

Det upplevs och uttalas som om det vore en mellanstadieelevs rättspatos som ligger bakom orden. Det hela utvecklas oftast till en ”talibanfundamentalistisk” hållning till alla ämnen och diskussioner.  Förståelsen för att människor kan ha olika anledningar och bakgrunder till sina beteenden verkar vara lika med noll.

Kan det vara så att vissa typer av språkmönster leder vidare till en viss typ av enkelriktat tänkande? Vad blir slutsatsen och fortsättningen när t.ex. följande ord startar meningen?

”-Problemet är…”. ”-Typiskt 90-talister…”

”-Det vet ju alla…” ”-Så gör man ju…” ”-Det är väl ändå självklart…” ”-Hur svårt kan det vara…” etc.

Att nå fram med sitt budskap utifrån sitt syfte är inte alltid så lätt. Att bli medveten om sin kommunikation i förhållande till det jag vill uppnå kräver antagligen återkoppling av min omgivning. Att vi samtalar om samtalet.

Att skapa en ”medvetet tänkande kultur”.

”Att reflektera över hur vi reflekterar”

I samma veva funderar jag över mina egna mönster, vilka har jag? Brukar du också tänka på vilka ord du använder mest frekvent, och på vilket sätt?

Om du har någon som du upplever det som svårt att nå fram till…Testa att starta en mening på ett nytt sätt och upplev om det blir någon skillnad för dig och den andre.

Om du vill utveckla din kommunikation kan du be om återkoppling, till exempel genom att ställa frågor till din omgivning:

-Vad händer med dig när jag är uttrycker mig så här?

-Vill du berätta vad du tänker när du hör mig prata?

-Vill du veta min ansats med det jag just nu ska säga?

Ordet kommunikation betyder bland annat ”ömsesidigt utbyte” och  ”Att göra gemensamt” *

Med vilka ord, i vilken mängd och i vilken ordning blir det ömsesidigt utbyte?

För när ni provat precis allting, prova att prata med varandra.

 

Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:

http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

 

*Enligt NE: latin communicaʹtio ’ömsesidigt utbyte’, av commuʹnico ’göra gemensamt’, ’låta få del i’, ’få del av’, ’meddela’, av commuʹnis ’gemensam’, ’allmän’, ’offentlig’)

Publicerat

”Grundglada människor”

Häromdan när jag pratade med min kompis Lotta, blev jag medveten om något som gjorde avtryck på mig. Hon sa att hon tittat mycket på Dalai Lama och lagt märke till att han ofta skrattade. Det finns något magnetiskt i ”grundglada” människor. Det är inte det där att de alltid är ”tokpositiva” eller ”übermensch” utan mer att de lyckas på något sätt att ta perspektiv på livet även när det är riktigt tufft.

 

När jag tänker tillbaka på livet så har jag mött människor som haft den förmågan mer eller mindre.  En del lärare sa till oss elever att lugna ner oss och så blev det lugnt utan att de tryckt till, hotat eller skrämt någon. De hade en tyngd i orden som vilade på ”Vänligt men bestämt”.  Andra av mina lärare ropade, lektion efter lektion, sch, sch, sch…utan att någon egentligen verkade ta notis.

 

En del föräldrar verkar ha bättre dialog med sina barn än andra. En del säljare får till mötet med sina kunder utan att det känns ”krängande”. En del tränare lyckas skapa en ”aura” runt sin verksamhet så att spelarna trivs och vill vara där.

 

Jag läste någonstans att ”De riktigt stora människorna är de som får andra att känna sig stora” Om jag tänker efter vilka människor har jag mött, som stöttat mig i livet? Vilka har trott på mig när jag inte trott på mig själv? Vilka har varit där på riktigt och inte bara med sina ord?

 

I mitt huvud kommer ett ord tillbaka till mig: MOD!  Alla de människor som ”gjutit mod i mig” och fått mig att ta det första lilla steget och anta utmaningen. För jag känner igen den läskiga och förlamande känslan av rädsla när den kommer. ”Om jag gör fel nu…Säger fel nu…Eller tänker fel nu… Så kommer det att…”

Jag agerar på ett helt annat sätt när jag känner tillit och trygghet än när jag är rädd. När jag är trygg i en situation klarar jag oftare av att zooma ut bilden och dessutom ligger det där härliga bubblande skrattet nära till hands.

 

Vi är viktiga för varandra. En liten sak för dig kan vara otroligt stort för någon annan.

 

Skapa modiga människor runt omkring dig genom att bry dig på riktigt och våga visa ”halsen” och be om hjälp när du famlar. Minst lika viktigt är att du vågar ”stå upp för din kompetens” och det som du är duktig på. För när du ”vågar” visa upp dig och ta ut svängarna lite mer så ger du med automatik andra möjligheten att göra samma val.

 

Och tänk om ni skulle få till ett härligt befriande skratt på köpet?

 

http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

Publicerat

Jag tror att Kärleken vinner

Jag tror att Kärleken vinner i det långa loppet över de mörka krafterna.❤
Jag önskar att vi visar omtanke, är nära tillsammans och står upp för demokrati.
Jag vill hedra alla offer och deras nära genom att fortsätta livet. Jag hoppas att de som vill dra enkla slutsatser genom att svartmåla grupper och ställa människor mot varandra inte får näring. Låt inte rädslan skapa panikartade beslut. Jag vill att vi alla fortsätter att gå ut och ”lever livet som vanligt”. Att vi står upp för vad som är viktigt. Kram på er alla!

Publicerat

Att skickliggöra varandra

Att vända bort blicken och tyst passera någon i en korridor. Att snegla på mobilen samtidigt som en kollega pratar. Att upprepa det som någon annan precis har sagt, som om det var en egen ide. Att ta ordet mitt i en annans mening och avbryta med ”Ursäkta, jag ska bara…”

Många människor är inte medvetna om hur de påverkar sin omgivning med allt som de gör. Att vi dessutom skickar subtila men ack så kraftfulla signaler med allt som vi inte gör.

Vi är sociala varelser och beroende av samspelet för att överleva. En enskild individ kan ibland störa en hel grupps relation och prestation. Det är många gånger omedvetet och den så kallade ”elefanten i rummet” får fortgå medan vi andra viskar i korridorer om hur den beter sig.

”-Vi har provat allt!” är en av de mest vanliga kommentarerna när frågan kommer på tal.   Mitt svar är:  ”-Ni har provat allt som inte fungerar”.

Det krävs några grundläggande ramar runt verksamheten för att kommunikationen ska bli kraftfull och effektiv.

  1. Vad är vårt uppdrag?  Varför är vi här? Vilka olika roller har vi för att lyckas med det? Vilka är vi? Vad vill vi? Vad är syftet med det vi ska göra?
  2. Att ha ”krismöte innan det är kris”. OM du uppmärksammar något som du tror kommer att påverka vår möjlighet att lyckas med vårt uppdrag, säg till direkt. OM någon säger något till dig, svara -Tack! Den undertext som ligger i detta är att utgå från att alla vill lyckas.

    Att ”mitt ego” står ut med att det kommer att bli åsiktsskillnader och att se dessa som olika perspektiv. Att olikheter möjliggör olika vägar för att lösa våra gemensamma uppgifter och syften. Att verkligen på allvar, leta efter den ”goda intentionen” i ditt budskap    .   Att fler ökar sin förmåga genom att tänka: ”Vad är det som du vill uppnå när du säger som du säger eller gör som du gör?”

 

  1. Att skapa modiga medarbetare. I vilka situationer är du rädd? I vilka situationer tvekar du? Vad känner du då? Vad behöver du då för att lyckas med det du är att satt att göra? Vågar du uttrycka dina behov? Vem tar du kontakt med när du har det jobbigt? ”Att våga benämna det uppenbara”Att skapa en kultur där vi ”vågar” prata om svåra och tunga utmaningar och att bli tagen på allvar. När det gungar under fötterna är omgivningens beteenden mycket viktiga för att få fäste igen.  ”Ibland missar vi att lyckas” Hur bygger vi upp självförtroendet hos varandra?

 

  1. Att vi reflekterar över hur vi reflekterar, samtala om samtalet. Tänker vi på rätt saker? Agerar vi på rätt saker? Lär vi oss av misstag? Hur vidareför vi kunskap så att det kan bli kompetens hos andra? Hur tar jag emot andras kunskap?  ”Tänk om jag kan lära mig något av dig?”

            ”Att bygga på det friska” och uppmuntra det ”goda beteendet”

   

  1. Medvetenhet om maktstrukturer och hierarkier. Alla ska inte tycka om allt. MEN det är viktigt att människor upplever att de blir tagna på allvar, lyssnade på, sedda och bekräftade. En tydlig undertext i alla samtal:  ”Jag accepterar dig för den du är och vad du gör”.  Att vi får en kultur där vi:  ”Lyssnar för att förstå inte för att replikera”

 

  1. Är det lustfyllt att gå till jobbet? Hur kan du och jag bidra till att arbetsplatsen mår bra? Kan vi skratta ihop? Att uppmärksamma varandra och bekräfta varandra när vi agerar ”rätt”. Att en grundtrygghet av tillit styr vår vardag. ”DU ÄR VIKTIG!”

  

Att skapa en ökad medvetenhet om att:

Allt du gör, allt du inte gör spelar roll.

Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:

http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

 

Publicerat

mitt jobb

Mitt jobb, handlar så mycket om att vänta, vänta och vänta och sen leverera… så här har jag gjort över 100 gånger om året i 15 år… Undrar hur många tomma stolar jag sett? Och hur många människor jag träffat?… Jag känner sån stolthet över alla möten som det har blivit med alla de människorna, som fyllt dessa tomma platser… Människor gör fantastiska saker överallt….har du tänkt på hur mycket som fungerar i vår omvärld? Hur mycket som vi tar för givet…jag står ut med väntan och tomma stolar en gång till.. För snart får jag möta några till som får vår värld att fungera!

Publicerat

Ibland missar vi att lyckas.

Ibland missar vi att lyckas.

 

Det kallas att vara människa.

 

Jag vet att det är bra att träna, jag vet att det påverkar min kropp hur jag äter och jag vet att det spelar roll hur jag sover.    Jag vet också att jag kan tänka tankar som hjälper mig och tankar som sänker mig.

 

Ibland orkar jag inte, ibland klarar jag inte av att vara ”bra” och ”göra rätt” utan blir min egen största fiende.  I dessa lägen behöver jag hjälp att komma upp på spåret igen.

 

En bokad träning med Anthony på hälsokällan eller en anmälan till ett lopp eller en morgonjogg med en vän eller en träff där jag tar en promenad till mötet istället för att åka bil, gör stor skillnad.  Att helt enkelt ta hjälp av andra för att få igång träningen och att hålla igång rörelsen.

 

Jag tror att vi människor är sociala varelser och där möten uppstår med andra, skapas också mening. Att alltid förlika sig på sin egen drivkraft och sitt eget ”JAG” blir för mig svårt och dessutom i längden ensamt.

 

Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju i ordspråket. Kan delad träning vara dubbel träning? Då kanske det vore en variant för några att sätta det i system?  Jag tror att vi genom att umgås och mötas får ”rumpan ur vagnen” lättare och dessutom kan vi i mötet dela andras vardag. Inte vara i en påklistrad låssasvärld där alla är sååå lyckliga och framgångsrika.

 

Vi är helt enkelt starkare tillsammans.

 

Häng på och träna så kan vi skratta ihop, gråta ihop och dessutom få mer kraft.

De gånger som jag är helt slut och ändå får på mig löparskorna och kommer ut så lägger sig mina röriga tankar ”på bättre plats” i min skalle och min kropp mår helt enkelt bättre. Så tack Patrik, Fanny, Siw och alla andra för att ni hjälper mig att röra mig.

 

Jag delar gärna träningen med fler så att vi kan bli varandras PT och hjälp varandra ut, bort från datorer, tv och annat stillasittande.

 

Dessutom kan vi anmäla oss till Lidaloppet och stödja cancerforskningen!

 

Väl mött!  Anders Lundin

Publicerat

Tänkvärt från Moder Theresa

 

Livet är en chans, ta vara på den

Livet är en skönhet, beundra den

Livet är lycksalighet, njut den

Livet är en utmaning, anta den

Livet är en plikt, uppfyll den

Livet är dyrbart, ha omsorg om det

Livet är en rikedom, bevara den

Livet är kärlek, ge dig hän åt den

Livet är en hemlighet, upptäck den

Livet är ett löfte, låt det gå i uppfyllelse

Livet är sorg, övervinn den

Livet är en sång, sjung den

Livet är en lek, lek den…

Unknown

 

 

Publicerat

Buzzwords, vad är inte buzzwords?

Här är min kommentar på artikeln om ”arbetslivets värsta klyschor” i dn.se från den 7 november läs artikeln på dn.se under ekonomi/jobb-karriar (länkningen var förbjuden) Jag anser att allt vi människor gör, tolkar vi utifrån våra egna ”sanningar” om hur världen är eller borde vara. Det innebär att när jag hör ett ord eller begrepp så tolkar någon det som buzzword och någon annan det som helt avgörande. Jag tycker att artikeln i DN säger lika mycket om artikelförfattarna i DN som om buzzwords. Med vilken rätt kan författarna ”berätta sanningen” om hur ord används och värderas? Är det en universell sanning? Eller bara ett allmänt tyckande? I mina tankar är det en stor skillnad mellan att säga ”så är det” och ”jag tycker att det är så här”. För mig är en stabil värdegrund helt avgörande för att lyckas skapa en hållbar organisation. Att fråga sig själv och andra: Vad är viktigt? Vad är viktigast? Och utifrån det agera, existera och bygga hållbara relationer. Om sedan någon så kallad expert kallar det ”buzzword” för att de mött någon som inte ”tog bokstäverna på allvar” så är det tråkigt men ingen sanning för alla människor. Vilka ord är inte buzzwords i så fall? Och vem bestämmer det? Eller som Shakespeare skrev i Romeo och Julia: ”Vad är ett blott namn? Skulle inte den blomma som vi känner som ros dofta ack så ljuvligt med ett annat namn?”