-Dom har fått bonus varje år men ändå så är det så gnälligt, egoistiskt och låst stämning på kontoret. Sa Knut. -Trots att vi har haft en konsult på firman som förläst om medarbetarskap och arbetsglädje och lämnat några tavlor där det bland annat stod: Le åt varandra, varje dag.
-De där tavlorna med överdrivet ”positiva budskap” känns som ett hån. Fortsatte Knut.
Vi tog ett snack vad som kan vara negativt med ett bonussystem. Knut kände igen fem olika faktorer i samtalet vi hade.
1. Att bonusarna har varit kopplade till kortsiktiga resultat, som ökad försäljning eller produktivitet under specifika perioder. Detta har lett till att säljarna fokuserat på att uppnå dessa kortsiktiga mål på bekostnad av att investera tid och energi i att uppnå långsiktiga mål och utveckla företaget.
2. Bonus har getts rutinmässigt, och därmed förlorat sin motiverande effekt över tid. Knut sa att en del av medarbetarna nu tar bonusen för givet och med det tappat motivationen att arbeta hårt för att uppnå den.
3. Bonusar har skapat en känsla av konkurrens mellan medarbetarna, ett A och B lag. En del av storsäljarna har haft ”Bra kunder som köper mycket av rutin” och med det varit säkra på sin belöning. Där de som inte fick bonus har känt sig missgynnade och mindre motiverade att fortsätta att arbeta hårt.
4. Kulturen har präglats av att mäta framgång bara i kronor, vilket har skapat en företagsmiljö där andra viktiga faktorer som samarbete, kreativitet och innovation har nedprioriterats.
5.Bonusen har nu skapat en stor ekonomisk belastning för företaget, eftersom de har betalats ut regelbundet och i höga belopp. En stor belastning för firman nu när lågkonjunkturen knackar på och det saknas pengar för att täcka kostnaderna.
Knut har nu kallat till ett möte där de ska lyfta upp hela bonussystemet på bordet.
Risken är att några slutar om vi förändrar fördelningen av kunder, sa han innan vi skildes åt.
-Vad är alternativet till att lyfta upp frågan och prata om den? Frågade jag.
Berit sitter på en stol, hon stirrar rakt fram med en tom blick. I hennes hand har hon ett koppel. En receptionist på djursjukhuset lägger en hand på hennes axel och Berit rycker till. -Bobbo var ju bara lite sjuk. Säger Berit med svag och darrande röst.
Hon går ensam hemåt längs gångvägen som hon och Bobbo gått så många gånger. Några ungdomar kör tätt förbi med några mopeder och skriker -Flytta på dig kärring!
När hon kliver in i hissen i huset kommer en ung kvinna springande ner för trappen. Hon ler mot Berit och säger -Hej! Innan Berit hinner reagera är kvinnan utanför porten till huset.
Hon öppnar dörren och går in i sin lilla tomma lägenhet. Hon får syn på Bobbos matskål.
Att vara ensam för länge kan påverka oss på olika sätt, både mentalt och fysiskt. Det kan ge en ökad risk för depression och en försämrad kognitiv funktion. När vi inte har någon att prata med och interagera med kan vår kognitiva funktion försämras, inklusive minne, uppmärksamhet och inlärning.
Det kan leda till en ökad stressnivå, sömnproblem och försämrad immunfunktion. När vi är ensamma för länge finns en risk att det utvecklas ”en social fobi”, vilket kan göra det svårt för oss att interagera med andra människor när vi väl möter dem.
Vi har ingen aning om hur andra människor egentligen har det. Säg hej, dela ett leende eller nicka mot de du möter. En liten vänlig gest från dig kan betyda så mycket för någon annan.
De två bästa väljer lag. -Jag tar Christer. Säger den långe med en självsäker min. -Jag tar Kent. Säger den kraftige, samtidigt som han rapar.
När alla är valda sitter Timmy och Jonas kvar på bänken.
-Ni får krafset! säger Christer och vänder sig om och går mot målburen.
Det är ett mummel i klassen när Britta delar ut kort till några utvalda. De som är bjudna på festen. Det visar sig att det är alla tjejerna i klassen förutom Lotta.
Fackmötet går mot sitt slut. -Övriga frågor? Säger Birger, frågande.
-Ismail räcker upp handen. -Jaa, vad har du på lilla hjärtat då? Frågar Birger med ett leende.
Övriga gruppen skrattar till. Ismail börjar nervöst att prata. – Jag tycker att vi ska…Då blir han avbruten av Stefan. -Åh, börja inte nu igen, du tycker och tycker, och tycker, Kan vi inte ta en bira nu istället! -Ja! Svarar Anette och så avslutar Birger mötet genom att säga till Ismail med hög röst: -Du får tycka till på nästa möte istället.
Rädslan för att bli avvisad kan vara en mycket stark och negativ känsla som kan påverka en persons mentala hälsa och välbefinnande. Det handlar om att känna sig utesluten eller att inte vara tillräcklig eller accepterad av andra människor. Denna rädsla kan uppstå i många olika situationer, till exempel när man söker jobb, när man träffar nya människor eller när man är i en romantisk relation.
Symptomen på rädsla för att bli avvisad kan variera från person till person, men vanligtvis inkluderar det en ökad hjärtfrekvens, känsla av ångest, stress, oro och självtvivel. Personer som lider av rädsla för att bli avvisade kan också undvika sociala situationer eller relationer helt och hållet för att undvika att känna sig avvisade.
Denna rädsla kan ha sitt ursprung i tidigare negativa erfarenheter av avvisning eller bristande acceptans från andra.
Du har ingen aning om vad andra varit med om eller går igenom i sina liv.
-Var mer nyfiken och mindre dömande.
-Leta efter den andres intention med sitt beteende. (Du behöver inte gilla, hålla med eller applådera när någon säger något. Försök bara att förstå.)
Jag är nybliven farfar, dubbel morfar och sextioett år gammal. Jag håller mig i form, jobbar lagom mycket och är nyfiken i grunden.
Jag har anmält mig till några kurser på universitetet för att fortsätta att utvecklas. Det blir en kurs om prokrastinering. Ett spännande fenomen om att skjuta upp saker tills det blir panik innan man agerar. Samt en fortsättningskurs om geografi (För att bättre förstå vad som händer med vår planet, med tanke på barnbarnen.)
Jag berättade det här för en bekant som svarade spontant.
-Du är för gammal, du tar upp en plats för någon som är mycket yngre.
Han har säkert rätt var min första tanke. Sen kom begreppet ”Livslångtlärande” upp i mitt huvud. Jag kan förstås googla, titta på filmer på Youtube eller läsa böcker på egen hand som jag gör och har gjort hela mitt vuxna liv, med många andra ämnen så som ledarskap, psykologi och kommunikation.
Jag behöver intefler högskolepoäng, något diplom eller en viss kompetens för att få något nytt jobb. Jag vill bara fortsätta att lära, att utvecklas, att kunna berätta för mina barnbarn varför det blåser, varför det är varmare vid ekvatorn eller att inte alla öknar är kalla. Jag mår så bra av att lära mig nya saker.
Jag trodde felaktigt att vinden uppstod för att jorden roterade, att ekvatorn är närmare solen och att alla öknar är varma. Jag längtar efter att förstå än mer.
Jag tänker gå kurserna i höst även om jag snart är sextiotvå.
Jag tittade på honom, en välklädd man i 60 årsåldern, jag häpnade och tappade hakan.
Han vände och gick när jag började fråga om hur han tänkte. -Jag har inte tid med trams! Sa han samtidigt som gick iväg, bort i korridoren.
Jag letade upp några historisk katastrofer, där bristande psykologisk trygghet varit den centrala orsaken.
Tjernobyl-olyckan: 1986 inträffade en kärnkraftsolycka i Tjernobyl, Ukraina, som orsakade en av de värsta miljökatastroferna i historien. Enligt en rapport från International Atomic Energy Agency hade bristande psykologisk trygghet och en hierarkisk kultur av tystnad inom anläggningen bidragit till olyckan.
Challenger-olyckan: 1986 exploderade rymdfärjan Challenger kort efter att den hade lyft från Kennedy Space Center i Florida. En av orsakerna till olyckan var bristande psykologisk trygghet inom NASA och tillverkarna av rymdfärjan, där ingen vågade rösta emot beslut som tagits av högre chefer.
Deepwater Horizon-olyckan: 2010 orsakade en explosion på oljeriggen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen en av de värsta oljekatastroferna i historien. Enligt en rapport från National Academy of Engineering orsakades olyckan delvis av en bristande säkerhetskultur och en kultur där man undvek att rapportera incidenter eller risker.
Kärnkraftsolyckan i Fukushima: 2011 drabbades Fukushima i Japan av en kärnkraftsolycka efter en jordbävning och en tsunami. Enligt en rapport från International Atomic Energy Agency orsakades olyckan delvis av en bristande säkerhetskultur och en hierarkisk kultur där ingen vågade rapportera eller ifrågasätta beslut.
Känner du någon ledare som gillar att ta emot dåliga nyheter?
Att projektet gått med förlust, att vi lagt ned massor med tid på något som inte blev något eller att någon upptäcker en svaghet i våra stjärnprodukter.
Eller att personalen är missnöjd med ledarens bristande bemötande, att personalen inte trivs på grund av strukturer som chefen skapat eller att kommunikation kvävs när någon har en avvikande åsikt.
Tyvärr finns det chefer som inte förstår att de inte förstår. Det kallas Dunning-Kruger-effekten, ett psykologiskt fenomen som innebär att personer som är inkompetenta inte ser sin egen inkompetens och agerar därefter. Det är inte lätt att veta det man inte vet.
Tänk på ett ledarskap där man frågar efter avvikande åsikter, andra perspektiv och uppmuntrar lärande när det blir tokigt. Vi gör alla tabbar, frågan är om vi vågar dela misstagen med andra eller om vi är tysta, duckar och hoppas att det hela blåser över.
Det är inte flummigt med Psykologisk trygghet. Det är grunden i välmående organisationer.
Jag kliver ut på gatan utanför mitt hus. Jag har precis läst min morgontidning som någon burit ut. På gatan är det snöröjt av någon annan. Jag kör in mot stan och stannar till för att köpa en kaffe från någon som jobbar på den 24/7 öppna macken.
Jag parkerar och kliver in hos min kund och blir mött av någon i receptionen. När jag kommer upp till fjärde våningen är det någon annan som visar mig tillrätta och frågar om jag vill ha kaffe.
Efter mötet åker jag iväg till en mässan där jag ska föreläsa. På plats i salen möts jag upp av en ljudtekniker som någon sett till att hen är på plats. Sen kommer sekreteraren som bokat mig och undrar om jag behöver något.
På lunchen efter föredraget äter jag maten som någon lagat till och blir serverad av någon har det som yrke.
Jag hälsar på en bekant på sjukhuset som blir ompysslad av någon sjuksköterska. Min vän ligger i rena lakan som någon har tvättat. På vägen ut möter jag en städare som moppar golven rena. ’
På väg till nästa möte springer jag in på livsmedelsbutiken och handlar. Jag betalar någon som sitter i kassan. Utanför håller några på att laga gatan och några andra kör bort gruset på en lastbil. En buss körs av någon och den stannar till och en skolklass kliver av med några lärare.
Framför TV på kvällen funderar jag över alla dessa ”någon”. Vad skulle hända om inte majoriteten av oss människor dagligen gick till sina jobb och fixade för oss andra?
Alla dom som aldrig får uppskattning, blommor eller applåder. Alla dom som läser på Facebook om råd från framgångsgurus om att bli ditt ”bästa jag”.
Dom verkliga hjältarna är alla dessa helt vanliga ”någon” som fortsätter att kliva upp långt före mig för att jag ska få min tidning i brevlådan.
Så till alla er som fortsätter att gnugga och kämpa för att vårt samhälle ska fungera
-Tack!
– Tusen tack!
Du är för mig den ”skönaste, coolaste och härligaste av alla typer”
-Vad är skillnaden mellan Psykologisk trygghet och tillit?
Jag tänker så här:
Psykologisk trygghet och tillit är relaterade begrepp, men de är inte helt desamma.
Psykologisk trygghet handlar om hur trygga och bekväma vi känner oss i en viss situation eller miljö. Det handlar om att känna att vi har kontroll över våra handlingar och att vi kan förlita oss på vår omgivning att vara förstående och stöttande. Det kan också handla om att känna att vi kan göra misstag utan att bli dömda eller kritiserade.
Tillit handlar om hur mycket vi litar på andra människor och deras avsikter. Det handlar om att känna att vi kan lita på att andra människor kommer att hålla sina löften och att de kommer att vara ärliga och öppna med oss. Det handlar också om att känna att vi kan berätta våra innersta tankar och känslor för andra människor utan att bli dömda eller kritiserade.
Så, psykologisk trygghet handlar om hur trygga vi känner oss i en viss situation eller miljö medan tillit handlar om hur mycket vi litar på andra människor och deras avsikter.
Båda är viktiga för en positiv och produktiv arbetsmiljö och relationer. Läs mer på www.skickliggora.se
Bilen är packad, förväntningarna är uppskruvade och längtansfulla.
Hela familjen sitter tätt tillsammans och dom styr mot fjällen tidigt på morgonen.
De har sparat ihop och köpt skidor, hyrt stuga och planerat resan i ett halvår.
Åh, vad kul det ska bli! Ropar pappan i familjen.
Halvvägs upp till fjällen börjar det regna. Det öser ner.
När de kommer fram vid lunchtid är det dimma och regn.
-Vad är det här för skitväder! Utbrister mamman i familjen.
-Ååååh! Ropar barnen besviket.
-Nu åker vi ändå, bara glada minner! Säger pappan med sammanbiten min.
-Jag hämtar liftkorten. Fortsätter han och smäller igen bildörren hårt.
Efter 23 kilometer av maratonloppet krasar det till i vänster knä.
Lotta fortsätter att haltande ta sig vidare.
Efter ytterligare en bit gör det så ont att hon bara vill skrika.
Man får inte ge upp tänker hon, jag är ingen som ger upp minsann.
Hon fortsätter och tar sig snubblande in över mållinjen.
Nu är knät så svullet.
På sjukhuset konstaterar läkaren att hon sprungit med ett benbrott.
Femhundra meter från toppen av Mount Everest sveper snöstormen in.
Hårda vindar och sikten är obefintlig. Gruppen tvekar, några klättrar vidare.
Den unge säljaren går upp klockan 4.30 varje morgon, springer 5 km, lyfter vikter, kör yoga och äter en näringsrik frukost. Vid 6.30 tänder han på kontoret och jobbar järnet fram till 19.45.
Han har huvudvärk, blöder näsblod och har yrsel, men kör på. Hans framgångscoach på webben har intalat honom att hårt jobb, är den enda vägen framåt. Framåt, uppåt och tänk positivt. ”Lite yrsel och näsblod har ingen dött av”
När är det kompetens att sluta och när ska man fortsätta?
Ibland är kortsiktiga målsättningar direkt farliga. När själva målsättningen väger tyngre än upplevelsen eller hälsan.
Vi gör alla våra val.
När någon väljer att arbeta med A så väljer den samtidigt bort att arbeta med B.
När någon väljer att flytta till staden X väljer den automatiskt bort att bo i Y.
När någon väjer att leva livet på sättet 1 väljer den samtidigt bort att leva livet på sättet 2.
När är de SMARTA målen ett hinder i stället för ett stöd att röra sig i den riktningen man önskar sig?
Det pågår ett kommunikativt spel i alla mellanmänskliga relationer. Frågan är hur mycket av spelet som är inlärt beteende sen barnsben och tolkningar. Vad gagnar gruppen på riktigt idag? Forskningen visar att psykologisk trygghet är det allra viktigaste för att få en grupp att fungera optimalt.
Hur gjorde du för att få igenom din vilja, när du var liten? Hur gör du i dag?
Barn lär sig snabbt vilket beteende de ska ha för få som de vill. De testar sig fram med olika strategier. De manipulerar, lismar, hotar, skriker, skrattar, ljuger, smörar, lirkar, fjäskar. Suckar, stönar, låtsas, kramas, petar, skrattar, krånglar, sölar, tjatar och skyller ifrån sig bland mycket annat. De vet, tack vare sina noggranna studier av sina anhöriga, hur de kan påverka och öka oddsen för framgång.
De prövar sig fram, medvetet eller omedvetet, för att finna ut vilket beteende de ska ha, för att få igenom sin vilja. Att kasta sig på golvet framför godishyllan och skrika rakt ut fungerar ibland. Att vägra sätta på sig stövlarna fungerar ibland och att ”se söt ut” med stora runda ögon fungerar ibland.
Vi har alla testat, provat och letat efter bäst förutsättningar för att lyckas med det vi vill uppnå. Som små lär vi oss också att hantera den respons vi får från vuxenvärlden. Vem kan man lita på? Vem kan man fråga? Vem lyssnar? Vem tröstar? Vem är kvar? Vilka regler gäller?
Ett syskon får en kola och blir glad. När ett annat syskon får två av samma sort, så smakar inte kolan lika bra. I en annan familj är det millimeterrättvisa och allt dras till sin yttersta spets.
Vi spelar med i spelet oavsett vad vi tycker om det
Det här spelet som pågår i familjen, pågår i alla relationer. På samma sätt är det i ett idrottslag, i kompisgänget och i organisationen. Spelet som ”spelas” är ofrånkomligt där vi människor möts. Vi påverkar varandra och kanske i mycket större utsträckning än vad vi själva tror.
En suck från någon mitt i en mening, en tyst viskning eller de något höjda ögonbrynen. Det är lätt hänt att övertolka beteenden utifrån sina egna erfarenheter. Tankarna blir ibland som spöken och självuppfyllande profetior. ”Varför kollar alltid Bengt på mobilen när jag pratar?”.
Psykologisk trygghet viktigast för att få grupper att fungera
Google har studerat vad som var den enskilt viktigaste faktorn var för att få grupper att fungera optimalt. Begreppet kallas ”Psykologisk trygghet”. Det innebär att jag som en del av gruppen kan känna mig trygg när jag erkänner ett misstag, ställer en fråga eller kommer med en ny idé. Att jag känner mig trygg med att jag inte kommer att bli straffad om jag vågar berätta. Att slippa bli betraktad som okunnig, inkompetent eller störande. Att få vara med på fikat i morgon även om jag tycker annorlunda än övriga gruppen.
Eftersom vi inte kan veta vem som har en brilliant idé i sitt huvud eller har en viktig pusselbit för gruppens prestation i sina tankar, behöver vi skapa ett klimat där individerna vågar och vill utrycka sig. Det innebär inte att jag alltid får applåder för mina åsikter eller att andra förväntas hålla med mig men att jag blir tagen på allvar och lyssnad på. Det innebär att jag kan vara ärlig med mina kunskapsluckor.
Att gruppens klimat präglas av att vi vågar fråga när vi inte förstår. Att vi som grupp sätter upp klara och tydliga gränser. På samma sätt som högertrafik skapar klarhet och tydlighet i trafiken behöver gruppen sina regleringar för att alla ska våga.
”Psykologisk trygghet innebär att jag som en del av gruppen kan känna mig trygg när jag erkänner ett misstag, ställer en fråga eller kommer med en ny idé.”
none
– Anders Lundin
Att sätta ramar runt kommunikationen i gruppen
Om dessa ramar ”gäller” skapas trygghet på samma sätt som när trafikreglernas tydlighet gör att vi vågar mötas på vägarna. Jag litar på att du också kör på höger sida. Ramarna ska uttrycka vad som är acceptabelt och inte acceptabelt.
Tydliga gränser skapar trygghet. Om någon bryter mot våra gemensamma ramar ska de bemötas tydligt och kraftfullt. Den som begår ett regelbrott ska hållas ansvarig för sina handlingar. Givetvis är hanteringen av ramar och gränser satta i sitt sammanhang.
Precis som det i trafiken är stor skillnad på att ”köra rattfull” och att råka köra på en plastkon, när man lär sig att backa med släpvagn.
Återkoppling för att lyckas
Om någon upptäcker något som den tror kommer att påverka vårt resultat eller välmående, säg till direkt! Alla har ett ansvar att tolka uttalanden som stöd, inte som personliga påhopp.
Om tonen, tillfället, kroppsspråket eller omständigheterna är tokiga när återkopplingen sker, får vi prata om det, men det är sekundärt – det viktigaste är att budskapet kommer ut till att börja med. Det kräver att gruppens alla medlemmar strävar efter en så rak kommunikation som möjligt. Att inlindade och otydliga budskap fångas upp och tydliggörs. Så fort vi anar en annan undertext behöver det klargöras. Att vi alla visar att vi värdesätter när någon tar mod till sig, för att bidra till vårt resultat. Gruppens utmärkande signum blir att våga dela med sig av tankar, idéer och kritik.
Ställ frågor kring kommunikationen i gruppen
Gruppens syfte och mening bör ligga som en grund för vår verksamhet. Att vi alla strävar efter att utveckla vår kompetens och förmåga att ställa frågor till varandra om det vi upplever och tänker. Allt för att klargöra och skapa psykologiskt tryggare gruppmedlemmar.
För vi läser av varandra hela tiden och det är inte säkert att det jag upplever är det samma som menas av någon annan. Kanske har du eller gruppen nytta av nedanstående frågor för att sortera upp vad vi vet och vad vi tror.
Vad består budskapet av och vad är intentionen med beteendet?
Vem har tolkningsföreträde?
Hur fattas beslut?
Vem bestämmer när det kommer till sin spets?
Vem har bäst villkor och varför det?
Vem får blickarna i gruppen när en knepig situation uppstår?
Hur agerar gruppen beroende på vem som pratar?
Vem lyssnar man på?
Hur lobbar människor i organisationen för att få igenom beslut?
Vilka strategier finns i din omgivning?
Vilka använder du själv?
Nästa möte blir kan bli extra intressant att studera och fundera på hur just ert ”spel” spelas.
Vad händer om det kommer in en ny deltagare?
Vad händer om någon är borta i er grupp?
Vilka strategier och beteenden har ni kvar sen era barnsben?
Hur gör du när du löneförhandlar, när du ber om semester eller när du vill få igenom dina önskemål? Och hur gör andra?
För handen på hjärtat, lyckas ni med det ni är satta att utföra?
