Är du en bra ledare, och hur vet du i så fall det? Om du söker på orden ”good leadership” får du 2,85 miljarder träffar på Google. Det finns också en ocean av ledarskapsböcker, ledarskapssidor och ledarskapskonsulter, som alla tävlar om att beskriva vad som är bra ledarskap. Men hur hjälpsamma är de, och vad bör man tänka på när man läser skildringar och porträtt av framgångsrika ledare?

Längtan är stor efter det ”receptet” på hur man blir den perfekta ledaren. 

Det är många som vill ta del av hemligheterna, hitta de magiska orden och få läsa om hur man gör för att lyckas som ledare. 

Det målas upp hur en perfekt ledare ska vara i en mängd av memoarer, beskrivningar och dokumentärer. Vi får beskrivet hur de riktigt stora ledarna fattar de rätta, kraftfulla och tuffaste besluten. När man läser dessa böcker får man ofta en bild av en perfekt ledare. Det är idel skönmålande beskrivningar av ledarskapet, fyllda av den ensamme hjälten som agerar utan att tveka. 

Men det är väldigt mycket vardag som inte kommer med, när beskrivningarna av ledarskapet drivs av denna längtan efter att lyfta fram den unika personligheten som hanterade alla motgångar. Råden, tipsen och metoderna är på ”Linkedin-nivå”. Det är skärvor av helheten som beskrivs. Vi får se en bild av ett ögonblick som ska spegla den kompetens som ledaren besitter. En i sammanhanget unik situation eller händelse ska ge ”rätt” vägledning för läsarna.

Min bild av alla de chefer, ledare och tränare jag mött är att ledarskapet ser ut precis som livet i övrigt; enstaka magiska, härliga och fantastiska ögonblick som delas i sociala medier, medan merparten av situationer består av ”vanlig vardag” som sällan visas upp. 

”Alla dessa modeller, metoder och färdiga recept är precis som olika typer av skor. En italiensk lädersko i storlek 44 kan vara fantastiskt bra i ett sammanhang men direkt fel i ett annat.”

– Anders Lundin

Ledarskapets vardag mer komplex

Det finns en risk att läsaren strävar efter att härma idolen oreflekterat när de läser dessa ”Linkedin-versioner” av ledarskapet. Böcker fyllda med massor av kluriga tips riskerar att begränsa den egna förmågan att fatta beslut. Vad krävs av mig som ledare för att jag ska kunna uppfylla förväntningarna? Vad behöver vi göra just nu i denna unika situation för att lyckas så bra som möjligt med det vi är satta att utföra? Sådana frågor riskerar att hamna i skymundan.

Det är lätt att gå i fällan och börja bedöma andra och sig själv genom att dra alltför snabba slutsatser av resultatet. Att göra en direkt oreflekterad koppling mellan resultat och ledarskapet, riskerar att leda till att man bygger på myten.

Eller som ledarskapsforskarna Gemmill och Oakley skriver i ”An Alienating Social Myth?”:

”Denna ’Ledarskapsmyt’ fungerar som ett starkt individuellt och socialt försvar för att undertrycka vår egen oro, hjälplöshet eller rädsla för misslyckande och projicerar dessa istället på framstående ledarskapsfigurer. Följaktligen, om en organisation misslyckas, beskyller vi bekvämt dess ledare.”

Vardagen för ledare består av situationer som är komplexa, tveksamma, röriga, krångliga, fundersamma och verkligt mångfacetterade. Ledarskapet kräver reflektion, strategi, empati och handlingskraft för att möta alla dessa olikheter, paradoxer och utmaningar – snarare än färdiga recept, mallar eller handlingsmanus.

Svar på hur du är en god ledare

Alla dessa modeller, metoder och färdiga recept är precis som olika typer av skor. En italiensk lädersko i storlek 44 kan vara fantastiskt bra i ett sammanhang men direkt fel i ett annat. Dessutom riskerar den som köper skorna, men egentligen har en annan skostorlek, att få höra att det är foten det fel på.

Ledarskapets paradoxer innebär att det finns en uppsjö av modeller och storlekar och till och med en möjlighet att få gå barfota. Svaret på vilken sko eller vilket ledarbeteende som passar bäst är: Det beror på.

Så mitt råd till dig som ledare är att fundera över tre frågor innan du tar dig an ledarskapslitteratur:

Vem är du? Vad vill du? Och vad är ditt syfte med att vara ledare?

Fler bloggar på https://www.motivation.se/av/anders-lundin/

Är du en bra ledare, och hur vet du i så fall det? Om du söker på orden ”good leadership” får du 2,85 miljarder träffar på Google. Det finns också en ocean av ledarskapsböcker, ledarskapssidor och ledarskapskonsulter, som alla tävlar om att beskriva vad som är bra ledarskap. Men hur hjälpsamma är de, och vad bör man tänka på när man läser skildringar och porträtt av framgångsrika ledare?

Längtan är stor efter det ”receptet” på hur man blir den perfekta ledaren. 

Det är många som vill ta del av hemligheterna, hitta de magiska orden och få läsa om hur man gör för att lyckas som ledare. 

Det målas upp hur en perfekt ledare ska vara i en mängd av memoarer, beskrivningar och dokumentärer. Vi får beskrivet hur de riktigt stora ledarna fattar de rätta, kraftfulla och tuffaste besluten. När man läser dessa böcker får man ofta en bild av en perfekt ledare. Det är idel skönmålande beskrivningar av ledarskapet, fyllda av den ensamme hjälten som agerar utan att tveka. 

Men det är väldigt mycket vardag som inte kommer med, när beskrivningarna av ledarskapet drivs av denna längtan efter att lyfta fram den unika personligheten som hanterade alla motgångar. Råden, tipsen och metoderna är på ”Linkedin-nivå”. Det är skärvor av helheten som beskrivs. Vi får se en bild av …Läs vidare på motivation.se

https://www.motivation.se/innehall/nar-mediebilden-av-gott-ledarskap-krockar-med-vardagen/

När du kör in i en rondell så har de som är inne i cirkulationsplatsen förkörsrätt. 
Hur vet du om det är läge att köra in?

Hur långt innan är perfekt?   Svaret är det beror på. 

Anpassa farten utifrån omständigheterna står det i körkortsboken.

Det är många parametrar som spelar roll. Är det snö, köer, däckens kvalitet, andra bilars hastighet, körstil, och avstånd? Detta spel pågår varje gång bilar möts i en rondell. 

När är det läge att gasa eller bromsa?

På samma sätt längtar många jag möter efter det perfekta, enkla och tydliga ramverket i andra situationer. Hur vi ska vara som ledare och medarbetare?

Korta enkla ”Instagrambilder” av perfekta ögonblick läggs ut och det skrivs vackra och idealiserande memoarer om den ”store ledaren” som handlade fantastiskt.

Bakom dessa skönmålande bilder är livet många gånger fyllt av komplexitet. Det som fungerade i en situation, i ett ögonblick med en specifik grupp fungerar inte i nästa.

Precis som i rondellen så spelar det roll hur du kör men du är inte ensam. Vi kan lägga ut en bild på en perfekt situation på instagram. Det är ändå en helt ny utmaning med helt andra förutsättningar i nästa möte. När ska vi bromsa och när ska vi gasa? 

Det beror på.

Att få glass innan maten

Jag står i kön till skattekontoret förra hösten för att beställa ett personbevis. Det regnar och de andra i kön har inga paraplyer utan jackornas luvor skyddar dom. Längst fram står en väktare och släpper in oss på nattklubbsvis, i grupper om fem sex personer.
När jag kommer fram ser jag hur blöt väktaren är och frågar om han vill dela paraply med mig. -Tack ,säger han. -Det går bra ändå.

Vi kommer in i lokalen och väntar på vår tur till någon av kassorna. Då kommer väktaren fram med ett stort leende och säger att han verkligen uppskattade min fråga. Han berättar hur ofta han får möta griniga , sura och irriterade människor.
Tänk vad mycket en liten handling kan göra. Den kostade mig ingenting.

Du som är ledare. Du som har makt. Du som har ett paraply. 
Det är vi som kan göra något.
Det är vi som ska göra något.

Vi behöver visa vägen. Kliva ner från läktaren och gå ut på planen och möta alla utmaningar på riktigt. Det är så lätt att välja det enkla. Att haka på och sjunga med i körerna om otrygghet och kaos i vårt samhälle. Låt oss stämma upp i en annan visa som leder till en bättre och mer öppen värld.

Skapa, gå före, möt upp, samtala, krama, omfamna, tydliggör, markera, inspirera och låt oss röra oss mot ett samhälle byggt på gemenskap istället för polarisering, egoism och rädsla. Ifrågasätt de krafter som använder sig av skrämsel, hot och uppdelning som förklaringsmodell. De som mycket medvetet, spelar på våra känslor.

Ta tag i de vilsna unga genom att stå upp för det gemensamt bästa. Ge polisen mentalt stöd. Lita på att de under århundranden demokratiskt byggda systemen är för allas vårt gemensamma bästa. Utmana, problematisera och ifrågasätt vår folkvalda MEN ge dom också möjlighet att fatta så bra beslut som möjligt. Hur ska någon vilja bli politiker när det blåser så hårt oavsett vad de fattar för beslut. Hur får vi ut mer av vårt demokratiska system? Den demokrati som vi har, är det bästa systemet vi känner till. Expertstyre, diktatorer och kungar fungerar inte, för det gemensamt bästa.

Vi skapar samhället och klimatet tillsammans. Vi lever i en annan tid nu. Vi behöver förhålla oss till det nya genom att leda, inspirera och aktivt röra oss mot det kollektiva igen. Inte sitta på läktaren och skaka på huvudet med inställningen att ”Det var mycket bättre förr”.

Om du tror att vi kan leva i ett så kallat ”Änglagård” med taggtråd runt kommer du bara att bli besviken. Allt sitter ihop. För ”Ingen människa är en ö”. 

Vi bor alla här på planeten.

Jag, du och alla andra.

Vad innebär värdegrundsarbete? Vilka verktyg kan man använda för att säkerställa att man är på rätt väg? Och varför är det viktigt att arbeta med sina och organisationens värderingar.

Att skapa en värdegrund handlar om att skapa ramar för att hantera olikheter. Att jämna ut maktbalansen så att fler kan och vågar uttrycka åsikter som påverkar helheten och hållbarheten.

Att förstå att det är en konstant pågående process som ständigt behöver justeras med återkoppling i allt, stort som smått.

Vikten av perspektiv

Värderingsstyrt ledarskap handlar om att kunna ta olika perspektiv.  Att samtidigt som ”man” är inne och jobbar klara av att växla och ta ett META-perspektiv och zooma ut.  

Den övergripande kontrollfrågan blir:  
Om vi gör som vi gör just nu kommer vi dit vi vill och
på vilket sätt ska vi arbeta och bemöta varandra under resan?

En liknelse skulle kunna vara äppelodlarna som ser till hållbarheten och helheten för att få fina skördar år efter år. Om vi gödslar, vattnar, beskär, plockar, säljer och transporterar på det här sättet – blir det hållbart över tid?

En del bolag sätter ihop en värdegrund och skriver några snygga värdeord på en tavla. De är så sugna och upptagna av att sälja sina äpplen, så att de missar att sköta om trädets rötter. 

De optimerar framtagandet av äppellådor, kundsystem, säljbonusar och kampanjer. De tillåter vissa personer att köra egna race på bekostnad av andras välbefinnande.

Styrkan – och svagheten- i normer

Organisationerna inför system enligt de senaste managementteorierna som optimerar produktionen. Människor som ifrågasätter betraktas som bakåtsträvare och gnällspikar. 

De personer som uppmärksammar missförhållanden, som enligt vissa riskerar att äventyra hela företagets existens, behöver få bli hjältar. De som kör egna race och genar i kurvorna för egen vinning skull behöver bemötas och justeras, just för att de riskerar helheten och andras hälsa.

Om man accepterar undantag utan att förklara varför skapas lätt en norm där människor börjar fundera: ” – Om det var tillåtet att göra så där, även fast vi sagt att vi inte ska göra så, vad är det då mer som inte heller gäller?”

Värdegrundsarbete är inte ett projekt

Värdegrundsarbete handlar om en ständigt pågående process i de många små handlingarna. Kulturen skapas av allt vi tillåter och allt som vi inte tillåter i organisationen. De företag som tror att det är ett projekt missar själva syftet med värdegrundsarbetet. Jobbet med värderingarna är inte tidsbegränsat utan konstant pågående och nyskapas genom summan av alla våra handlingar.

Vi ska sälja äpplen som många andra MEN vi ska arbeta på ett visst sätt rakt igenom hela verksamheten för att skapa hållbarhet över tid.

Om vi vill ta del av kunskapens frukt, bygger det på ett tänkande präglat av långsiktighet och hållbarhet. Hela systemet behöver fungera. Allt vi gör – och allt vi inte gör – spelar roll.

Jag har under mina tjugo år som konsult föreläst, processlett och hållit i workshoppar med så många olika företag och organisationer. Det är i stort sett samma mönster vid den första kontakten med företaget. Det är oftast en vd-assistent eller någon i en liknande roll som hör av sig för att kontrollera om datumet är ledigt, om uppdraget passar för mig och för att få lite inspel på vad hen kan säga till övriga gruppen om mitt arbete.

Om det är ett seriöst företag blir det ofta en träff där vi går igenom agendan, syftet och tidsramarna för eventet. I dessa möten visar det sig ofta att denna mycket viktiga assistent får massor att hålla i för att det hela ska fungera.

Det kan uttryckas på så många olika sätt: ”Spindeln i nätet”, ” fixaren”, ”problemlösaren” eller ”den som får det att hända”

När kommer boken?

Många har skrivit böcker om hur företag ska skötas och ledas. Jag vill påstå att bakom alla dessa företagsledare så framträder en annan typ av ledarskap.

Den som förverkligar alla målsättningar. Den som får det att hända.

Om ledningsassistenten ska få ihop pusslet krävs ett personligt ledarskap. En klinisk noggrannhet, en perfekt tidsplan, en kontaktlista med uppföljning ner i minsta detalj och nedskrivna överenskommelser. Allt förpackat i en kommunikativ relationskapande ton, stresståligt och i en positiv anda samtidigt som det inte får bli ”mesigt” eller tveksamt. Att verkligen kunna styra ”vänligt men bestämt”

Att kunna utveckla denna kompetens är så mycket mer än att rita ett ”Gantschema” med milstolpar och att tillsätta resurser i Microsoft project.

När kommer den första riktiga handboken om att leda bakom VD?

Hur är en dag för vd-assistenten?

Jag brukar fråga hur en dag ser ut för vd-assistenten och vad som är viktigast för att få det att fungera?

Svaren skiljer sig åt men några gemensamma faktorer kommer tillbaka.

Ömsesidig tillit till företaget och VD, total öppenhet och många, många små samtal för att säkerställa att kommunikationen blir rätt. Att det klickar värderingsmässigt och att det är okej att ställa frågor utan att bli nergjord eller bortgjord. Det är så viktigt att få ifrågasätta och att få ta rollen som den utmanande och sanningssägande personen i relationen med VD.

Ledarskapet handlar också om att sätta gränser för privatliv/arbetsliv, annars riskerar man att arbeta jämt. Det är också så viktigt att återkoppla och vara den som står upp för fattade beslut och inte alltid vara den som springer på alla bollar för att vara juste. För det är så lätt att vd-assistenten fastnar i ett mönster av att vara den som alltid fixar precis allt. Var noga så att inte din vardag blir som metaforen: ”Den åsna som bär, lastar alla på”.

Det krävs ett ledarskap byggt på integritet för att hålla över tid.

Våga säga -Nej. När någon ”slarvig medarbetare” försöker lägga över sitt eget ansvar på ledningsassistenten. Många av de skickliga assisterna säger att en stor nyckel är att delegera eller köp in kompetens som är tidsödande eller som kräver onödigt stor kraft. Ta hjälp, be om hjälp och var ute i god tid innan så att du inte hamnar i en dålig situation för att du ”kan själv” eller ”vill vara duktig”.

Ett annat tips är att använda humor och skratt när saker och ting inte går ens väg.

Att inta ett ”befriande perspektiv” när någon bagatell får ta för stor plats i planeringen.

Du som VD, hyr in ett proffs när du ska anställa en assistent nästa gång.

De företag som anställer proffs vet att det lönar sig i längden för vad kostar varje missförstånd? Eller som någon sa: ”Att hyra in ett proffs är dyrt, prova att hyra in en amatör så får du se vad det kostar”.

Och ett tips till dig som är VD:

Sköt om din assistent och visa äkta uppskattning. Du blir inte bättre än din assistents förmåga och kompetens.

Och till dig som är vd-assistent: Passa på och njut av det du skapat. För detta hade inte hänt om inte du tagit ansvar, att gå från ord till handling. Var stolt över ditt personliga ledarskap!

En dag.

Hen vaknar av skrammel från sopbilen. -Måste de åka just här klockan  sju och trettio?

Hen går upp och mumlar: – Fy, vad kallt det är på golvet. Hasar in på toaletten och slår på kranen och väntar med en suck: -Vilken tid det tar innan varmvattnet kommer.

Hen sätter på kaffe då räcker det inte utan behöver öppna ett nytt paket. -Åh, vad jobbigt det är att öppna dessa förpackningar.  Hen slår på radion och utbrister högt för sig själv: 
-Vilken skränig musik de spelar nu för tiden.  Hen tittar ut genom fönstret och kommenterar vädret med en sur min: – I dag är det uppehåll men resten av veckan ska regna.

Hen tar en tugga på äggmackan och några smulor ramlar ner på golvet. -Jaha, då måste jag städa igen, det är då typiskt!  

Hen läser ett inlägg på Facebook om acceptans och medkänsla. -Det är lätt för dom där präktiga elitmänniskorna att tycka.

På väg till jobbet tränger sig en bil framför Hen, på uppfarten till motorvägen. -Alla kör in  framför mig, bara framför mig.

Hen hittar ingen parkeringsplats, får köra ett extra varv runt kvarteret. -Varje morgon är det sååå omöjligt att hitta en plats…Alla andra hittar parkering direkt. Där var en, men den tog han före mig, typiskt.

Hen  kommer in på kontoret och möter en kollega som säger,- Snygg jacka.   

Hen svarar -Vad då, hade jag en ful i går, eller?

När Hen ska hämta kaffe i personalrummet är det bara en liten skvätt kvar, så Hen måste sätta på en nya kanna. -Det är alltid jag som måste sätta på kaffe.

Hen ska skriva ut ett dokument så är det slut på den svarta färgen. -Åhhhh, nu måste jag byta toner.

Hen går på lunch, då ringer en kund. Hen svarar kort att det är lunchstängt utan att höra vad kunden säger. Hen stänger av telefonen mitt i kundens mening. 

Maten är som vanligt inte bra och när någon frågar varför Hen inte byter ställe eller tar med matlåda svarar Hen: -Vadå, ska jag behöva laga mat kvällen innan eller gå flera hundra meter extra för att få näring?

Hen får huvudvärk på eftermiddagen när arbetsgruppen har möte inför framtiden. 
Hen tänker på alla dessa planer och utbrister: -Kan vi inte göra som vi alltid gjort, varför ska vi ändra på oss?

När Hen förstår att Hen delvis måste vidareutbilda sig för att Hens tjänst blir mer och mer digital, skriker Hen rakt ut: -Nej, vet du vad…Jag har minsann alltid ställt upp för bolaget och varför ska alltid jag tvingas till massa jobbiga kurser?  

Då svarar chefen att det var sju år sedan Hen gick förra kursen.

Hen svarar snabbt: -Den var inge bra i alla fall. 

På vägen till skrivbordet frågar en kollega om Hen tyckte AW:n i fredags var kul?

Vilken dum fråga tänker Hen samtidigt som Hen svarar: -Trist.

Då frågar kollegan: – Pratade du med någon? -Nej. svarar Hen.

Hen åker hem då är det kö. -Måste alla åka just nu!? Skriker hen, samtidigt som Hen slår på ratten. 

När Hen kommer hem är maten inget god, Tv programmen dåliga, det är ingen som ringer, fel färg på tapeterna och äggsmulorna ligger kvar under köksbordet.

-Åh, all världens olycka drabbar bara mig. Tänker Hen innan Hen somnar.

Du har soppåsen i handen och samtidigt som du lyfter på locket till sopptunnan så får du en order från microcoachen: -Släng skräpet i sopptunnan!

Du stoppar nyckeln i låset och börjar vrida runt, då kommer nästa instruktion från microcoachen: -Använd nyckeln när du öppnar dörren!

Du ringer supporten när skrivaren slutat fungera och sitter i telefonkön när Hen slår till igen: -Ring supporten!

Du kör bil, bredvid sitter Hen och ger order: -Öka farten, sänk farten, växla ned, akta cyklisten, bromsa, sväng höger, blinka, tuta, byt fil, kör rakt fram, växla upp…

Microcoachen går ofta in och berättar vad andra tänker och känner.

Hen frågar aldrig utan förutsätter att hen har lösningen som alla längtar efter.

Microcoachen går in och svarar åt någon annan och tar över samtalet.

Hen är den som inte kan låta bli att ”tycka till om allt”.

Microcoachen är den som uttrycker sina åsikter om situationer som rör andra.

Hen vet bäst och säger ofta: -Så är det!  Med en självsäker och tydlig röst.

Microcoachen är den som medvetet misstolkar inlägg i en diskussion, för att ta alla chanser att justera och brilljera.

Vad kan intentionen vara hos Microcoachen?

Microcochen vill bara väl?

Hen har en välvilja att dela med sig av sina kunskaper?

Microcoachen förstår inte bättre än så?

Hen säger något i alla fall och det är väl bättre än att vara tyst?

Microcoachen ”blir till” i att berätta för andra vad de behöver?

Hen får uppmärksamhet genom domdera med sin närmiljö?

Microcoachen har dålig självkänsla och ”tankar” genom att köra med andra?

Vad innebär detta microcoachande för omgivningen?

Vad händer med människor runt omkring en microcoach?

Medvetandegör för microcoachen när den gör övertramp. 
För vad blir konsekvensen över tid om Hen får fortsätta?