Berit sitter på en stol, hon stirrar rakt fram med en tom blick.
I hennes hand har hon ett koppel. En receptionist på djursjukhuset lägger en hand på hennes axel och Berit rycker till.
-Bobbo var ju bara lite sjuk. Säger Berit med svag och darrande röst.
Hon går ensam hemåt längs gångvägen som hon och Bobbo gått så många gånger. Några ungdomar kör tätt förbi med några mopeder och skriker -Flytta på dig kärring!
När hon kliver in i hissen i huset kommer en ung kvinna springande ner för trappen. Hon ler mot Berit och säger -Hej! Innan Berit hinner reagera är kvinnan utanför porten till huset.
Hon öppnar dörren och går in i sin lilla tomma lägenhet.
Hon får syn på Bobbos matskål.
Att vara ensam för länge kan påverka oss på olika sätt, både mentalt och fysiskt.
Det kan ge en ökad risk för depression och en försämrad kognitiv funktion. När vi inte har någon att prata med och interagera med kan vår kognitiva funktion försämras, inklusive minne, uppmärksamhet och inlärning.
Det kan leda till en ökad stressnivå, sömnproblem och försämrad immunfunktion. När vi är ensamma för länge finns en risk att det utvecklas ”en social fobi”, vilket kan göra det svårt för oss att interagera med andra människor när vi väl möter dem.
Vi har ingen aning om hur andra människor egentligen har det.
Säg hej, dela ett leende eller nicka mot de du möter.
En liten vänlig gest från dig kan betyda så mycket för någon annan.