Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.
Jag har uppmärksammat människor som alltid ställer frågor, en massa olika frågor. Med tanke på följdsvaren är det inte alltid frågorna sitter ihop i någon, för mig begriplig, röd tråd. Jag börjar tro att frågandet är något slags ”Det får inte bli tyst syndrom”
En annan bekant tycks aldrig sätta punkt för sina monologer, just i de lägen när han har dryftat ett ämne i ett cirkelresonerande och det verkar uppenbart att nu är det äntligen klart….Så kommer det en extra vända med samma mässande.
En annan driver rätt och fel frågor in i absurdum. ”-HERREGUD, så kan man verkligen inte göra!!”
Det upplevs och uttalas som om det vore en mellanstadieelevs rättspatos som ligger bakom orden. Det hela utvecklas oftast till en ”talibanfundamentalistisk” hållning till alla ämnen och diskussioner. Förståelsen för att människor kan ha olika anledningar och bakgrunder till sina beteenden verkar vara lika med noll.
Kan det vara så att vissa typer av språkmönster leder vidare till en viss typ av enkelriktat tänkande? Vad blir slutsatsen och fortsättningen när t.ex. följande ord startar meningen?
”-Problemet är…”. ”-Typiskt 90-talister…”
”-Det vet ju alla…” ”-Så gör man ju…” ”-Det är väl ändå självklart…” ”-Hur svårt kan det vara…” etc.
Att nå fram med sitt budskap utifrån sitt syfte är inte alltid så lätt. Att bli medveten om sin kommunikation i förhållande till det jag vill uppnå kräver antagligen återkoppling av min omgivning. Att vi samtalar om samtalet.
Att skapa en ”medvetet tänkande kultur”.
”Att reflektera över hur vi reflekterar”
I samma veva funderar jag över mina egna mönster, vilka har jag? Brukar du också tänka på vilka ord du använder mest frekvent, och på vilket sätt?
Om du har någon som du upplever det som svårt att nå fram till…Testa att starta en mening på ett nytt sätt och upplev om det blir någon skillnad för dig och den andre.
Om du vill utveckla din kommunikation kan du be om återkoppling, till exempel genom att ställa frågor till din omgivning:
-Vad händer med dig när jag är uttrycker mig så här?
-Vill du berätta vad du tänker när du hör mig prata?
-Vill du veta min ansats med det jag just nu ska säga?
Ordet kommunikation betyder bland annat ”ömsesidigt utbyte” och ”Att göra gemensamt” *
Med vilka ord, i vilken mängd och i vilken ordning blir det ömsesidigt utbyte?
För när ni provat precis allting, prova att prata med varandra.
Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:
http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
*Enligt NE: latin communicaʹtio ’ömsesidigt utbyte’, av commuʹnico ’göra gemensamt’, ’låta få del i’, ’få del av’, ’meddela’, av commuʹnis ’gemensam’, ’allmän’, ’offentlig’)