I en grupp som jag jobbade med för att skapa en lärande och utvecklande
feedbackkultur inledde jag med en föreläsning om feedback,
makt och mod. Gruppens informelle ledare höjde rösten,
bakåtlutad med ett självsäkert flin:
– Det är ju bara att säga till för F*N!
– Hur svårt kan det vara?
– Det är aldrig nån som klagar på mig i alla fall.
Vid bordet satt en tyst betraktande medarbetare som jag visste
hade åsikter om hur jobbet utfördes, den informelle ledarens sätt
och hur jargongen var i lunchrummet.
Då kom jag att tänka på min egen simskola när jag var sju år.
Det var kallt, mycket kallt när jag och mina simskolekompisar
huttrande plaskade innanför bryggorna för att lära oss att flyta,
”koka kaffe” och träna på simtagen. Efter många kallsupar kom
dagen när vi skulle simma upp på det djupa, utanför bryggorna.
Dessutom utan simdynor. När jag släppte stegen och sträckte ut
mina tår nådde jag precis botten med vatten upp till hakan. I det
ögonblicket ropade en av mina klasskompisar, som redan kunde
simma, utifrån hopptornet på trean: – Simma då, det är ju bara att simma!
I en grupp där någon eller några som med lätthet kan simma,
som mina klasskompisar som ropade, kan det lätt uppstå en
begränsande norm för övriga i gruppen. Genom att obetänksamt
ge direktiv, raljera eller bara glömma bort hur det var när de var
nybörjare skapar de en begränsande miljö.
När jag frågade gruppen (Där den självsäkre ledaren ingick i) om alla tyckte att det var lätt att ge feedback och ”bara säga till”, svarade flera av medlemmarna: -Nej, det är inte så enkelt.
Vi skapade en deal i gruppen som bestod av två delar:
1. Om någon upptäcker eller undrar över något, fråga eller säg till direkt.
2. Om någon säger något eller frågar dig, leta efter den andres goda intention så långt som du någonsin kan. Svara kort och gott: -Tack för att du sa det! Det betyder inte att du behöver gilla eller hålla med om budskapet
–MEN— Du behöver lyssna aktivt, ta in och reflektera över åsikten.