Att skickliggöra varandra


Att vända bort blicken och tyst passera någon i en korridor. Att snegla på mobilen samtidigt som en kollega pratar. Att upprepa det som någon annan precis har sagt, som om det var en egen idé. Att ta ordet mitt i en annans mening och avbryta med ”Ursäkta, jag ska bara…”

Många människor är inte medvetna om hur de påverkar sin omgivning med allt som de gör. Att vi dessutom skickar subtila men ack så kraftfulla signaler med allt som vi inte gör.

Vi är sociala varelser och beroende av samspelet för att överleva. En enskild individ kan ibland störa en hel grupps relation och prestation. Det är många gånger omedvetet och den så kallade ”elefanten i rummet” får fortgå medan vi andra viskar i korridorer om hur den beter sig.

”-Vi har provat allt!” är en av de mest vanliga kommentarerna när frågan kommer på tal. Mitt svar är:  ”-Ni har provat allt som inte fungerar.”

Det krävs några grundläggande ramar runt verksamheten för att kommunikationen ska bli kraftfull och effektiv.

1. Vad är vårt uppdrag?  Varför är vi här? Vilka olika roller har vi för att lyckas med det? Vilka är vi? Vad vill vi? Vad är syftet med det vi ska göra?

2. Att ha ”krismöte innan det är kris”. OM du uppmärksammar något som du tror kommer att påverka vår möjlighet att lyckas med vårt uppdrag, säg till direkt. OM någon säger något till dig, svara -Tack! Den undertext som ligger i detta är att utgå från att alla vill lyckas.

Att ”mitt ego” står ut med att det kommer att bli åsiktsskillnader och att se dessa som olika perspektiv. Att olikheter möjliggör olika vägar för att lösa våra gemensamma uppgifter och syften. Att verkligen på allvar, leta efter den ”goda intentionen” i ditt budskap. Att fler ökar sin förmåga genom att tänka: ”Vad är det som du vill uppnå när du säger som du säger eller gör som du gör?”

3. Att skapa modiga medarbetare. I vilka situationer är du rädd? I vilka situationer tvekar du? Vad känner du då? Vad behöver du då för att lyckas med det du är att satt att göra? Vågar du uttrycka dina behov? Vem tar du kontakt med när du har det jobbigt? ”Att våga benämna det uppenbara”Att skapa en kultur där vi ”vågar” prata om svåra och tunga utmaningar och att bli tagen på allvar. När det gungar under fötterna är omgivningens beteenden mycket viktiga för att få fäste igen.  ”Ibland missar vi att lyckas” Hur bygger vi upp självförtroendet hos varandra?

4. Att vi reflekterar över hur vi reflekterar, samtala om samtalet. Tänker vi på rätt saker? Agerar vi på rätt saker? Lär vi oss av misstag? Hur vidareför vi kunskap så att det kan bli kompetens hos andra? Hur tar jag emot andras kunskap?  ”Tänk om jag kan lära mig något av dig?”

            ”Att bygga på det friska” och uppmuntra det ”goda beteendet”

5. Medvetenhet om maktstrukturer och hierarkier. Alla ska inte tycka om allt. MEN det är viktigt att människor upplever att de blir tagna på allvar, lyssnade på, sedda och bekräftade. En tydlig undertext i alla samtal:  ”Jag accepterar dig för den du är och vad du gör”.  Att vi får en kultur där vi:  ”Lyssnar för att förstå inte för att replikera”

6. Är det lustfyllt att gå till jobbet? Hur kan du och jag bidra till att arbetsplatsen mår bra? Kan vi skratta ihop? Att uppmärksamma varandra och bekräfta varandra när vi agerar ”rätt”. Att en grundtrygghet av tillit styr vår vardag. ”DU ÄR VIKTIG!”

Att skapa en ökad medvetenhet om att: Allt du gör, allt du inte gör spelar roll.

Anders Lundin, Värdegrundsfabriken. 

Statistik.

Eka har en näsduk över sin mun och näsa. Det stinker av död och förruttnelse. Han står och tittar ner på bråten som i förgår var hans vackra och trygga hus.

Grävskopan äter sig genom plåt och trä och lyfter upp en hög av skräpet samtidigt som det rinner vatten av skopan.  I botten av den raserade byggnaden är det vattenfyllt.
Husägaren tittar intensivt på när grävskopan arbetar sig ned igen. 

Plötsligt ropar en annan åskådare –Stopp! Samtidigt som han pekar på den lilla handen som syns mellan plankorna.  Det är den sjuåriga sonen i huset. Eka störtar fram och tar tag i den livlösa handen och kramar den hårt.

När arbetarna fått undan tillräckligt mycket av alla hinder kan Eka lyfta upp sina döda son.

Tv kameror från flera olika bolag filmar honom med den livlösa sonen i sin famn.

-Jag är så tacksam att få hitta honom så att jag kan ge honom en riktig begravning.
Säger mannen och tittar med tårar upp mot himmelen.

Jag sitter i min Tv fåtölj med en kopp kaffe i handen och plötsligt blir jag alldeles stel.

En nyhet som jag oftast bara låter passera som statistik, ”70 döda av en självmordsbombare”  eller Tsunamin tog 1100 liv.  Jag ser mannens tårar och det hugger tag i mitt bröst av smärta och rädsla över att vara i hans situation. 

Jag saknar ord att skriva mer.   

https://www.redcross.se