Ronny är sen på väg till ett viktigt möte. På 70 vägen ligger han bakom två bilar och en traktor. Traktorn kör i 35 och pulsen ökar på Ronny. Vägen är kurvig och han sneglar på klockan. Irriterande tankar och han skriker:
-Åk åt sidan då, idiot!
Linda chansar och parkerar bilen olagligt nära övergångsstället. När hon kommer tillbaka så sitter p-boten på vindrutan. Hon utbrister -Vad i hel***e, har de inget bättre för sig!!!
Jose klagar på en kollega som är noggrann när han packar ihop sina saker att det tar för lång tid. -Måste du vara så jä*la långsam, öka!!!
Det är snö, mycket snö och Ronny kommer inte fram på de oplogade vägarna. Stressen slår till. Då kommer en traktor och plogar upp vägen och han kan fortsätta.
Lindas dotter ska gå över gatan då står en felparkerad bil där och hon blir nära på nermejad av en stor lastbil som inte ser henne, bakom den skymmande bilen.
Jose glömmer sin sladd till datorn då har hans ”långsamme” kollega en extra sladd, som han får låna.
Rulltrappan upp på flygplatsen är fylld av resenärer. Nästan alla har en stor resväska som hindrar andra, det är så trångt att ingen kan gå förbi. När den första personen kliver av går den två steg framåt och stannar varpå att de bakom får väja, och när den fjärde personen kliver av är det riktigt rörigt.
Vid frukostbuffén på det stora hotellet går kön sakta framåt när många väljer från påläggsbordet. En person kommer från andra hållet och säger: -Jag ska bara hämta lite ost.
Att hitta koden i sociala sammanhang bygger ofta på outtalade normer och regler. Att stå i kö för att vänta på sin tur innebär att personer som var på plats innan mig också får service före mig, fullt logiskt. Vid ett besök till Kuba 1989 skulle vi åka buss. När vi kom fram till hållplatsen hade vi fått lära oss att säga ”Ultimo”. Då vinkade den personen som kommit senast när nästa person kom sa den ”Ultimo” och då vinkade jag. När sedan bussen kom klev alla på i tur och ordning, från att ha varit utspridda runt omkring hållplatsen. Alla hade koll på vem som var före i kön tack vare det lilla magiska ordet.
På våra arbetsplatser finns det outtalade regler om när man får ta rast och hur länge, och om företaget bjuder på kaffe. När någon kommer från en annan organisation eller företagskultur blir det extra tydligt vad den har med sig för ”sanningar”, så som det fungerade på gamla arbetsplatsen. Måste jag verkligen ha slips? Har ni flextid? Måste jag tvätta arbetsskjortan själv? Får man köra privat med företagsbilen?
Det finns många outtalade regler och normer
Medvetet eller omedvetet skapar alla organisationer en företagskultur. Ibland lever beteenden som hindrar utveckling kvar. Ibland är det nya uppfinningar som tar plats utan att var helt genomtänkta, man hoppar på första bästa trend i syfte att vara nymodig – helt utan att tänka på konsekvenserna. När det kommer en ny till arbetsplatsen är det så mycket som snurrar inte bara arbetsuppgifterna, utan hela spelet med att försöka förstå miljön. Vem kan man fråga? När kan man fråga? Får man göra på samma sätt som jag fick göra på gamla jobbet?
Det är först när du upptäcker något som du kan göra något åt det
När Sherlock Holmes kommer till brottsplatsen möts han av Watson, hans medhjälpare som säger:
-Det finns inga som helst ledtrådar, inte ens hundarna skällde.
Då svarar Sherlock:
-Varför skällde inte hundarna?
Vi missar det mesta vi människor. Sherlock var klok nog att fråga om det som inte hände, ett uteblivet beteende. Tänk så många aktiviteter som pågår just nu på vår jord. Bara tänk på din omgivning där du befinner dig just nu. Vilka outtalade åsikter finns i ett rum? Vilka frågor ligger och jäser under ytan? Är ”Elefanten i rummet” medveten om att hen inte agerar i linje med det vi bestämt?
Andra reflektioner att göra för att bli mer medveten om vad som händer, eller inte händer: Vilka ljud hörs? Vilka färger är det runt dig? Vad känner du just nu?
Att ta fram och medvetandegöra ramar för företagskulturen
Värderingar skapar ramar att förhålla sig till och att bygga en stark, välmående företagskultur i. Hur vi förhåller oss till ramarna skapar kulturen. Vad är ok och vad är inte ok hos oss? Några viktiga principer i arbetet med ramar är:
Klargör ramarna. Vilka ramar har vi? Vilka ramar leder till vårt syfte? Vilka ska tas bort?
Klargör undantag eller specialavtal från början.
Prata om hur vi förhåller oss till undantag. Krismöte innan det är kris.
Om vi går ifrån det vi bestämt att vi ska prata om; uttala det och påpeka att det var ett undantag på grund av att…
Skapa en yttre ram runt vår verksamhet som bygger på att vi alla har ett ansvar för att agera när vi upptäcker något. När någon upptäcker något som den tror påverkar vår chans att lyckas med det vi är satta att utföra, ska den säga till direkt!
Vi alla har ett ansvar att fånga den goda intentionen när någon säger något. Med det menas att vi alltid ska utgå från att det någon annan säger har ett gott syfte, oavsett hur det kommer ut i ord eller beteende.
Lyft fram när vi håller det vi sagt genom att säga ”Fånga mig när jag gör det vi bestämt, så att jag får feedback på mitt positiva beteende”.
Ta makten över ramarna och lägg energi på de ramar ni kan påverka. Om inte ni sätter era ramar, gör någon annan det och då får ni hoppas på att ni gillar de ramar som satts.
Ta tag i och skala bort de beteenden som ifrågasätter ramar bara för att vara en tvärtemot.
Kom ihåg att skratta ibland när det blir tokigt.
Att utveckla kompetensen att hantera ramar kräver ett ständigt arbete som aldrig blir klart. Vi glömmer, missar, snubblar ibland. Det kallas att vara människa. Att i kulturen sträva efter det vi satt upp som rätt förutsätter att vi vågar visa halsen när det blivit tokigt. Uppmuntra och stärk de som vågar stå för sina tabbar. Skapa modiga medarbetare som vågar utmana ramarna för att utveckla verksamheten.
Vi har provat med att slå ihjäl de som inte håller med oss.Vi har provat att ha enväldiga kungar, despoter och härskare.Vi har i dag inget bättre system än den demokrati vi har skapat, lager på lager under århundranden.Vi har val vart fjärde år där vi medborgare har rätt att påverka resultatet.Vi ger politikerna i uppgift att bilda en regering som kan styra landet.Om ingen får majoritet behöver de förhandla och kompromissa.Vi kan välja bort politiker vid nästa val.Vi har politiker som företräder olika ståndpunkter och idéer.Vi har politiker som har brister. Precis som du och jag.Du kan uttrycka dina åsikter fritt så länge det inte är hets mot folkgrupp.Demokrati innebär tröghet. Många röster och åsikter ska få höras innan beslut fattas.De stora frågorna har ibland svar som är komplexa och impopulära. Trots det behöver de hanteras. Sociala medier har ingen tröghet och enstaka åsikter sprids blixtsnabbt.Så fort någon uttalar sig så värderas det sekundsnabbt. Så fort någon lämnar en ”lucka” hackar man på varandra.Tack vare vår demokrati kan vi precis som vid en fotbollsmatch sitta på läktaren och tycka till om hur spelarna sköter sig. Precis som vid en fotbollsmatch är vi på läktaren ”världens bästa” med enkla solklara lösningar på komplexa utmaningar. Precis som vid en fotbollsmatch är det inte alltid den som låter mest, högst och snabbast som har den mest hållbara lösningen. Vilka krav kan vi ställa på våra politiker? Vem vill bli politiker?Vem vågar ta ansvar och stå för tuffa och långsiktiga beslut?Om du svarar ja och befinner dig på ”läktaren” kan jag undra varför du inte blir politiker?Oavsett om du vill eller inte vill bli politiker, hur kan du hjälpa till att skapa modigare folkvalda?
Skillnaden mellan att svara på något och att verkligen förstå det är milsvid.
Vid släktträffen, i lunchrummet och under ledningsgruppsmötet diskuteras det om det mesta. Åsikterna flyger och människor pratar utifrån sina känslor om vad de gillar och vad de inte tycker om. Människor, handlingar och situationer bedöms och värderas i tvärsäkra svar, inspel och kommentarer. Men förstår de verkligen det de uttalar sig om?
Varför är det varmare vid ekvatorn än i Sverige?
Många svarar för att den ligger närmare solen.
Varför blåser det?
Många svarar för att jorden roterar.
Åt vilket håll flyter Nilen?
Många ritar en pil från Medelhavet och ned med förklaringen att vatten rinner nedåt.
Kommer du ihåg känslan i skolan när du fick en fråga som du inte kunde svara på? Eller när du svarade på en fråga och sedan fick en följdfråga där du skulle berätta hur och varför något fungerade som du sagt. Hur glasklar skillnaden var mellan att veta namnet på något och verkligen förstå något.
Förklara hur du tänker.
Tänk om alla skulle tvingas ge en förklaring på hur de vet det som de påstår. Att komma till insikt och stå ut med det smärtsamma i att förstå att man kanske inte förstår.
Hur ofta säger du själv eller hör någon annan säga:
-Jag ändrar åsikt, nu förstår jag bättre.
Vilken paradox det är, att vi tror att vi faktiskt vet mycket om saker och att vi lätt kan förklara dem – när vi faktiskt inte gör det och faktiskt inte kan det.
Vad vet vi egentligen och vad tror vi oss veta? Hur vet vi att vi vet något?
Tänk på något du har en mycket stark åsikt om och varför du tycker som du tycker. Hur väl tror du att du skulle kunna förklara och ge relevant fakta för din ståndpunkt?
Lär ut och sätt egna ord på fenomenet.
Richard Feynman, nobelpristagare i fysik, har gett förslaget att lära ut något för att inse kunskapsluckorna.
”Om du vill behärska något, lär ut det.”
Om du vill ta reda på varför det blåser, varför det är varmare vid ekvatorn eller åt vilket håll Nilen flyter behöver du söka svaren och fundera på hur de som skrivit texten vet det som de vet. Testa sedan att förklara fenomenen med egna ord och exempel för att se om du behärskar svaren.
Då kan du ställa frågan Hur vet du det? till de som sitter runt bordet i lunchrummet, vid släktträffen eller på ledningsgruppsmötet Kanske kan det bli mindre dömande och en ge större nyfikenhet i samtalet, i vilket ämne som helst.
