Du sitter på ett möte och får en ide, men tänker att du antagligen inte riktigt förstått frågeställningen ordentligt så du förblir tyst. Förra mötet när du tog till orda blev försäljningschefen arg och kallade dig ”bakåtsträvare”. Det skapade en känsla av att vara ”den enda i rummet som inte förstår” så bättre att vara tyst denna gång.
Hur ofta har du fått den här typen av respons från andra och dig själv? Hur ofta har du snäst av någon annan eller gått i försvar för att någon sagt något till dig? Det finns en uppenbar risk att vi missar massa godbitar för den lärande organisationen för att vi fastnar i strävan efter den perfekta formen. Det finns en uppenbar risk att rädsla smyger sig in för att benämna det uppenbara, så gruppen låter tystnaden segra istället för att ta modet till sig och återkoppla.
Lärande kräver att vi zoomar ut
Vi alla gör misstag, men det som skiljer oss åt är hur vi hanterar dem. Är vi upplärda med skam och skuld och att hitta den skyldiga skapas en viss typ av jargong och kultur. Det är lätt att det utvecklas en ”skuldkultur” med rädsla i släptåg. Individerna i gruppen blir skickliga på att utveckla försvar och ursäkter.
Om du zoomar ut perspektivet och funderar på vilken feedback som har varit viktig för dig – i vilket sammanhang och av vem fick du den?
Att prata, beskriva och lyfta fram den lärande organisationen är ett viktigt och centralt jobb. Att leva den på riktigt är många steg tuffare. Att verkligen klippa upp ordet misslyckas, dela det i två delar så att det blir ”ibland missar vi att lyckas”, kräver träning.
Vi lär oss tidigt att leta efter de rätta svaren i skolan. Den röda bocken skapar skam.
Vi ser spelaren som skjuter ”stolpe ut”och hur hen bemöts.
Vi möts av tidningarnas rubriker om hjältar och bovar.
En del av att vara människa är att det blir tokigt ibland, för vem har inte haft ett stavfel, missat ett skott eller glömt bort något och blivit bedömd efter det.
En ram runt feedbacken
Ray Dalio på Bridgewaters Associates, ett managementföretag i USA, har som princip att ”ingen har rätt att vara kritisk om hen inte delar med sig av sin kritik”. Vidare beskriver de tystnad som ett oetiskt val.
Tänk om vi skapade en ram runt företagskulturen för att ha något att luta oss mot när vi tror att vi vet något som någon annan, har nytta av. Att kulturen, jargongen och återkopplingen blir till en kollektiv aktivitet, att leta efter beteenden som skapar avsteg från de värderingar och intentioner vi har är något vi faktiskt gör. Att öppet och aktivt se om det vi gör just nu leder oss dit vi vill komma. Att vi tränar på att medvetet identifiera, analysera och lära oss av ”misstagen”. Att vi skiljer på hur vi sorterar bort eller begränsar onödiga misstag till skillnad mot hur vi främjar helt nödvändiga tabbar, för att skapa innovation och utveckling. Likväl som att vi uppmärksammar, förstärker och lyfter fram när vi lyckas.
- Vad var bra?
- Varför det?
- Om vi fick göra om, skulle vi gjort någonting annorlunda?
Det vi tränar på blir vi bättre på, så vad tränar vi på?
”Inom organisationer är det ofta match varje dag så det krävs träning under spelets gång.”
– Anders Lundin
Det kan vara smärtsamt att jobba med återkoppling – och det är ok
Principen att identifiera, analysera och prata om beteenden kan leda till att en del av återkopplingen ibland blir klumpig, felaktig eller smärtsam. Då blir en del av processen att våga prata om det jag känner, det jag behöver och det jag föreslår. Dock kan ingen gömma sig bakom en stor offerkofta eftersom det ligger på alla i gruppen att leta efter det väsentliga i budskapet.
Inom idrotten är det balansen mellan träning, kost och vila som leder till utveckling över tid. Det betyder att vi behöver göra jobbet för att vara förberedda när matchdagen kommer. Inom organisationer och företag är det ofta match varje dag så det krävs träning under spelets gång. Om vi har en kultur där vi bara accepterar den ”perfekt levererade feedbacken” missas massor av lärande och utveckling. Vi behöver prata om hur vi pratar och vi behöver skapa luckor av reflektion över hur vi reflekterar, för vad är alternativet?
Att vänta påIbland dyker det upp älgar, dåligt självförtroende eller rädsla på vår väg och då är det viktigt att våga ge och vilja att ta emot feedback för att slippa krocka.