Måste vi börja om från början igen?



Det är skjutningar, sprängningar och hotfulla ungdomar som utsätter andra för fara.

Det är bilbränder, knarkbrott och hotfulla personer i våra städer.

Det begås hemskheter, dumheter och sjukliga handlingar.

Det finns poliser, utredare och åklagare.

Det finns socialtjänst, domstolar och fängelser.

Det finns många olika lagskärpningar.

Det finns stor rädsla, oro och ängslan.

Det finns dom som eldar upp, skrämmer och alarmerar.

Det finns dom som hittar egna, snabba samband utan att ha på fötterna.

Det finns dom som tänker större och längre än att bara panikartat skrika rakt ut.

Det finns dom som vinner på att skapa oro och kaos.

Det finns dom som förlorar på att tänka efter innan man handlar.

Det är självklart att varje skjutning är ett samhällsproblem, att varje bomb är ett misslyckande och att varje rån är förjävligt.

Det är  djupt tragiskt att människor dör, att oskyldiga blir drabbade och att samhället blir utsatt.

Det är samtidigt djupt tragiskt när populistiska partier skaffar sig retoriska fördelar på detta lidande.

Det är samtidigt djupt tragiskt när människor i allmänhet ”hänger på” och sprider, än mer oro och skräck genom att förstärka, förvränga och ”egga på” budskapet. 

Vi behöver inte mer rädsla nu. Vi behöver tänka klara och tydliga tankar. Vi behöver se till att de mörka krafter som vinner på att piska upp stämningarna hålls borta från maktens korridorer.  Vi behöver rikta många av samhällets resurser för att skapa hållbara lösningar bortom de enkla och adrenalinfulla svaren om: ”Hårdare tag.”  

Hjälp inte mörkrets krafter genom att vara en ”dum idiot”. Låt bli att sprida och dela alla panikrubriker. Historien är fyllda av mobbar, vildsinta folkhopar och lättköpta drägg som handlat i känsloutbrott och panik. Dessa ”rädda grupperingar” har fått utlopp och näring i hatiska handlingar, så som häxprocesser, massutrotningar, kristallnätter och bokbål.  Alla dessa avskyvärda berättelser finns beskriva i gigantiska och oförlåtliga övergrepp. 

Samtidigt som lömska ledare smugit sig fram i maktens korridorer för att roffa åt sig makten. 

Tyrannerna har genom historien  uttryckt sig hårt och retoriskt skickligt direkt riktat mot människors rädsla.  
För de vet att människor som är rädda, fattar en viss typ av beslut. Envåldshärskarna är mycket medvetna om att de aldrig skulle  få makten i en eftertänksam och sansad miljö. 

Lägg din energi på att hålla ihop, stötta de som är ute och gör samhällstjänster åt oss alla och fråga dig vem som vinner på ett samhälle fångat av rädsla.  Vi alla är samhället. Vi alla bor här. Vi alla behöver ge stöd, utrymme och visa större klokhet än att släppa fram nya ”diktatorer” som ska ”frälsa samhället”.  Demokrati byggs lager på lager i sakta mak. 

Det vi har i dag har människor genom århundranden slitit för att skapa. Det finns massor kvar att göra men vi har inget bättre samhällssystem.   

Lyft blicken, se bortom svartmålningarna. 
Var en förebild. 

Släck inte bränder med bensin.

Håll ihop!