På restaurang.
En ljummen bris smeker mina ben samtidigt som jag blickar ut över havet. Servitören kommer fram och ler så att hela ansiktet lyser av vänlighet. Vi äter en fantastisk måltid. En helt otroligt god måltid. När jag tre dagar senare funderar på vad jag åt den dagen, så är jag inte riktigt säker. Däremot kommer jag ihåg servitören, Samir. Han berättade för oss om hans livsfilosofi, att så ofta som möjligt, möta människor med ett stort varmt leende.
När jag så här tre dagar senare reflekterar över hur många måltider jag kommer ihåg så är det inte humrarna, biffarna eller den grillade lammfilén jag mins. Jag kommer ihåg upplevelsen, bemötandet och känslan i dessa olika minnen. Maten var säkert kanongod men det är inte den jag kommer ihåg.
När jag reflekterar vidare och funderar på skickliga lärare jag mött, så är det på samma sätt. Deras lektioner var säkert bra utan kunna peka på något speciellt, däremot var det deras förmåga att skapa goda tillstånd i rummet och hos mig som elev, som sitter kvar. Av en del fick jag fina diplom och några gav högskolepoäng. Andra lärare träffade jag utanför utbildningsmiljöerna, vid middagsbordet, på en fest eller på en restaurang i Sri lanka.
Det är inte själva diplomet som jag har nytta av utan innehållet. Det är stor skillnad på kunskap och kunnande. Dessa lärare hade alla ett stort kunnande och en stark förmåga att få mig att känna mig kompetent. De präglades av generositet och genuin värme. Ett stort tack till er alla!
Så vad är det människor minns av oss?
Och vad är det vi vill att de ska ta med sig från mötet?
Samir häller upp en iskall öl och ler sitt stora härliga leende mot mig. Welcome back, Sir.