Jag kommer ihåg när jag gick i Paris och njöt av miljön. Det lilla caféet på hörnan med de små runda borden. Nästan alla stolar var vända mot gatans puls. Människor satt i vårsolen och kisade mot de härligt värmande strålarna.
Promenaden upp mot Montmartre, den bedårande utsikten i vimlet bland alla människor.
Den fantastiska maten, de underbara vinerna och glädjen över att kunna och få vara med om allt detta.
Människor har skapat denna stad genom att lager på lager, generation efter generation och tid efter tid byggt vidare.
De flesta tidsepoker, har för de flesta medborgare, varit fyllda med oro bara över att få mat och kunna överleva. Ändå har vi satt barn till världen och fortsatt att kämpa.
Ibland har det varit fred, ibland har det varit fria val och ibland har det varit fritt att utrycka sina tankar. Allt som oftast har de korta ögonblicken av lugn och ro utmanats av någon med makt eller av någon farsot. Någon har handlat i guds namn, någon annan för sitt eget namn och en tredje för en ideologis skull.
De svaga och sjuka har alltid blivit mest utsatta i dessa krig, sjukdomar och vedermödor.
Alla dessa maktsökande har tagit sig rätten att agera i enlighet med sina övertygelser.
Jag tittar till på den enorma parken vid Versailles. Jag betraktar slottet med sina förgyllda konstverk. Jag tittar upp på taket i ett av rummen, en enorm målning fylld med små, små detaljer. I dessa salar gick kungen och drottningen precis som många andra härskare i alla andra riken gjort i sina slott. Nu finns det bara kvar bilder av dom i form av målningar.
En del av deras handlingar finns nedtecknade och bevarade medan det mesta är borta.
Det som är gemensamt är att allt faller. Ingen lever för evigt. Inte de, inte jag och inte du.
Just nu pågår ett brutalt övergrepp i Ukraina. En man och hans gelikar har tagit sig rätten att våldföra sig på sina grannar.
Han kommer också att falla en dag. Vilka historier kommer då att berättas om honom?
Vilka kommer att gå omkring på någon gata i framtiden och betrakta någon sevärdhet från vår tid och ställa frågan: -Varför blev det som det blev?
Jag undrar om han också tänker på vad han lämnar efter sig.
Allt faller, så även Putin.