Vi kommunicerar på olika nivåer. Ibland med många detaljer och ibland med få. Om vi fastnar i för många partiklar kan det upplevas som krångligt och med för få detaljer som flummigt. Vad är det som behövs i olika situationer för att lyckas med det vi är satta att lösa? Vad ska bort från kommunikationen när det krånglar till det? Vad ska till när det upplevs oklart?
Den grundläggande frågan blir:
På det sättet vi kommunicerar just nu, leder det till att vi når en lösning?
En medresenär.
Olle ska åka till Köpenhamn om två veckor. Han ska se en konsert med sin favoritartist.
Han har blivit kontaktad av Stefan, via en vän. Stefan ska också se samma konsert och vill samåka. Olle svarar ja och tänker att det blir fint att dela på bilresan och kostnaden för bensinen.
Genast kommer det ett mejl från Stefan där han frågar vilken typ av bil han kör? Är det bensin eller diesel? Hur långt har bilen rullat? Hur mycket drar bilen per mil? Ingår parkeringen i resan? Kan man fälla bilens säten? Kommer de att ta pauser under resan? Kommer de att äta på restaurang eller ha matsäck med sig?
Olle svarar på alla frågorna och skriver att de delar rakt av på alla kostnader och att de kan ta matsäck med sig.
Stefan svarar direkt med att fråga vad ska Olle ha för pålägg på sina smörgåsar? Har han smör på sina mackor? Vilken typ av bröd ska han ta? Är vindrutetorkarbladen nya? Vilken rastplats ska de stanna på? Kommer Olle att spela musik i bilen, i så fall vilka artister? Hur länge har Olle haft körkort? Har Olle kört för fort och fått böter någon gång? Kan Olle laga bilen om den går sönder? Har han verktyg med sig? Är det reservdäck i bilen? Är det någon varningstriangel i bilen? Fungerar varningsblinkers? Vet Olle hur man byter en punktering?
Olle suckar och tänker det blir nog bra bara vi kommer iväg.
Han svarar allt är ok och vi delar på utgifterna och körtiden. Då kommer ett nytt mejl från Stefan med ännu fler frågor…
Ramar på olika nivåer
Saker, ramar och tankar kan grupperas eller delas upp. Till exempel kan livsmedel delas upp i olika underkategorier: Kött, fisk, grönsaker och frukt etc. På samma sätt kan frukt delas upp i äpplen, apelsiner och persikor och alla äpplen i sin tur i olika sorter. När någon pratar om livsmedelsindustrin samtidigt som någon annan pratar om olika äppelsorter blir det ofta ett svårförståeligt samtal.
Vilken nivå som är relevant beror på vårt syfte med dialogen. Ska vi prata om detaljer eller sammanfattade helheter; äpplen eller livsmedel? När vi kommunicerar underlättar det om vi kan mötas på samma nivå. Att vi justerar nivån i tanken och samtalet för att skapa förståelse. Är vi på samma nivå eller pratar vi förbi varandra?
På sammanfattande nivå kan dialogen lätt upplevas som flummig medan på detaljnivå som krånglig. Några hjälpsamma frågor kan vara:
Är vi på samma logiska nivå?
Vad är det vi behöver nu för att komma vidare?
Är det mer detaljer eller mer helhet?
Den grundläggande frågan blir:
På det sättet vi kommunicerar just nu, leder det till att vi når en lösning?
En del av texten kommer från boken jag&Du.
Läs mer på www.jagdu.se