Författare: Anders Lundin

Publicerat

Vart är du på väg?

Med en svart sörja rinnande ner för kinden rör sig den hysteriskt skrattande kvinnan mot det lilla barnet. Hon lyfter upp flickan som är huvudet kortare än henne. De kramas innerligt som om det vore sista gången de skulle hålla i varandra. Det enda som hörs är ett långt utdraget och snörvlande -Mmmmmh.

 

På 60 cm avstånd står de två männen. Den ena av dom sparkar på något som ser ut som om det är, just ingenting alls. Den andre vänder bort blicken och de står tysta. När tåget kommer in till perrongen kramar de om varandra med bortvända huvuden och med kropparna lika stela som om det hade varit två likadana pooler på två olika magneter. De nästan studsar bort från varandra i den korta beröringen. -Lycka till. Säger mannen som vänder sig om och går iväg på perrongen. Tyst knappt hörbart med sammanbitna tänder, svarar den andre
–Tack…

 

En ensam kvinna med en sjal på sitt huvud sitter med en kopp från Starbucks framför sig. -Heeej, häääj! Säger hon mekaniskt gång på gång, till de passerande samtidigt som hon skakar på muggen med några mynt i. -Ohps! Utstöter en man i slips som går förbi i hög fart, stirrande på sin mobil samtidigt som han nästan kliver på kvinnan.

 

På tåget sitter den rödgråtna Kvinnan med sin dotter nära varandra. Mittemot en man som just fått en magnetkram av sin far och bredvid honom den småsvettige slipsklädde mannen som är sen till ett möte.

 

Tåget åker iväg och på perrongen fylls det på med nya människor samtidigt som ljudet från mynten i muggen hörs.

 

Så många möten varje dag fyllda med så många olika innehåll. En del på väg till något och andra på väg ifrån.

 

Vart är du på väg och varför det?

 

Och vilka träffar du på din resa?

 

Det är många som ”rest” tillsammans med värdegrundsfabriken. Är du nyfiken på hur de uppfattat samarbetet? Kolla in:

http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

 

 

Publicerat

Att fundera på sista rutan.

Hjälten rider in i solnedgången och eftertexten börjar rulla. Kärleksparet kysser varandra och ljuv musik spelas samtidigt som bilden tonas ut. Ett helt torg fylls upp av leende och dansande människor i färgglada dräkter samtidigt som hjälten dansar energiskt längst fram.

 

Sista rutan.   Har du tänkt på hur du vill att sista rutan ska se ut? Om du har barn, hur vill du att deras värld ska se ut när du inte finns kvar?  Om du lever med en partner hur vill du att dennes liv ska vara om du skulle ryckas bort?

 

Sista rutan. När vi agerar i stunden är det inte alltid så lätt att tänka på det som kommer sen, en del säger lev i nuet för det är det enda som finns. Tänk om bonden levt sitt liv så? Eller om sjömannen bara seglat iväg och tänkt, att det där med mat och vatten det löser sig säkert.

 

Sista rutan. Vi stänger gränsen, bygger taggtråd så blir allt bra.

 

Sista rutan. Vi skitar ner så får någon annan städa senare.

 

Sista rutan. Vi äter skräpmat så bantar vi sen.

 

Sista rutan. Om alla andra levde på samma sätt som jag lever mitt liv nu hur skulle världen då bli?

 

Om inte jag gör något, vem?  Om inte jag agerar nu, när?

 

Sista rutan kommer. Frågan är bara hur vi vill att nästa kapitel ska bli? För har du tänkt på hur många människor under historiens gång som fattat svåra och tuffa beslut för att just du finns till? Och hur andra hamnat i omöjliga situationer för att de växer upp på fel plats på vår planet.

 

Sista rutan, är den tanken för jobbig eller för stor att tänka på? En tröst kan vara att fundera över: ”Vad är alternativet?”

 

När eftertexten rullar på din film: Vilken musik vill du ska höras? Vilka vill du ska sitta i publiken? Vilka ord ska beskriva dina gärningar?

 

Vilka handlingar vill du ska flyttas vidare även om du aldrig någonsin får något omnämnande för att de kom från dig?

 

Sista rutan.

 

 

Om du är nyfiken på vad andra sagt om att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/

Publicerat

Altruism är det helt omodernt?

 

När damen på den överfulla bussen reser sig upp faller ett litet paket från hennes knä ner på marken. Folkmassan rörs sig mot utgången på bussen och paket sparkas iväg. En tonårs pojke ropar:  -Stopp! Och gruppen stannar för ett ögonblick till, han tar upp det ”tilltuffsade” paketet och räcker över det till damen med ett leende.

 

Den franske sociologen Aguste Comte myntade begreppet Altruism. Det kan närmast översättas med osjälviskhet, omtanke om andra eller helt eller delvis åsidosättande av egna intressen.  De lärde tvistar om vad det beror på att vissa människor tycks tänka och agera altruistiskt. Handlar det om att jag gör något ”snällt” för att förvissa mig om att du gör något för mig?  Eller handlar det om en medfödd förmåga som i vissa miljöer får utvecklas till en kompetens? Eller handlar det om att vi förstår att hela vår hela existens sitter ihop och att vi är beroende av varandra?

 

Genom att utmana sig själv med frågan: -För vems skull gör jag det jag gör?
Handlar allt bara om mig eller finns det andra drivkrafter?

 

Jag läser om framgångsrecept, ”Bli ditt personliga varumärke” eller JAG budskap i alla dess former. Då undrar jag: -Vad händer med oss över tid om det fortsätter att röra sig i den riktningen?

 

Jag tror att vi genom att hålla upp dörren, säga hej, att verkligen lyssna på den andre eller bara genom att visa lite vänlig omtanke tar fram och bekräftar de grundläggande behoven det innebär att vara människa. Jag tror att vi behöver utveckla vår altruistiska förmåga än mer och att det är hög tid att göra begreppet modernt igen. Var snäll med din omgivning. Och de gånger vi snubblar, glömmer eller ”tappar huvudet” just för att vi är människor. Börja om.

 

Det är först när du kommer på att det blev tokigt som du kan göra något åt det. Leta signaler från andra och ta dom till dig så startar resan mot en bättre plats att leva på.  Sök kommunikation istället för konfrontation.

 

Ibland slår försvarsmekanismerna till och vi söker bortförklaringar till att det blev fel. Ibland lägger vi tid och kraft på annat än det centrala och viktiga. Vi söker efter begrepp eller namn istället för innebörden i dessa. Eller som Shakespeare skrev: ”What´s in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet”.

 

Jag lever med att människan är i grunden god och om du inte hittar någon runt dig, var själv god i dina tankar och handlingar.

 

 

Om du vill läsa hur våra kunder upplevt det att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/