Jag skänker 10000kr till röda korset nu. Jag utmanar dig att ge efter förmåga…Så lite för mig i den stora bilden och så mycket för några andra i samma värld. Jag är född i ett bra land, i en bra tid med schyssta föräldrar så det är min förbannade skyldighet att ge tillbaka till världen. Kan vi bli 100 stycken som ger något efter förmåga? Anders Lundin
Action!
”Man inte använda sig av media om man vill förstå världen” H. Rosling.
2500 likes på FB!
mitt jobb
Mitt jobb, handlar så mycket om att vänta, vänta och vänta och sen leverera… så här har jag gjort över 100 gånger om året i 15 år… Undrar hur många tomma stolar jag sett? Och hur många människor jag träffat?… Jag känner sån stolthet över alla möten som det har blivit med alla de människorna, som fyllt dessa tomma platser… Människor gör fantastiska saker överallt….har du tänkt på hur mycket som fungerar i vår omvärld? Hur mycket som vi tar för givet…jag står ut med väntan och tomma stolar en gång till.. För snart får jag möta några till som får vår värld att fungera!
Ibland missar vi att lyckas.
Ibland missar vi att lyckas.
Det kallas att vara människa.
Jag vet att det är bra att träna, jag vet att det påverkar min kropp hur jag äter och jag vet att det spelar roll hur jag sover. Jag vet också att jag kan tänka tankar som hjälper mig och tankar som sänker mig.
Ibland orkar jag inte, ibland klarar jag inte av att vara ”bra” och ”göra rätt” utan blir min egen största fiende. I dessa lägen behöver jag hjälp att komma upp på spåret igen.
En bokad träning med Anthony på hälsokällan eller en anmälan till ett lopp eller en morgonjogg med en vän eller en träff där jag tar en promenad till mötet istället för att åka bil, gör stor skillnad. Att helt enkelt ta hjälp av andra för att få igång träningen och att hålla igång rörelsen.
Jag tror att vi människor är sociala varelser och där möten uppstår med andra, skapas också mening. Att alltid förlika sig på sin egen drivkraft och sitt eget ”JAG” blir för mig svårt och dessutom i längden ensamt.
Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju i ordspråket. Kan delad träning vara dubbel träning? Då kanske det vore en variant för några att sätta det i system? Jag tror att vi genom att umgås och mötas får ”rumpan ur vagnen” lättare och dessutom kan vi i mötet dela andras vardag. Inte vara i en påklistrad låssasvärld där alla är sååå lyckliga och framgångsrika.
Vi är helt enkelt starkare tillsammans.
Häng på och träna så kan vi skratta ihop, gråta ihop och dessutom få mer kraft.
De gånger som jag är helt slut och ändå får på mig löparskorna och kommer ut så lägger sig mina röriga tankar ”på bättre plats” i min skalle och min kropp mår helt enkelt bättre. Så tack Patrik, Fanny, Siw och alla andra för att ni hjälper mig att röra mig.
Jag delar gärna träningen med fler så att vi kan bli varandras PT och hjälp varandra ut, bort från datorer, tv och annat stillasittande.
Dessutom kan vi anmäla oss till Lidaloppet och stödja cancerforskningen!
Väl mött! Anders Lundin
I dessa tider kan denna klassiker ge lite tröst
Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace…
You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will be as one
Imagine no possessions
I wonder if you can
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing all the world…
You may say I’m a dreamer
But I’m not the only one
I hope someday you’ll join us
And the world will live as one
Tänkvärt från Moder Theresa
Livet är en chans, ta vara på den
Livet är en skönhet, beundra den
Livet är lycksalighet, njut den
Livet är en utmaning, anta den
Livet är en plikt, uppfyll den
Livet är dyrbart, ha omsorg om det
Livet är en rikedom, bevara den
Livet är kärlek, ge dig hän åt den
Livet är en hemlighet, upptäck den
Livet är ett löfte, låt det gå i uppfyllelse
Livet är sorg, övervinn den
Livet är en sång, sjung den
Livet är en lek, lek den…
Buzzwords, vad är inte buzzwords?
Här är min kommentar på artikeln om ”arbetslivets värsta klyschor” i dn.se från den 7 november läs artikeln på dn.se under ekonomi/jobb-karriar (länkningen var förbjuden) Jag anser att allt vi människor gör, tolkar vi utifrån våra egna ”sanningar” om hur världen är eller borde vara. Det innebär att när jag hör ett ord eller begrepp så tolkar någon det som buzzword och någon annan det som helt avgörande. Jag tycker att artikeln i DN säger lika mycket om artikelförfattarna i DN som om buzzwords. Med vilken rätt kan författarna ”berätta sanningen” om hur ord används och värderas? Är det en universell sanning? Eller bara ett allmänt tyckande? I mina tankar är det en stor skillnad mellan att säga ”så är det” och ”jag tycker att det är så här”. För mig är en stabil värdegrund helt avgörande för att lyckas skapa en hållbar organisation. Att fråga sig själv och andra: Vad är viktigt? Vad är viktigast? Och utifrån det agera, existera och bygga hållbara relationer. Om sedan någon så kallad expert kallar det ”buzzword” för att de mött någon som inte ”tog bokstäverna på allvar” så är det tråkigt men ingen sanning för alla människor. Vilka ord är inte buzzwords i så fall? Och vem bestämmer det? Eller som Shakespeare skrev i Romeo och Julia: ”Vad är ett blott namn? Skulle inte den blomma som vi känner som ros dofta ack så ljuvligt med ett annat namn?”
Aaaaa du tänker sååå
Det finns ofta en logik,
en annan sorts logik.
Det är en skillnad mellan att gilla vad du säger och att försöka förstå hur du tänker.
Ta helhetsperspektiv:
Att byta perspektiv, hur tänker du?
Jag lovar att kämpa för att förstå hur du tänker även om jag inte håller med dig.