Ibland missar vi att lyckas.
Det kallas att vara människa.
Jag vet att det är bra att träna, jag vet att det påverkar min kropp hur jag äter och jag vet att det spelar roll hur jag sover. Jag vet också att jag kan tänka tankar som hjälper mig och tankar som sänker mig.
Ibland orkar jag inte, ibland klarar jag inte av att vara ”bra” och ”göra rätt” utan blir min egen största fiende. I dessa lägen behöver jag hjälp att komma upp på spåret igen.
En bokad träning med Anthony på hälsokällan eller en anmälan till ett lopp eller en morgonjogg med en vän eller en träff där jag tar en promenad till mötet istället för att åka bil, gör stor skillnad. Att helt enkelt ta hjälp av andra för att få igång träningen och att hålla igång rörelsen.
Jag tror att vi människor är sociala varelser och där möten uppstår med andra, skapas också mening. Att alltid förlika sig på sin egen drivkraft och sitt eget ”JAG” blir för mig svårt och dessutom i längden ensamt.
Delad glädje är dubbel glädje, heter det ju i ordspråket. Kan delad träning vara dubbel träning? Då kanske det vore en variant för några att sätta det i system? Jag tror att vi genom att umgås och mötas får ”rumpan ur vagnen” lättare och dessutom kan vi i mötet dela andras vardag. Inte vara i en påklistrad låssasvärld där alla är sååå lyckliga och framgångsrika.
Vi är helt enkelt starkare tillsammans.
Häng på och träna så kan vi skratta ihop, gråta ihop och dessutom få mer kraft.
De gånger som jag är helt slut och ändå får på mig löparskorna och kommer ut så lägger sig mina röriga tankar ”på bättre plats” i min skalle och min kropp mår helt enkelt bättre. Så tack Patrik, Fanny, Siw och alla andra för att ni hjälper mig att röra mig.
Jag delar gärna träningen med fler så att vi kan bli varandras PT och hjälp varandra ut, bort från datorer, tv och annat stillasittande.
Dessutom kan vi anmäla oss till Lidaloppet och stödja cancerforskningen!
Väl mött! Anders Lundin