Hur kommer det sig att du får uppdrag frågade en ung föreläsare mig?
Då svarade jag med en berättelse från en föreläsning jag höll.
En man kom fram i pausen av en föreläsning och börjar prata med mig med låg röst.
-Vänta säger jag så ska jag skruva ned pausmusiken, så att jag kan höra dig bättre. säger jag
-Nej, låt den vara på! Svarar mannen med hög röst.
Han klev upp på den lilla scenen och kom närmare och började berätta.
-Den här låten ”Always on my mind” spelade jag på min pappas begravning. -Vi hade ingen bra relation, jag och farsan. -Vi bråkade ofta med hårda anklagande ord, skuld och skam var vardag i vårt sätt att umgås. Sa mannen, samtidigt som hans ögon blev glansiga.
-Först efteråt förstod jag hur mycket pappa betytt för mig och att jag aldrig sa att jag älskade honom. Under den här föreläsningen har jag tänkt på min pappa i stort sett hela tiden och så spelar du den här låten, så var jag tvungen att gå upp och berätta det för dig.
Sen kramade mannen om mig och började gråta.
Då snyftade han fram: -Tack!
Han släppte mig och gick ut och fikade med de andra.
Oftast vet vi inte hur mycket en föreläsning påverkar de som vi pratar med.
Oftast vet vi inte hur en bild, film eller en låt får andra att reagera.
-Var närvarande, genuin och bussig för du vet inte hur och var dina ord sätter sig.
Hur lång tid tar det att tappa förtroende och tillit? Hur lång tid tar det att skapa psykologisk otrygghet? Hur många tomma ord behövs för att få trovärdigheten att svikta?
Alla våra små och stora handlingar spelar roll för relationerna.
Tystnad, passivitet och undvikande handlingar skapar ibland mycket värre klimat än de vi faktiskt gör.
Nyfiken på ett smakprov, lyssna på föreläsningen tillsammans med Athenas.
Är du en bra ledare, och hur vet du i så fall det? Om du söker på orden ”good leadership” får du 2,85 miljarder träffar på Google. Det finns också en ocean av ledarskapsböcker, ledarskapssidor och ledarskapskonsulter, som alla tävlar om att beskriva vad som är bra ledarskap. Men hur hjälpsamma är de, och vad bör man tänka på när man läser skildringar och porträtt av framgångsrika ledare?
Längtan är stor efter det ”receptet” på hur man blir den perfekta ledaren.
Det är många som vill ta del av hemligheterna, hitta de magiska orden och få läsa om hur man gör för att lyckas som ledare.
Det målas upp hur en perfekt ledare ska vara i en mängd av memoarer, beskrivningar och dokumentärer. Vi får beskrivet hur de riktigt stora ledarna fattar de rätta, kraftfulla och tuffaste besluten. När man läser dessa böcker får man ofta en bild av en perfekt ledare. Det är idel skönmålande beskrivningar av ledarskapet, fyllda av den ensamme hjälten som agerar utan att tveka.
Men det är väldigt mycket vardag som inte kommer med, när beskrivningarna av ledarskapet drivs av denna längtan efter att lyfta fram den unika personligheten som hanterade alla motgångar. Råden, tipsen och metoderna är på ”Linkedin-nivå”. Det är skärvor av helheten som beskrivs. Vi får se en bild av ett ögonblick som ska spegla den kompetens som ledaren besitter. En i sammanhanget unik situation eller händelse ska ge ”rätt” vägledning för läsarna.
Min bild av alla de chefer, ledare och tränare jag mött är att ledarskapet ser ut precis som livet i övrigt; enstaka magiska, härliga och fantastiska ögonblick som delas i sociala medier, medan merparten av situationer består av ”vanlig vardag” som sällan visas upp.
”Alla dessa modeller, metoder och färdiga recept är precis som olika typer av skor. En italiensk lädersko i storlek 44 kan vara fantastiskt bra i ett sammanhang men direkt fel i ett annat.”
– Anders Lundin
Ledarskapets vardag mer komplex
Det finns en risk att läsaren strävar efter att härma idolen oreflekterat när de läser dessa ”Linkedin-versioner” av ledarskapet. Böcker fyllda med massor av kluriga tips riskerar att begränsa den egna förmågan att fatta beslut. Vad krävs av mig som ledare för att jag ska kunna uppfylla förväntningarna? Vad behöver vi göra just nu i denna unika situation för att lyckas så bra som möjligt med det vi är satta att utföra? Sådana frågor riskerar att hamna i skymundan.
Det är lätt att gå i fällan och börja bedöma andra och sig själv genom att dra alltför snabba slutsatser av resultatet. Att göra en direkt oreflekterad koppling mellan resultat och ledarskapet, riskerar att leda till att man bygger på myten.
Eller som ledarskapsforskarna Gemmill och Oakley skriver i ”An Alienating Social Myth?”:
”Denna ’Ledarskapsmyt’ fungerar som ett starkt individuellt och socialt försvar för att undertrycka vår egen oro, hjälplöshet eller rädsla för misslyckande och projicerar dessa istället på framstående ledarskapsfigurer. Följaktligen, om en organisation misslyckas, beskyller vi bekvämt dess ledare.”
Vardagen för ledare består av situationer som är komplexa, tveksamma, röriga, krångliga, fundersamma och verkligt mångfacetterade. Ledarskapet kräver reflektion, strategi, empati och handlingskraft för att möta alla dessa olikheter, paradoxer och utmaningar – snarare än färdiga recept, mallar eller handlingsmanus.
Svar på hur du är en god ledare
Alla dessa modeller, metoder och färdiga recept är precis som olika typer av skor. En italiensk lädersko i storlek 44 kan vara fantastiskt bra i ett sammanhang men direkt fel i ett annat. Dessutom riskerar den som köper skorna, men egentligen har en annan skostorlek, att få höra att det är foten det fel på.
Ledarskapets paradoxer innebär att det finns en uppsjö av modeller och storlekar och till och med en möjlighet att få gå barfota. Svaret på vilken sko eller vilket ledarbeteende som passar bäst är: Det beror på.
Så mitt råd till dig som ledare är att fundera över tre frågor innan du tar dig an ledarskapslitteratur:
Vem är du? Vad vill du? Och vad är ditt syfte med att vara ledare?
Är du en bra ledare, och hur vet du i så fall det? Om du söker på orden ”good leadership” får du 2,85 miljarder träffar på Google. Det finns också en ocean av ledarskapsböcker, ledarskapssidor och ledarskapskonsulter, som alla tävlar om att beskriva vad som är bra ledarskap. Men hur hjälpsamma är de, och vad bör man tänka på när man läser skildringar och porträtt av framgångsrika ledare?
Längtan är stor efter det ”receptet” på hur man blir den perfekta ledaren.
Det är många som vill ta del av hemligheterna, hitta de magiska orden och få läsa om hur man gör för att lyckas som ledare.
Det målas upp hur en perfekt ledare ska vara i en mängd av memoarer, beskrivningar och dokumentärer. Vi får beskrivet hur de riktigt stora ledarna fattar de rätta, kraftfulla och tuffaste besluten. När man läser dessa böcker får man ofta en bild av en perfekt ledare. Det är idel skönmålande beskrivningar av ledarskapet, fyllda av den ensamme hjälten som agerar utan att tveka.
Men det är väldigt mycket vardag som inte kommer med, när beskrivningarna av ledarskapet drivs av denna längtan efter att lyfta fram den unika personligheten som hanterade alla motgångar. Råden, tipsen och metoderna är på ”Linkedin-nivå”. Det är skärvor av helheten som beskrivs. Vi får se en bild av …Läs vidare på motivation.se
När du kör in i en rondell så har de som är inne i cirkulationsplatsen förkörsrätt. Hur vet du om det är läge att köra in?
Hur långt innan är perfekt? Svaret är det beror på.
Anpassa farten utifrån omständigheterna står det i körkortsboken.
Det är många parametrar som spelar roll. Är det snö, köer, däckens kvalitet, andra bilars hastighet, körstil, och avstånd? Detta spel pågår varje gång bilar möts i en rondell.
När är det läge att gasa eller bromsa?
På samma sätt längtar många jag möter efter det perfekta, enkla och tydliga ramverket i andra situationer. Hur vi ska vara som ledare och medarbetare?
Korta enkla ”Instagrambilder” av perfekta ögonblick läggs ut och det skrivs vackra och idealiserande memoarer om den ”store ledaren” som handlade fantastiskt.
Bakom dessa skönmålande bilder är livet många gånger fyllt av komplexitet. Det som fungerade i en situation, i ett ögonblick med en specifik grupp fungerar inte i nästa.
Precis som i rondellen så spelar det roll hur du kör men du är inte ensam. Vi kan lägga ut en bild på en perfekt situation på instagram. Det är ändå en helt ny utmaning med helt andra förutsättningar i nästa möte. När ska vi bromsa och när ska vi gasa?
Jag står i kön till skattekontoret förra hösten för att beställa ett personbevis. Det regnar och de andra i kön har inga paraplyer utan jackornas luvor skyddar dom. Längst fram står en väktare och släpper in oss på nattklubbsvis, i grupper om fem sex personer. När jag kommer fram ser jag hur blöt väktaren är och frågar om han vill dela paraply med mig. -Tack ,säger han. -Det går bra ändå.
Vi kommer in i lokalen och väntar på vår tur till någon av kassorna. Då kommer väktaren fram med ett stort leende och säger att han verkligen uppskattade min fråga. Han berättar hur ofta han får möta griniga , sura och irriterade människor. Tänk vad mycket en liten handling kan göra. Den kostade mig ingenting.
Du som är ledare. Du som har makt. Du som har ett paraply. Det är vi som kan göra något. Det är vi som ska göra något.
Vi behöver visa vägen. Kliva ner från läktaren och gå ut på planen och möta alla utmaningar på riktigt. Det är så lätt att välja det enkla. Att haka på och sjunga med i körerna om otrygghet och kaos i vårt samhälle. Låt oss stämma upp i en annan visa som leder till en bättre och mer öppen värld.
Skapa, gå före, möt upp, samtala, krama, omfamna, tydliggör, markera, inspirera och låt oss röra oss mot ett samhälle byggt på gemenskap istället för polarisering, egoism och rädsla. Ifrågasätt de krafter som använder sig av skrämsel, hot och uppdelning som förklaringsmodell. De som mycket medvetet, spelar på våra känslor.
Ta tag i de vilsna unga genom att stå upp för det gemensamt bästa. Ge polisen mentalt stöd. Lita på att de under århundranden demokratiskt byggda systemen är för allas vårt gemensamma bästa. Utmana, problematisera och ifrågasätt vår folkvalda MEN ge dom också möjlighet att fatta så bra beslut som möjligt. Hur ska någon vilja bli politiker när det blåser så hårt oavsett vad de fattar för beslut. Hur får vi ut mer av vårt demokratiska system? Den demokrati som vi har, är det bästa systemet vi känner till. Expertstyre, diktatorer och kungar fungerar inte, för det gemensamt bästa.
Vi skapar samhället och klimatet tillsammans. Vi lever i en annan tid nu. Vi behöver förhålla oss till det nya genom att leda, inspirera och aktivt röra oss mot det kollektiva igen. Inte sitta på läktaren och skaka på huvudet med inställningen att ”Det var mycket bättre förr”.
Om du tror att vi kan leva i ett så kallat ”Änglagård” med taggtråd runt kommer du bara att bli besviken. Allt sitter ihop. För ”Ingen människa är en ö”.
Roland Matsson, en legendarisk handbollstränare på 1970- talet frågade mig efter en träning om jag höll med honom om att man blir bättre på det man tränar på. Jag svarade: -Ja! Då svarade han mig: – Vad tränar du på?
Så många vd:ar, chefer och ledare jag möter, gör som de alltid gjort. Vissa möten blir bra, andra mindre bra. Vissa anställningar blir bra, andra mindre bra. Vissa lyssnar på råd, andra kör egna race. Oavsett hur de agerar är det en stor skillnad på hur de reflekterar över sina beslut. En klok ledare tar stöd i sin assistent eller sin omgivning, för att få feedback på hur stämningen var i rummet. Hur många pratade? Hur ofta blev någon avbruten? Vem tittade de flesta på, när det blev känsliga eller tveksamma diskussioner?
Alla dessa små och stora gester, som påverkar hur vi tar beslut. Att reflektera över hur vi reflekterar. Att fundera över vad vi tränar på? För om Roland Mattson hade rätt så blir det viktigt att fundera över ”Tränar vi på rätt saker?”
En vd-assistent kan göra stor skillnad i ett företag genom att ges uppgiften att registrera vad som sker under ett möte. Till exempel genom att sortera på:
Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på DÅ-tiden och vilka var mest i FRAM-tiden, under diskussionerna?
Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på detaljer och vilka var mest på helhetsbilden?
Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på det som är påverkbart och vilka på det icke påverkbara?
Inom idrotten lämnar vi så lite som möjligt åt slumpen
Det är sällan någon som säger: ”Vilken tur vi hade som vann OS”. Det är mängder med träning och förberedelser som ligger bakom en framgångsrik prestation. Det är också helt avgörande att alla individer, i hela teamet bakom, får sin egen uppmärksammade ”plats” och med det sin tydliga uppgift.
Vad ska jag göra och varför? När ska jag gör det? Hur jag ska gör det, testar vi oss fram genom ständig återkoppling. I denna process är det två frågeställningar som kommer tillbaka, gång på gång.
Vad var bra? Om vi fick göra om, vad skulle vi gjort annorlunda. Observera, INTE bättre, för det vet vi inte förrän vi provat.
Att samtala om hur vi samtalar, fundera över hur vi funderar och utvärdera hur vi utvärderar blir några värdefulla verktyg för att utveckla verksamheten.
Genom att till exempel låta vd-assistenten vara den som uppmärksammar det som vi så lätt missar, slipper vi en del av missförstånden på våra möten. Att vara den som fångar upp och återkopplar till gruppen, för att vi ska bli vassare över tid. Dessa små signaler är annars det som diskuteras vid kaffeautomaten, nere på parkeringen eller i mobilen efter mötet.
Alla dessa små subtila ögonrörelser, gester och ljud skickar meddelanden till omgivningen. När vi ska tyda dom startar tolkningen. ”Vad menade hen när den sa så, med den betoningen och det tonfallet?”
Livet är komplext
Framtiden är oviss och förändringshastigheten är hög. Då är det extra viktigt att vi sätter in reflektionen i vår vardag. Att vi övar på rätt saker utifrån vad som krävs för att lyckas.
Mitt tips till dig som vd-assistent är att föreslå för din chef använda dig i rollen som assistent som dedikerad observant eller ”sorterare” av både din chefs och ert sätt att kommunicera. Då kan du och ni justera snabbare, på samtal som inte leder dit ni vill.
Låt hela gruppen ständigt ha följande fråga med i sina tankar:
”Det vi gör just nu leder det till att vi lyckas med det vi är satta att utföra?”
