Det är ingen idé att fråga massa ”varför”,
om man inte hanterar svaren.
Skickliggöra – Viktigt på riktigt
Skickliggöra – Viktigt på riktigt
Det är ingen idé att fråga massa ”varför”,
om man inte hanterar svaren.
Ordföranden säger: – Punkt fyra, beslut om sommarpresent till personalen. Har vi några förslag?
Säljchefen svarar: – En gul T-shirt vore väl fint?
Lagerchefen svarar: – Ja, en gul är fint för det får mig att tänka på påsk. Jag älskar påsken med allt godis.
Sekreteraren frågar Lagerchefen: – Vilket godis gillar du mest?
– Gräddkolor är grymt goda, svarar Lagerchefen.
Ekonomichefen säger: – Nej , usch de fastnar bara i tänderna.
Ordföranden avbryter och frågar gänget: – Ska vi köpa gräddkola till personalen?
Säljchefen avbryter och säger: – Vet ni det är bara 24 dagar kvar till sportlovet börjar.
Sekreteraren skrattar till och säger: – Åh vad jag längtar efter skidåkning.
Säljchefen tar fram sin mobil och börjar visa bilder från fjolårets skidsemester i Vemdalen.
Lagerchefen avbryter och frågar: – När är det lunch?
Dina tankar kan få konsekvenser för hur du mår.
Om du mår lite för bra kan du fortsätta att läsa.
Annars kan du hoppa över nästa fyra rader och läsa vidare längre ned.
Tänk på allt du ska hinna med innan nyår. Hur ska du hinna med allt?
Tänk på någon gång du mådde riktigt dåligt och tänk på hur det kändes.
Tänk på allt som kan gå tokigt. På allt negativt som kan hända.
Tänk på någon gång när du tappade ditt självförtroende. Känn efter ordentligt hur dåligt du mådde.
Eller så tänker du på:
En sak i taget.
Tänk på något som gör dig glad och känn efter hur det känns i kroppen.
Tänk på saker som fungerar i samhället.
Tänk på när du klarade av en utmaning du haft och hur det kändes.
Tankar påverkar oss.
Tänk på vad du riktar dina tankar och uppmärksamhet mot.
Vilka tankar får dig att må bra?
(Ett tips kan vara att hoppa över kvällstidningarnas katastrofrubriker, några dagar i veckan)
Chauffören stannar och ställer sin lastbil på tvären mitt på Essingeleden. Det uppstår långa köer och Ilskna medtrafikanter hytter med nävarna och tutar. Det som dom inte vet är att under lastbilen är det ett stort hål som orsakat sex punkteringar för bilister innan dom.
Kan vi vänta lite med nävarna, svordomarna och idiotförklaringarna ett ögonblick?Kan det vara så att det är något som vi inte känner till som pågår?Kan det vara så att det vore bättre att vänta ett ögonblick innan vi ”går igång”?
Någon sa, räkna till 9 när det dyker upp en situation. Oftast har du tid att räkna till 9.Då hinner du tänka efter.
Reflektion och vänlighet behöver vi mer av på vår planet, extra mycket nu.Säg hej, håll upp en dörr eller bjud på ett leende. De många små gesterna, de varma blickarna och alla andra snälla handlingarna du redan vet om.
Vi behöver fler justa ”prickar”.
Var snäll och räkna till nio.
Kul läsning. ”Digitala föreläsningar fungerar ganska bra”
Jag kommer ihåg när jag gick i Paris och njöt av miljön. Det lilla caféet på hörnan med de små runda borden. Nästan alla stolar var vända mot gatans puls. Människor satt i vårsolen och kisade mot de härligt värmande strålarna.
Promenaden upp mot Montmartre, den bedårande utsikten i vimlet bland alla människor.
Den fantastiska maten, de underbara vinerna och glädjen över att kunna och få vara med om allt detta.
Människor har skapat denna stad genom att lager på lager, generation efter generation och tid efter tid byggt vidare.
De flesta tidsepoker, har för de flesta medborgare, varit fyllda med oro bara över att få mat och kunna överleva. Ändå har vi satt barn till världen och fortsatt att kämpa.
Ibland har det varit fred, ibland har det varit fria val och ibland har det varit fritt att utrycka sina tankar. Allt som oftast har de korta ögonblicken av lugn och ro utmanats av någon med makt eller av någon farsot. Någon har handlat i guds namn, någon annan för sitt eget namn och en tredje för en ideologis skull.
De svaga och sjuka har alltid blivit mest utsatta i dessa krig, sjukdomar och vedermödor.
Alla dessa maktsökande har tagit sig rätten att agera i enlighet med sina övertygelser.
Jag tittar till på den enorma parken vid Versailles. Jag betraktar slottet med sina förgyllda konstverk. Jag tittar upp på taket i ett av rummen, en enorm målning fylld med små, små detaljer. I dessa salar gick kungen och drottningen precis som många andra härskare i alla andra riken gjort i sina slott. Nu finns det bara kvar bilder av dom i form av målningar.
En del av deras handlingar finns nedtecknade och bevarade medan det mesta är borta.
Det som är gemensamt är att allt faller. Ingen lever för evigt. Inte de, inte jag och inte du.
Just nu pågår ett brutalt övergrepp i Ukraina. En man och hans gelikar har tagit sig rätten att våldföra sig på sina grannar.
Han kommer också att falla en dag. Vilka historier kommer då att berättas om honom?
Vilka kommer att gå omkring på någon gata i framtiden och betrakta någon sevärdhet från vår tid och ställa frågan: -Varför blev det som det blev?
Jag undrar om han också tänker på vad han lämnar efter sig.
Allt faller, så även Putin.
Den som pratar högst är inte med automatik smartast.
Den som pratar först har inte med automatik bästa lösningen.
Den som ropar om mer struktur är inte alltid den med bäst ordningssinne.
Den som kommer med ”enkla och självklara” lösningar visar sig inte alltid
vara så enkla och självklara.
Den som oftast ber om ursäkt är kanske inte den som verkligen ber om förlåtelse.
Den som pratar om mångfald är kanske den som är mest enfaldig.
Den som vill ha flexibilitet är kanske den mest förändringsobenägna.
Den som påpekar syfte är inte alltid den som själv vet varför den deltar.
Den som ställer flest frågor är inte alltid den som är mest intresserad.
Den som påpekar policys mest är kanske den som oftast är utanför ramarna.
Den som säger ”Vi har inga problem” är ibland den med flest problem.
Den som säger ”Vi har högt i tak här” kanske egentligen menar
”Så länge som alla tycker som jag.”
Den som pratar om att motverka mobbing är kanske den med
de giftigaste kommentarerna.
Den som pratar om rak kommunikation kan ibland vara den som pratar mest skit.
I stället för att ge oss självförtroende, utveckling, mod, kraft, lust och fart kan kommunikation skapa en känsla av olust, tveksamhet och osäkerhet. Vad händer i dig när det du säger undantagslöst tolkas på ett felaktigt sätt? Eller när du möter någon som använder modeller och tekniker för kommunikation på ett självsäkert sätt, men utan att reflektera över syftet med det som framförs?
-Åh, vilken fin tröja du har!
– Vadå hade jag en ful i går, eller?
Har du varit med om att sitta i ett möte och det du sa blev misstolkat? Någon la till eller drog bort några ord, eller betonade annorlunda varpå ditt syfte med budskapet blev något helt annat.
Har du varit med om att när du pratar blir du avbruten av någon som ofta väljer att säga ”MEN”? Till exempel när du säger att blåbär är så gott, då säger någon annan: MEN vilka fula fläckar det blir på kläderna av blåbär. Och så prats det vidare om olika tvättmedel. Eller: Du säger att blåbär är så gott då avbryter någon annan och säger att: MEN, hallon är godare. Eller när du berättar att du plockat 10 kilo blåbär och den andra avbryter och säger: MEN det är farligt för ryggen att stå böjd så länge. Och det blir en diskussion om ergonomi.
Hur får det dig att känna? Glad och förstådd, eller som att att VM i misstolkning pågår?
Har du varit med om att när du har en presentation blir du uppvaktad av ett ”feedbackproffs”?
Som säger: ”Vill du ha lite feedback?” Och även fast du tvekar sätter personen igång att med silkeslen röst leverera ”sanningar” till dig om vad som är rätt och riktigt.
Det skulle till exempel kunna vara så att du pratar om hur viktigt det är att vi genomför det vi pratat om på mötet för att skapa trovärdiga relationer till våra kunder. Du berättar att du följt upp kunder som lämnat oss och de har alla uttryckt samma brist på koppling mellan ord och handling. På rasten blir du uppsökt av gruppens ”feedbacksproffs”. Hen levererar ”alla rätt” enligt feedbackmodellen Hamburgare. Först säger hen något snällt med huvudet lätt på sned och sockrad röst:
-Bra att du hade svarta pennor istället för de röda så att det är lätt för mig att läsa på whiteboarden.
Därefter kommer själva utvecklingspunkten (eller kritiken, som några andra skulle ha sagt).
-När du säger att det är viktigt att vi följer upp det vi sagt så känner JAG att du inte litar på övriga gruppen. Att JAG upplever att vi visst följer upp kunderna väldigt ofta och MITT förslag till dig är lita på andra.
Därefter avslutar ”proffset” med något ”snällt” igen. Dessutom levererat med en silkeslen storasyskonsröst:
-Det var väldigt bra och lättläst att du hade samma typsnitt rakt igenom presentationen.
Sen lämnar feedbacksproffset dig ensam kvar med en känsla av olust. Färgen på pennan och typsnittet har hamnat på samma viktighetsnivå som vår trovärdighet.
Vad är avsikten med feedbacken? Handlar det om att briljera i hur duktig hen är på återkoppling? För vems skull sa personen det hen sa till dig?
När du tar upp situationen med personen efteråt svarar vederbörande bara med ett leende att det hela var uttalat med en god intention. ”Det måste du väl ändå förstå?”
I stället för att ge oss självförtroende, utveckling, mod, kraft, lust och fart kan kommunikation skapa en känsla av olust, tveksamhet och osäkerhet. Att då skicka iväg någon som påtalar brister i verksamheten på ytterligare en kurs i framgångsrik kommunikation är direkt kontraproduktivt.
Vi behöver samtala om samtalet. Möta den komplexa verkligheten. Prata om det som verkligen händer i rummet, inte det som borde hända enligt någon metod eller modell.
Hur ser makten ut?
Vem bestämmer hur och när vi tilltalar varandra?
Vem sätter agendan?
Hur fattar vi beslut?
Vem har rätt att ge feedback och i vilka situationer/frågor?
Vem har rätt att avbryta?
I det inledande exemplet med komplimangen om den fina tröjan skulle uppföljningen på kommentaren kunna handla om att du reflekterar över varför personen som fick komplimangen valde att ta emot den som kritik. Handlar det om hen själv, en dålig dag eller er relation? Behöver ni samtala om det som hände och händer i rummet när ni ses?
När ska vi prata om färgen på pennan eller typsnittet och när ska vi parkera dessa frågor? Vad är väsentligast att lägga tid och kraft på just nu?
Det viktiga och riktiga samtalet kommer fram. Det pågår vid kaffeautomaten, vid parkeringen eller i mobilen på väg hem från jobbet.
Att lyfta fram det som är viktigast för oss – se till att det också är det vi pratar om först.
Att vi prioriterar bland alla utmaningar så att vi lyckas med det vi är satta att göra, på bästa sätt.
Tänk dig att du ska vika ett pappersflygplan. Du ordnar och fixar med det, tills planet är redo. Du tar upp det för att kasta iväg det, kastar iväg det och fångar det sen samma sekund som du kastat det.
Hur flög det?
En svår fråga att svara på. Ibland kan vi behöva låta saker vara för att de ska få chans att visa vad de klarar av.Finns det relationer, omständigheter eller annat i ditt liv som skulle må bra av att du lät dem vara lite mer?
Tålamod. Det kan vara bra att påminna sig om att den dagen vi sår frön är inte samma dag som vi äter frukten.