Det är kaos.
En kvinna är helt tom i blicken. Längs hennes långa kappa rinner havsvattnet. Hon sitter stirrande helt chockad vänd mot havet. Bredvid henne sitter den lilla flickan och gråter så att hon hulkar. Den 11 åriga brodern står lätt framåtböjd med uppdragna axlar, hans genomblöta läderjacka hänger tungt på honom och han tittar huttrande på de båda.
Rädslan är så stor.
Ett tiotal meter längre bort står en gammal man helt stilla. Med glasartad blick tittar han mot havet. När jag säger –Welcome to Europe! Så är det ingen respons alls. Jag kramar honom och upprepar mina ord. Thank you svara han samtidigt som han gråter hejdlöst. Efter en lång stund i min famn säger han –Wife… och pekar bort över havet.
Hopplösheten är så stor.
En fotskadad man hoppar upp mot stenarna länge bort och några kompisar hjälper honom. Nu väntar en lång promenad längs ”dirty road” för att bli registrerad.
Han ska gå till Tyskland säger han.
Smärtan är så stor.
Och nu ropar någon att en ny båt är på väg i den höga sjön.