vad skulle hända då?
Jag kliver ut på gatan utanför mitt hus. Jag har precis läst min morgontidning som någon burit ut. På gatan är det snöröjt av någon annan. Jag kör in mot stan och stannar till för att köpa en kaffe från någon som jobbar på den 24/7 öppna macken.
Jag parkerar och kliver in hos min kund och blir mött av någon i receptionen. När jag kommer upp till fjärde våningen är det någon annan som visar mig tillrätta och frågar om jag vill ha kaffe.
Efter mötet åker jag iväg till en mässan där jag ska föreläsa. På plats i salen möts jag upp av en ljudtekniker som någon sett till att hen är på plats. Sen kommer sekreteraren som bokat mig och undrar om jag behöver något.
På lunchen efter föredraget äter jag maten som någon lagat till och blir serverad av någon har det som yrke.
Jag hälsar på en bekant på sjukhuset som blir ompysslad av någon sjuksköterska. Min vän ligger i rena lakan som någon har tvättat. På vägen ut möter jag en städare som moppar golven rena. ’
På väg till nästa möte springer jag in på livsmedelsbutiken och handlar. Jag betalar någon som sitter i kassan. Utanför håller några på att laga gatan och några andra kör bort gruset på en lastbil. En buss körs av någon och den stannar till och en skolklass kliver av med några lärare.
Framför TV på kvällen funderar jag över alla dessa ”någon”. Vad skulle hända om inte majoriteten av oss människor dagligen gick till sina jobb och fixade för oss andra?
Alla dom som aldrig får uppskattning, blommor eller applåder. Alla dom som läser på Facebook om råd från framgångsgurus om att bli ditt ”bästa jag”.
Dom verkliga hjältarna är alla dessa helt vanliga ”någon” som fortsätter att kliva upp långt före mig för att jag ska få min tidning i brevlådan.
Så till alla er som fortsätter att gnugga och kämpa för att vårt samhälle ska fungera
-Tack!
– Tusen tack!
Du är för mig den ”skönaste, coolaste och härligaste av alla typer”