Roland Matsson, en legendarisk handbollstränare på 1970- talet frågade mig efter en träning om jag höll med honom om att man blir bättre på det man tränar på. Jag svarade: -Ja!
Då svarade han mig: – Vad tränar du på?
Så många vd:ar, chefer och ledare jag möter, gör som de alltid gjort. Vissa möten blir bra, andra mindre bra. Vissa anställningar blir bra, andra mindre bra. Vissa lyssnar på råd, andra kör egna race. Oavsett hur de agerar är det en stor skillnad på hur de reflekterar över sina beslut. En klok ledare tar stöd i sin assistent eller sin omgivning, för att få feedback på hur stämningen var i rummet. Hur många pratade? Hur ofta blev någon avbruten? Vem tittade de flesta på, när det blev känsliga eller tveksamma diskussioner?
Alla dessa små och stora gester, som påverkar hur vi tar beslut. Att reflektera över hur vi reflekterar. Att fundera över vad vi tränar på? För om Roland Mattson hade rätt så blir det viktigt att fundera över ”Tränar vi på rätt saker?”
En vd-assistent kan göra stor skillnad i ett företag genom att ges uppgiften att registrera vad som sker under ett möte. Till exempel genom att sortera på:
- Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på DÅ-tiden och vilka var mest i FRAM-tiden, under diskussionerna?
- Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på detaljer och vilka var mest på helhetsbilden?
- Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på det som är påverkbart och vilka på det icke påverkbara?
Inom idrotten lämnar vi så lite som möjligt åt slumpen
Det är sällan någon som säger: ”Vilken tur vi hade som vann OS”. Det är mängder med träning och förberedelser som ligger bakom en framgångsrik prestation. Det är också helt avgörande att alla individer, i hela teamet bakom, får sin egen uppmärksammade ”plats” och med det sin tydliga uppgift.
Vad ska jag göra och varför? När ska jag gör det? Hur jag ska gör det, testar vi oss fram genom ständig återkoppling. I denna process är det två frågeställningar som kommer tillbaka, gång på gång.
Vad var bra? Om vi fick göra om, vad skulle vi gjort annorlunda. Observera, INTE bättre, för det vet vi inte förrän vi provat.
Att samtala om hur vi samtalar, fundera över hur vi funderar och utvärdera hur vi utvärderar blir några värdefulla verktyg för att utveckla verksamheten.
Genom att till exempel låta vd-assistenten vara den som uppmärksammar det som vi så lätt missar, slipper vi en del av missförstånden på våra möten. Att vara den som fångar upp och återkopplar till gruppen, för att vi ska bli vassare över tid. Dessa små signaler är annars det som diskuteras vid kaffeautomaten, nere på parkeringen eller i mobilen efter mötet.
Alla dessa små subtila ögonrörelser, gester och ljud skickar meddelanden till omgivningen. När vi ska tyda dom startar tolkningen. ”Vad menade hen när den sa så, med den betoningen och det tonfallet?”
Livet är komplext
Framtiden är oviss och förändringshastigheten är hög. Då är det extra viktigt att vi sätter in reflektionen i vår vardag. Att vi övar på rätt saker utifrån vad som krävs för att lyckas.
Mitt tips till dig som vd-assistent är att föreslå för din chef använda dig i rollen som assistent som dedikerad observant eller ”sorterare” av både din chefs och ert sätt att kommunicera. Då kan du och ni justera snabbare, på samtal som inte leder dit ni vill.
Låt hela gruppen ständigt ha följande fråga med i sina tankar:
”Det vi gör just nu leder det till att vi lyckas med det vi är satta att utföra?”
Då ökar oddsen för att ni tränar på rätt saker.