Altruism är det helt omodernt?
När damen på den överfulla bussen reser sig upp faller ett litet paket från hennes knä ner på marken. Folkmassan rörs sig mot utgången på bussen och paket sparkas iväg. En tonårs pojke ropar: -Stopp! Och gruppen stannar för ett ögonblick till, han tar upp det ”tilltuffsade” paketet och räcker över det till damen med ett leende.
Den franske sociologen Aguste Comte myntade begreppet Altruism. Det kan närmast översättas med osjälviskhet, omtanke om andra eller helt eller delvis åsidosättande av egna intressen. De lärde tvistar om vad det beror på att vissa människor tycks tänka och agera altruistiskt. Handlar det om att jag gör något ”snällt” för att förvissa mig om att du gör något för mig? Eller handlar det om en medfödd förmåga som i vissa miljöer får utvecklas till en kompetens? Eller handlar det om att vi förstår att hela vår hela existens sitter ihop och att vi är beroende av varandra?
Genom att utmana sig själv med frågan: -För vems skull gör jag det jag gör?
Handlar allt bara om mig eller finns det andra drivkrafter?
Jag läser om framgångsrecept, ”Bli ditt personliga varumärke” eller JAG budskap i alla dess former. Då undrar jag: -Vad händer med oss över tid om det fortsätter att röra sig i den riktningen?
Jag tror att vi genom att hålla upp dörren, säga hej, att verkligen lyssna på den andre eller bara genom att visa lite vänlig omtanke tar fram och bekräftar de grundläggande behoven det innebär att vara människa. Jag tror att vi behöver utveckla vår altruistiska förmåga än mer och att det är hög tid att göra begreppet modernt igen. Var snäll med din omgivning. Och de gånger vi snubblar, glömmer eller ”tappar huvudet” just för att vi är människor. Börja om.
Det är först när du kommer på att det blev tokigt som du kan göra något åt det. Leta signaler från andra och ta dom till dig så startar resan mot en bättre plats att leva på. Sök kommunikation istället för konfrontation.
Ibland slår försvarsmekanismerna till och vi söker bortförklaringar till att det blev fel. Ibland lägger vi tid och kraft på annat än det centrala och viktiga. Vi söker efter begrepp eller namn istället för innebörden i dessa. Eller som Shakespeare skrev: ”What´s in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet”.
Jag lever med att människan är i grunden god och om du inte hittar någon runt dig, var själv god i dina tankar och handlingar.
Om du vill läsa hur våra kunder upplevt det att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
En ny film.
Trovärdiga värderingar!
På Sigtunahöjden konferens är dessa begrepp på riktigt och inte bara några ”floskelord” på en vägg. Så häftigt att se och höra hur ni bemöter människor! 5 stjärnor direkt! Rekommenderas!
Tyck till om filmen
HÄNG MED TILL MALTA!!
Hur landar orden hos den andre? Är det vänligt? Är det ärligt? Är det sagt för att göra gott?
Trevlig helg!
Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.
Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.
Jag har uppmärksammat människor som alltid ställer frågor, en massa olika frågor. Med tanke på följdsvaren är det inte alltid frågorna sitter ihop i någon, för mig begriplig, röd tråd. Jag börjar tro att frågandet är något slags ”Det får inte bli tyst syndrom”
En annan bekant tycks aldrig sätta punkt för sina monologer, just i de lägen när han har dryftat ett ämne i ett cirkelresonerande och det verkar uppenbart att nu är det äntligen klart….Så kommer det en extra vända med samma mässande.
En annan driver rätt och fel frågor in i absurdum. ”-HERREGUD, så kan man verkligen inte göra!!”
Det upplevs och uttalas som om det vore en mellanstadieelevs rättspatos som ligger bakom orden. Det hela utvecklas oftast till en ”talibanfundamentalistisk” hållning till alla ämnen och diskussioner. Förståelsen för att människor kan ha olika anledningar och bakgrunder till sina beteenden verkar vara lika med noll.
Kan det vara så att vissa typer av språkmönster leder vidare till en viss typ av enkelriktat tänkande? Vad blir slutsatsen och fortsättningen när t.ex. följande ord startar meningen?
”-Problemet är…”. ”-Typiskt 90-talister…”
”-Det vet ju alla…” ”-Så gör man ju…” ”-Det är väl ändå självklart…” ”-Hur svårt kan det vara…” etc.
Att nå fram med sitt budskap utifrån sitt syfte är inte alltid så lätt. Att bli medveten om sin kommunikation i förhållande till det jag vill uppnå kräver antagligen återkoppling av min omgivning. Att vi samtalar om samtalet.
Att skapa en ”medvetet tänkande kultur”.
”Att reflektera över hur vi reflekterar”
I samma veva funderar jag över mina egna mönster, vilka har jag? Brukar du också tänka på vilka ord du använder mest frekvent, och på vilket sätt?
Om du har någon som du upplever det som svårt att nå fram till…Testa att starta en mening på ett nytt sätt och upplev om det blir någon skillnad för dig och den andre.
Om du vill utveckla din kommunikation kan du be om återkoppling, till exempel genom att ställa frågor till din omgivning:
-Vad händer med dig när jag är uttrycker mig så här?
-Vill du berätta vad du tänker när du hör mig prata?
-Vill du veta min ansats med det jag just nu ska säga?
Ordet kommunikation betyder bland annat ”ömsesidigt utbyte” och ”Att göra gemensamt” *
Med vilka ord, i vilken mängd och i vilken ordning blir det ömsesidigt utbyte?
För när ni provat precis allting, prova att prata med varandra.
Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:
http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
*Enligt NE: latin communicaʹtio ’ömsesidigt utbyte’, av commuʹnico ’göra gemensamt’, ’låta få del i’, ’få del av’, ’meddela’, av commuʹnis ’gemensam’, ’allmän’, ’offentlig’)
Dagens övning.
