Författare: Anders Lundin

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.

Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet
och vill kontakt til vad pris som helst.

Ibland är intentionen god och beteendet tokigt
Då har personen åtminstone försökt.
Att bara tänka och inte handla räcker inte.

För det är inte tanken som räknas.

Det är handlingen.

Tänk vilken tur att de elaka tankar
du tänkt inte ledde till handling

Och vad säger det om alla de

goda tankar du haft?

FACIT

I slutet av 60-talet såldes Facits räknemaskiner över hela världen. 1970 hade koncernen 14000 anställda.

Två år senare var bolaget konkursfärdigt. Elektroniska räknare från Japan var smidigare, snabbare och betydligt billigare

Innebörden av kommunikation

är det gensvar man får.
Gensvaret kan vara något annat än det du avsåg.

Det finns inga misslyckanden i kommunikation, bara reaktioner och feedback.

Om du inte når de resultat du vill ha, gör det på något annat sätt.

Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga.

Vår djupaste rädsla är att vara
omåttligt kraftfulla.

Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer mest.

Att spela obetydlig förbättrar inte världen.

Det finns ingenting upplyst med att
förminska sig för att andra inte ska
känna sig osäkra.

När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi
omedvetet andra tillåtelse
att göra detsamma.

En kommer hit för att fly från nöden En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kommer hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar mest är dem snälla, andra är skurkar en del är ärliga, andra skumma ,en del genier, andra är dumma

Mest är dem fredliga, andra vill slåss Med andra ord: Dem är som oss!

Med fel och brister, tuffa och mjuka Fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier Som köper sin bruna färg i solarier

vissa är svarta, andra gula vissa är vackra, andra fula.

Men fast dem ibland av annan färg è Är dem precis som vi i Sverige och när dem vill jobba här är tacket ”ni får inte jobba än för facket”

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga ” we shall overcome” och inte kan ”rulla di rulla ” som vi Och dom blir sällan fulla som vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket det enda vi svenskar kan bättre är språket det sägs att vi stammar från Adam & Eva Som inte var svenskar – men ja må dem leva.

Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder

orden i den betydelse som vi har kommit överens om.

Det blir så besvärligt annars,

och man kan lätt bli missförstådd.

Å andra sidan är naturligtvis ingen åt sagd att

använda alla ord i överenskommen betydelse

– särskilt som ju varken du eller jag har fått vara

med och bestämma från början att

limpa ska heta limpa och krasse krasse.

Du och jag kan ju till exempel komma överens om

Att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö

för en  åtsittande aftonklänning med svarta tofsar.

Men jag lovar dig att vi får ett helvete

i biljettluckan på Centralen.

Tage Danielsson

En kvinna satt och väntade på tåget i en väntsal. Hon läste en bok och märkte knappt att det satte sig en man längst ut på samma bänk. Kvinnan blev sugen på något gott och gick bort till kiosken och köpte sina favoritkex.  Hon satte sig på samma plats igen och tog fram boken och fortsatte att läsa, hon sträckte sig mot kexpaket och skulle precis ta ett kex när mannen på bänken tog ett kex före henne.  Vilken fräckhet! tänkte hon och tuggade irriterat på kexet.

Efter en liten stund tog han ett kex till, dessutom svarade mannen med ett leende när hon tittade surt på honom. Hon sa ingenting, utan drog paketet närmare sig och tog två kex på en gång. Efter en kvart var det bara ett kex kvar och hon sträckte sin hand mot paketet och skulle precis ta det. Mannens hand hann precis före hennes och han tog upp det sista kexet!

Han bröt av det på mitten och räckte fram den ena halvan till henne. Förbannad reste hon sig upp och sa:– Du kan ta hela kexet själv! Och gick snabbt mot tåget. Maken till fräckhet får man leta efter, tänkte hon upprört… Hon klev på tåget och satte sig på sin plats och böjde sig ned för att ta fram sin bok. Då fick hon tag på sitt oöppnade kexpaket.

Hon hade ätit mannens kex!

På väg in i säkerhetskontrollen kommer en man springande och tränger sig före i kön.

Han sliter av sig kavajen och slänger upp sin portfölj på bandet till genomlysningen.
När han slinker förbi damen som just ska gå genom säkerhetsbågen tappar hon balansen och tvingas ta tag i bågen för att inte ramla. Ett kort knappt hörbart –Ursäkta. kommer från mannen som flyter fram genom kontrollen. Det piper och säkerhetsvakten sätter igång att undersöka mannen. Då ber vakten mannen att ta av skorna för att köra igenom dom separat.
Mannen svarar -nej, varför det?
Kontrollanten svarar något som jag inte hör varpå att mannen höjer sin röst och skriker att han minsann inte är någon terrorist! Samtidigt så har mannen väska åkt igenom röntgen och visar sig innehålla något som inte ska vara med på flyget.
Mannen sliter av sig skorna slänger upp dessa på bandet och tränger sig än en gång in genom bågen…Det piper igen, Han är röd om kinderna, svettig om pannan och ett stort hål på hälen på höger socka. -Va fan är det nu då? Skriker mannen. Skärpet åker av och han trasslar sig förbi ut och in genom bågen för tredje gången.

När han blivit godkänd står han svettig om ryggen och tar emot sin väska, som nu ska kontrolleras. Det visar att den innehåller en flaska vin. –Nej, det är en present från en kompis…säger mannen. –Jag är ledsen säger kontrollanten. Då tar mannen flaskan och skruvar av kapsylen och halsar en stor klunk vin, tittar på kontrollanten med en sur blick och tar ännu en klunk. Han är nu högröd i ansiktet och säger -Skål samtidigt som han tar en redig mun med vin till. Den halva flaskan kastar han nu ner i papperskorgen så att det stänker vin upp på väggen bakom. Han får på sig skorna och springer iväg med bältet i handen och portföljen under armen mot sin gate.

Det är en tystnad över kön, vi har alla sett allt detta hända och jag tittar på damen som blev knuffad och nickar till henne. Jag får ett litet leende som svar.

När jag kommer fram till gaten visar det sig att mannen sitter där och väntar. Han måste ha missat avgångstiden och stressat i onödan, tänker jag.

Väl på planet hamnar jag platsen snett bakom ”trängselmannen” och tanten hamnar bredvid honom. Han verkar inte komma ihåg tanten utan sliter upp en tidning och börja läsa. När flygvärdinnan kommer så beställer han in två flaskor rött vin och de försvinner snabbt. Mannen somnar. Han snarkar högt och lutar sig halvvägs över tantens säte. Hon säger ingenting. Han börjar plötsligt hosta och nyser över tanten.

Vi landar och mannen ställer sig upp innan lampan släckts och planet parkerat. Stressar av och tränger sig fram genom gången. Jag kommer av och går mot min förbeställda taxi, då får jag syn på den stressade igen, han far runt bland alla taxiförare och viftar med en femhundring för att få tag på en taxi. Inget napp. Då vänder sig tanten till honom och säger –Du kan åka med mig.
Storögt tittar han på henne och svarar –Gärna!

I det ögonblicket ler tanten mot honom och säger – Man möts alltid två gånger eller hur?
Hej jag heter Vera, vad heter du? -Magnus svarar mannen och tar tantens hand…
Hur vill du bli uppfattad? Vilka avtryck sätter du på din omgivning?