Vad tränar du på?

Roland Matsson, en legendarisk handbollstränare på 1970- talet frågade mig efter en träning om jag höll med honom om att man blir bättre på det man tränar på. Jag svarade: -Ja!
Då svarade han mig: – Vad tränar du på?

Så många vd:ar, chefer och ledare jag möter, gör som de alltid gjort. Vissa möten blir bra, andra mindre bra. Vissa anställningar blir bra, andra mindre bra. Vissa lyssnar på råd, andra kör egna race. Oavsett hur de agerar är det en stor skillnad på hur de reflekterar över sina beslut. En klok ledare tar stöd i sin assistent eller sin omgivning, för att få feedback på hur stämningen var i rummet. Hur många pratade?  Hur ofta blev någon avbruten? Vem tittade de flesta på, när det blev känsliga eller tveksamma diskussioner? 

Alla dessa små och stora gester, som påverkar hur vi tar beslut. Att reflektera över hur vi reflekterar. Att fundera över vad vi tränar på? För om Roland Mattson hade rätt så blir det viktigt att fundera över ”Tränar vi på rätt saker?”

En vd-assistent kan göra stor skillnad i ett företag genom att ges uppgiften att registrera vad som sker under ett möte.   Till exempel genom att sortera på:

  • Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på DÅ-tiden och vilka var mest i FRAM-tiden, under diskussionerna?
  • Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på detaljer och vilka var mest på helhetsbilden?
  • Vilka i gruppen hade störst uppmärksamhet på det som är påverkbart och vilka på det icke påverkbara?

Inom idrotten lämnar vi så lite som möjligt åt slumpen

Det är sällan någon som säger: ”Vilken tur vi hade som vann OS”.  Det är mängder med träning och förberedelser som ligger bakom en framgångsrik prestation.  Det är också helt avgörande att alla individer, i hela teamet bakom, får sin egen uppmärksammade ”plats” och med det sin tydliga uppgift. 

Vad ska jag göra och varför? När ska jag gör det?  Hur jag ska gör det, testar vi oss fram genom ständig återkoppling.  I denna process är det två frågeställningar som kommer tillbaka, gång på gång.

Vad var bra?  Om vi fick göra om, vad skulle vi gjort annorlunda. Observera, INTE bättre, för det vet vi inte förrän vi provat.   

Att samtala om hur vi samtalar, fundera över hur vi funderar och utvärdera hur vi utvärderar blir några värdefulla verktyg för att utveckla verksamheten.

Genom att till exempel låta vd-assistenten vara den som uppmärksammar det som vi så lätt missar, slipper vi en del av missförstånden på våra möten. Att vara den som fångar upp och återkopplar till gruppen, för att vi ska bli vassare över tid. Dessa små signaler är annars det som diskuteras vid kaffeautomaten, nere på parkeringen eller i mobilen efter mötet.

Alla dessa små subtila ögonrörelser, gester och ljud skickar meddelanden till omgivningen. När vi ska tyda dom startar tolkningen. ”Vad menade hen när den sa så, med den betoningen och det tonfallet?” 

Livet är komplext

Framtiden är oviss och förändringshastigheten är hög. Då är det extra viktigt att vi sätter in reflektionen i vår vardag. Att vi övar på rätt saker utifrån vad som krävs för att lyckas.

Mitt tips till dig som vd-assistent är att föreslå för din chef använda dig i rollen som assistent som dedikerad observant eller ”sorterare” av både din chefs och ert sätt att kommunicera. Då kan du och ni justera snabbare, på samtal som inte leder dit ni vill.

Låt hela gruppen ständigt ha följande fråga med i sina tankar:

”Det vi gör just nu leder det till att vi lyckas med det vi är satta att utföra?”

Då ökar oddsen för att ni tränar på rätt saker.

Att skapa en riktig värdegrund.

Vad innebär värdegrundsarbete? Vilka verktyg kan man använda för att säkerställa att man är på rätt väg? Och varför är det viktigt att arbeta med sina och organisationens värderingar.

Att skapa en värdegrund handlar om att skapa ramar för att hantera olikheter. Att jämna ut maktbalansen så att fler kan och vågar uttrycka åsikter som påverkar helheten och hållbarheten.

Att förstå att det är en konstant pågående process som ständigt behöver justeras med återkoppling i allt, stort som smått.

Vikten av perspektiv

Värderingsstyrt ledarskap handlar om att kunna ta olika perspektiv.  Att samtidigt som ”man” är inne och jobbar klara av att växla och ta ett META-perspektiv och zooma ut.  

Den övergripande kontrollfrågan blir:  
Om vi gör som vi gör just nu kommer vi dit vi vill och
på vilket sätt ska vi arbeta och bemöta varandra under resan?

En liknelse skulle kunna vara äppelodlarna som ser till hållbarheten och helheten för att få fina skördar år efter år. Om vi gödslar, vattnar, beskär, plockar, säljer och transporterar på det här sättet – blir det hållbart över tid?

En del bolag sätter ihop en värdegrund och skriver några snygga värdeord på en tavla. De är så sugna och upptagna av att sälja sina äpplen, så att de missar att sköta om trädets rötter. 

De optimerar framtagandet av äppellådor, kundsystem, säljbonusar och kampanjer. De tillåter vissa personer att köra egna race på bekostnad av andras välbefinnande.

Styrkan – och svagheten- i normer

Organisationerna inför system enligt de senaste managementteorierna som optimerar produktionen. Människor som ifrågasätter betraktas som bakåtsträvare och gnällspikar. 

De personer som uppmärksammar missförhållanden, som enligt vissa riskerar att äventyra hela företagets existens, behöver få bli hjältar. De som kör egna race och genar i kurvorna för egen vinning skull behöver bemötas och justeras, just för att de riskerar helheten och andras hälsa.

Om man accepterar undantag utan att förklara varför skapas lätt en norm där människor börjar fundera: ” – Om det var tillåtet att göra så där, även fast vi sagt att vi inte ska göra så, vad är det då mer som inte heller gäller?”

Värdegrundsarbete är inte ett projekt

Värdegrundsarbete handlar om en ständigt pågående process i de många små handlingarna. Kulturen skapas av allt vi tillåter och allt som vi inte tillåter i organisationen. De företag som tror att det är ett projekt missar själva syftet med värdegrundsarbetet. Jobbet med värderingarna är inte tidsbegränsat utan konstant pågående och nyskapas genom summan av alla våra handlingar.

Vi ska sälja äpplen som många andra MEN vi ska arbeta på ett visst sätt rakt igenom hela verksamheten för att skapa hållbarhet över tid.

Om vi vill ta del av kunskapens frukt, bygger det på ett tänkande präglat av långsiktighet och hållbarhet. Hela systemet behöver fungera. Allt vi gör – och allt vi inte gör – spelar roll.

Bakom varje framgångsrik VD står en assistent som får saker att hända.

Jag har under mina tjugo år som konsult föreläst, processlett och hållit i workshoppar med så många olika företag och organisationer. Det är i stort sett samma mönster vid den första kontakten med företaget. Det är oftast en vd-assistent eller någon i en liknande roll som hör av sig för att kontrollera om datumet är ledigt, om uppdraget passar för mig och för att få lite inspel på vad hen kan säga till övriga gruppen om mitt arbete.

Om det är ett seriöst företag blir det ofta en träff där vi går igenom agendan, syftet och tidsramarna för eventet. I dessa möten visar det sig ofta att denna mycket viktiga assistent får massor att hålla i för att det hela ska fungera.

Det kan uttryckas på så många olika sätt: ”Spindeln i nätet”, ” fixaren”, ”problemlösaren” eller ”den som får det att hända”

När kommer boken?

Många har skrivit böcker om hur företag ska skötas och ledas. Jag vill påstå att bakom alla dessa företagsledare så framträder en annan typ av ledarskap.

Den som förverkligar alla målsättningar. Den som får det att hända.

Om ledningsassistenten ska få ihop pusslet krävs ett personligt ledarskap. En klinisk noggrannhet, en perfekt tidsplan, en kontaktlista med uppföljning ner i minsta detalj och nedskrivna överenskommelser. Allt förpackat i en kommunikativ relationskapande ton, stresståligt och i en positiv anda samtidigt som det inte får bli ”mesigt” eller tveksamt. Att verkligen kunna styra ”vänligt men bestämt”

Att kunna utveckla denna kompetens är så mycket mer än att rita ett ”Gantschema” med milstolpar och att tillsätta resurser i Microsoft project.

När kommer den första riktiga handboken om att leda bakom VD?

Hur är en dag för vd-assistenten?

Jag brukar fråga hur en dag ser ut för vd-assistenten och vad som är viktigast för att få det att fungera?

Svaren skiljer sig åt men några gemensamma faktorer kommer tillbaka.

Ömsesidig tillit till företaget och VD, total öppenhet och många, många små samtal för att säkerställa att kommunikationen blir rätt. Att det klickar värderingsmässigt och att det är okej att ställa frågor utan att bli nergjord eller bortgjord. Det är så viktigt att få ifrågasätta och att få ta rollen som den utmanande och sanningssägande personen i relationen med VD.

Ledarskapet handlar också om att sätta gränser för privatliv/arbetsliv, annars riskerar man att arbeta jämt. Det är också så viktigt att återkoppla och vara den som står upp för fattade beslut och inte alltid vara den som springer på alla bollar för att vara juste. För det är så lätt att vd-assistenten fastnar i ett mönster av att vara den som alltid fixar precis allt. Var noga så att inte din vardag blir som metaforen: ”Den åsna som bär, lastar alla på”.

Det krävs ett ledarskap byggt på integritet för att hålla över tid.

Våga säga -Nej. När någon ”slarvig medarbetare” försöker lägga över sitt eget ansvar på ledningsassistenten. Många av de skickliga assisterna säger att en stor nyckel är att delegera eller köp in kompetens som är tidsödande eller som kräver onödigt stor kraft. Ta hjälp, be om hjälp och var ute i god tid innan så att du inte hamnar i en dålig situation för att du ”kan själv” eller ”vill vara duktig”.

Ett annat tips är att använda humor och skratt när saker och ting inte går ens väg.

Att inta ett ”befriande perspektiv” när någon bagatell får ta för stor plats i planeringen.

Du som VD, hyr in ett proffs när du ska anställa en assistent nästa gång.

De företag som anställer proffs vet att det lönar sig i längden för vad kostar varje missförstånd? Eller som någon sa: ”Att hyra in ett proffs är dyrt, prova att hyra in en amatör så får du se vad det kostar”.

Och ett tips till dig som är VD:

Sköt om din assistent och visa äkta uppskattning. Du blir inte bättre än din assistents förmåga och kompetens.

Och till dig som är vd-assistent: Passa på och njut av det du skapat. För detta hade inte hänt om inte du tagit ansvar, att gå från ord till handling. Var stolt över ditt personliga ledarskap!

En dag.

En dag.

Hen vaknar av skrammel från sopbilen. -Måste de åka just här klockan  sju och trettio?

Hen går upp och mumlar: – Fy, vad kallt det är på golvet. Hasar in på toaletten och slår på kranen och väntar med en suck: -Vilken tid det tar innan varmvattnet kommer.

Hen sätter på kaffe då räcker det inte utan behöver öppna ett nytt paket. -Åh, vad jobbigt det är att öppna dessa förpackningar.  Hen slår på radion och utbrister högt för sig själv: 
-Vilken skränig musik de spelar nu för tiden.  Hen tittar ut genom fönstret och kommenterar vädret med en sur min: – I dag är det uppehåll men resten av veckan ska regna.

Hen tar en tugga på äggmackan och några smulor ramlar ner på golvet. -Jaha, då måste jag städa igen, det är då typiskt!  

Hen läser ett inlägg på Facebook om acceptans och medkänsla. -Det är lätt för dom där präktiga elitmänniskorna att tycka.

På väg till jobbet tränger sig en bil framför Hen, på uppfarten till motorvägen. -Alla kör in  framför mig, bara framför mig.

Hen hittar ingen parkeringsplats, får köra ett extra varv runt kvarteret. -Varje morgon är det sååå omöjligt att hitta en plats…Alla andra hittar parkering direkt. Där var en, men den tog han före mig, typiskt.

Hen  kommer in på kontoret och möter en kollega som säger,- Snygg jacka.   

Hen svarar -Vad då, hade jag en ful i går, eller?

När Hen ska hämta kaffe i personalrummet är det bara en liten skvätt kvar, så Hen måste sätta på en nya kanna. -Det är alltid jag som måste sätta på kaffe.

Hen ska skriva ut ett dokument så är det slut på den svarta färgen. -Åhhhh, nu måste jag byta toner.

Hen går på lunch, då ringer en kund. Hen svarar kort att det är lunchstängt utan att höra vad kunden säger. Hen stänger av telefonen mitt i kundens mening. 

Maten är som vanligt inte bra och när någon frågar varför Hen inte byter ställe eller tar med matlåda svarar Hen: -Vadå, ska jag behöva laga mat kvällen innan eller gå flera hundra meter extra för att få näring?

Hen får huvudvärk på eftermiddagen när arbetsgruppen har möte inför framtiden. 
Hen tänker på alla dessa planer och utbrister: -Kan vi inte göra som vi alltid gjort, varför ska vi ändra på oss?

När Hen förstår att Hen delvis måste vidareutbilda sig för att Hens tjänst blir mer och mer digital, skriker Hen rakt ut: -Nej, vet du vad…Jag har minsann alltid ställt upp för bolaget och varför ska alltid jag tvingas till massa jobbiga kurser?  

Då svarar chefen att det var sju år sedan Hen gick förra kursen.

Hen svarar snabbt: -Den var inge bra i alla fall. 

På vägen till skrivbordet frågar en kollega om Hen tyckte AW:n i fredags var kul?

Vilken dum fråga tänker Hen samtidigt som Hen svarar: -Trist.

Då frågar kollegan: – Pratade du med någon? -Nej. svarar Hen.

Hen åker hem då är det kö. -Måste alla åka just nu!? Skriker hen, samtidigt som Hen slår på ratten. 

När Hen kommer hem är maten inget god, Tv programmen dåliga, det är ingen som ringer, fel färg på tapeterna och äggsmulorna ligger kvar under köksbordet.

-Åh, all världens olycka drabbar bara mig. Tänker Hen innan Hen somnar.

Microcoachen.

Du har soppåsen i handen och samtidigt som du lyfter på locket till sopptunnan så får du en order från microcoachen: -Släng skräpet i sopptunnan!

Du stoppar nyckeln i låset och börjar vrida runt, då kommer nästa instruktion från microcoachen: -Använd nyckeln när du öppnar dörren!

Du ringer supporten när skrivaren slutat fungera och sitter i telefonkön när Hen slår till igen: -Ring supporten!

Du kör bil, bredvid sitter Hen och ger order: -Öka farten, sänk farten, växla ned, akta cyklisten, bromsa, sväng höger, blinka, tuta, byt fil, kör rakt fram, växla upp…

Microcoachen går ofta in och berättar vad andra tänker och känner.

Hen frågar aldrig utan förutsätter att hen har lösningen som alla längtar efter.

Microcoachen går in och svarar åt någon annan och tar över samtalet.

Hen är den som inte kan låta bli att ”tycka till om allt”.

Microcoachen är den som uttrycker sina åsikter om situationer som rör andra.

Hen vet bäst och säger ofta: -Så är det!  Med en självsäker och tydlig röst.

Microcoachen är den som medvetet misstolkar inlägg i en diskussion, för att ta alla chanser att justera och brilljera.

Vad kan intentionen vara hos Microcoachen?

Microcochen vill bara väl?

Hen har en välvilja att dela med sig av sina kunskaper?

Microcoachen förstår inte bättre än så?

Hen säger något i alla fall och det är väl bättre än att vara tyst?

Microcoachen ”blir till” i att berätta för andra vad de behöver?

Hen får uppmärksamhet genom domdera med sin närmiljö?

Microcoachen har dålig självkänsla och ”tankar” genom att köra med andra?

Vad innebär detta microcoachande för omgivningen?

Vad händer med människor runt omkring en microcoach?

Medvetandegör för microcoachen när den gör övertramp. 
För vad blir konsekvensen över tid om Hen får fortsätta?

VM i misstolkning När fördummar metoder, modeller och tekniker vår kommunikation?


I stället för att ge oss självförtroende, utveckling, mod, kraft, lust och fart kan kommunikation skapa en känsla av olust, tveksamhet och osäkerhet, säger förändringsledare Anders Lundin. Vad händer i dig när det du säger undantagslöst tolkas på ett felaktigt sätt? Eller när du möter någon som använder modeller och tekniker för kommunikation på ett självsäkert sätt, men utan att reflektera över syftet med det som framförs? 

-Åh, vilken fin tröja du har! 

– Vadå hade jag en ful i går, eller?

Har du varit med om att sitta i ett möte och det du sa blev misstolkat? Någon la till eller drog bort några ord, eller betonade annorlunda varpå ditt syfte med budskapet blev något helt annat. 

Har du varit med om att när du pratar blir du avbruten av någon som ofta väljer att säga ”MEN”? Till exempel när du säger att blåbär är så gott, då säger någon annan: MEN vilka fula fläckar det blir på kläderna av blåbär. Och så prats det vidare om olika tvättmedel. Eller: Du säger att blåbär är så gott då avbryter någon annan och säger att: MEN, hallon är godare.  Eller när du berättar att du plockat 10 kilo blåbär och den andra avbryter och säger: MEN det är farligt för ryggen att stå böjd så länge. Och det blir en diskussion om ergonomi.

Hur får det dig att känna? Glad och förstådd, eller som att att VM i misstolkning pågår?

Feedbackproffs
Har du varit med om att när du har en presentation blir du uppvaktad av ett ”feedbackproffs”?

Som säger: ”Vill du ha lite feedback?” Och även fast du tvekar sätter personen igång att med silkeslen röst leverera ”sanningar” till dig om vad som är rätt och riktigt.

Det skulle till exempel kunna vara så att du pratar om hur viktigt det är att vi genomför det vi pratat om på mötet för att skapa trovärdiga relationer till våra kunder. Du berättar att du följt upp kunder som lämnat oss och de har alla uttryckt samma brist på koppling mellan ord och handling. På rasten blir du uppsökt av gruppens ”feedbacksproffs”. Hen levererar  ”alla rätt” enligt feedbackmodellen Hamburgare. Först säger hen något snällt med huvudet lätt på sned och sockrad röst:

-Bra att du hade svarta pennor istället för de röda så att det är lätt för mig att läsa på whiteboarden.

Därefter kommer själva utvecklingspunkten (eller kritiken, som några andra skulle ha sagt).

-När du säger att det är viktigt att vi följer upp det vi sagt så känner JAG att du inte litar på övriga gruppen. Att JAG upplever att vi visst följer upp kunderna väldigt ofta och MITT förslag till dig är lita på andra.

Därefter avslutar ”proffset” med något ”snällt” igen. Dessutom levererat med en silkeslen storasyskonsröst:

-Det var väldigt bra och lättläst att du hade samma typsnitt rakt igenom presentationen.

Sen lämnar feedbacksproffset dig ensam kvar med en känsla av olust. Färgen på pennan och typsnittet har hamnat på samma viktighetsnivå som vår trovärdighet.

Vad är avsikten med feedbacken? Handlar det om att briljera i hur duktig hen är på återkoppling? För vems skull sa personen det hen sa till dig? 

När du tar upp situationen med personen efteråt svarar vederbörande bara med ett leende att det hela var uttalat med en god intention.  ”Det måste du väl ändå förstå?”

När fördummar metoder, modeller och tekniker vår kommunikation?


I stället för att ge oss självförtroende, utveckling, mod, kraft, lust och fart kan kommunikation skapa en känsla av olust, tveksamhet och osäkerhet. Att då skicka iväg någon som påtalar brister i verksamheten på ytterligare en kurs i framgångsrik kommunikation är direkt kontraproduktivt. 

Vi behöver samtala om samtalet. Möta den komplexa verkligheten. Prata om det som verkligen händer i rummet, inte det som borde hända enligt någon metod eller modell. 

Hur ser makten ut? 
Vem bestämmer hur och när vi tilltalar varandra? 
Vem sätter agendan?  
Hur fattar vi beslut? 
Vem har rätt att ge feedback och i vilka situationer/frågor? 
Vem har rätt att avbryta?

I det inledande exemplet med komplimangen om den fina tröjan skulle uppföljningen på kommentaren kunna handla om att du reflekterar över varför personen som fick komplimangen valde att ta emot den som kritik. Handlar det om hen själv, en dålig dag eller er relation? Behöver ni samtala om det som hände och händer i rummet när ni ses?

Det riktiga samtalet pågår någon annanstans


När ska vi prata om färgen på pennan eller typsnittet och när ska vi parkera dessa frågor? Vad är väsentligast att lägga tid och kraft på just nu?

Det viktiga och riktiga samtalet kommer fram. Det pågår vid kaffeautomaten, vid parkeringen eller i mobilen på väg hem från jobbet.

Att lyfta fram det som är viktigast för oss – se till att det också är det vi pratar om först.

Att vi prioriterar bland alla utmaningar så att vi lyckas med det vi är satta att göra, på bästa sätt.

Fler bloggar på www.motivation.se/av/anders-lundin/

Var tog alla fruktkorgsgnällarna vägen?

Var tog alla fruktkorgsgnällarna vägen?

-Vi har ingen fruktkorg! 

Hördes från två kritiska röster i personalgruppen. 
Maggan och Lennart var de två självutnämnda ledarna, för alla anställda på firman.  
”-Alla tycker att det är förfärligt att vi inte har någon fruktkorg.” Sa dom.

Då företagsledningen fixade en fruktkorg, kom snart en ny salva av åsikter. 

”-Varför är det inga äpplen i korgen?”

Då justerades innehållet med äpplen. 

Återigen kommenterades innehållet.

”-Varför är det bara röda äpplen?”

Sen kom Covid-19 och nu är det inget prat om fruktkorgen längre.

Club Covid-19

När kontaktannonsen ändrar utseende.

Jag är en glad och utåtriktad kille på 25 år som har haft Corona.
Jag söker dig som gillar resor, långa promenader och närhet (Om du haft Corona förstås)
Vi ses på CC (Du vet nattklubben för oss som haft det, ClubCorona) 

Svar till C-Lasse

När kommer den första biografen, shoppingcentret, nöjesparken och fotbollsmatchen för ”smittade”?
När kommer alla som haft ”Det”, bära ett stort C på sina jackor?

När kommer alla som ledsnat på alla Netflixserier, webbinarium och gratisföreläsningar på nätet, att få chansen att hänga tätt, nära och mysigt för att skratta ihop?

Tänk om ett stort ”C” på kläderna blir 20 talets viktigaste symbol. Vad skulle det göra med alla föreställningar om vi och dom andra? För vem vågar hångla med en främling på första träffen i dag?

Vad händer med oss människor när det viktigaste i kontaktannonsen, CV:t och facebookprofilen blir ett C. 

Det digitala i all ära men IRL är så efterlängtat.

När en hel grupp ska spela VM.

Att föreläsa, processleda och coacha i Sverige har varit fantastiskt.  Att möta alla dessa människor, grupper och organisationer. Vi har varit ett gäng individer som livnärt oss genom att vara handelsresande i bl.a. kommunikation, teamutveckling och arbetsmiljö.

Vi som grupp av konsulter har haft olika bakgrund. Några har varit välutbildade, andra med livets hårda skola. Några har vetenskapliga bakgrund andra utgår från sina egna erfarenheter och teorier.   En del vill att publiken ska beundra dom, andra vill att publiken ska känna sig duktiga.  En del tjänar stora pengar, andra får det knappt att gå runt.

Så välde Covid-19 in i våra liv. 

Allt vändes upp och ned. 

Ställ inte in, ställ om blev mantrat. 

Vi kan inte ses, så nu kör vi med Teams, Zoom eller någon annan digital tjänst för möten, träffar och föreläsningar.
Mängden gratisföreläsningar på nätet växte enormt.  Helt plötsligt står en hel bransch inför samma utmaning som bland annat Dagspressen, Hotellnäringen och Resebranschen blivit utsatta för.

Att få betalt för tidningar på nätet är inte det enklaste, likväl som att möta Airbnbs eller Ubers priser.

Vi ska motivera kunderna att betala för kurser, seminarier eller föreläsningar via webben i konkurrens med Ted, Youtube eller andra webbtjänster. Där kunderna, helt gratis, kan lyssna på mängder av kunskap och föreläsningar, dessutom med de bästa lärarna och föreläsarna i hela världen.

Precis som många av oss föreläsare visat Powerpoints med och om Facit, Kodak eller Nokia, är vi som yrkesgrupp utsatta för samma evolution.

Svaret blir som vanligt: 

Utvecklas eller dö.  

Hitta en ny väg att få betalt.

Det är för mig svårt att tro att vi som grupp kan fortsätta som förut.

Att göra ”samma sak” framför en kamera och dessutom ta betalt för det.

Helt plötsligt blev spelet i allsvenskan en VM turnering.