”Jag vet inte hur jag reagerar, förrän jag själv är i situationen”.
Jag är fundersam över hur jag tar emot, hur jag hanterar all denna information.
Vad jag väljer att ta till mig och vad skjuter jag ifrån mig, medvetet eller omedvetet.
Vi alla prövas nu. Vad vi står för, när det verkligen gäller. Jag och du.
Vad innebär alla dessa ”likes” i sociala medier.
Alla dessa åsikter som delas.
Alla dessa samtal som förs.
Alla dessa gissningar som sprids.
Regeringar stänger ner hela land. Mat, munskydd och förnödenheter hamstras. Vi bygger murar runt våra hem. Vi skyddar oss själva och de närmaste. Vi gör som vi alltid gjort, även nu. Samma strategi. Vi och dom.
Vi alla, har under våra liv sett oroligheter i media. Vi har sett mängder med utsatta människor lida och hopplöst vädja om vår hjälp. Vi har sett våra politiker argumentera, precis som vi själva.
Allt det där läskiga, har varit där borta. Allt det som hotat vår vardag, har placerats där borta.
DE andra har blivit, DET andra. Vi har skyddat oss med tankar som att ”Det där händer inte mig, inte här”.
Vi har byggt kontroller, staket och stränga lagar för att skydda oss, mot det stora farliga från utsidan. Och så är det ett litet, litet virus som nästlats sig in, förbi alla kontroller och visat oss, hur skört livet egentligen är.
Plötsligt händer det mig och dig. Vi är plötsligt en del, av det vi trodde vi kunde skydda oss emot.
Vi alla som trodde att livet gick att skydda med lagar, taggtråd och gevär.
I denna nya situation präglad av rädsla och oro, finns det ändå hopp om medmänskligheten.
Jag hör allt fler prata om:
”Vi alla ska hjälpas åt och tillsammans klarar vi det här”.
”Att vara människa handlar inte längre om att roffa åt sig, på andras bekostnad”
”Det är nu, vi visar vilka vi är”
Det medmänskliga ökar i värde. Tillsammans är vägen framåt.
Tänk om det lilla viruset har öppnat dörren, till själva livet åt oss.
Varför har vi inte öppnat den själva?
Kanske har viruset gjort oss en tjänst och påmint oss alla , om vad det innebär att vara en medmänniska.
Tänk om det är nu vi på riktigt förstår vad det innebär att hålla ihop, hjälpas åt och att vara rädd om varandra.