-Dom har fått bonus varje år men ändå så är det så gnälligt, egoistiskt och låst stämning på kontoret. Sa Knut. 
-Trots att vi har haft en konsult på firman som förläst om medarbetarskap och arbetsglädje och lämnat några tavlor där det bland annat stod: Le åt varandra, varje dag.  

-De där tavlorna med överdrivet ”positiva budskap” känns som ett hån. Fortsatte Knut.

Vi tog ett snack vad som kan vara negativt med ett bonussystem. 
Knut kände igen fem olika faktorer i samtalet vi hade.

1. Att bonusarna har varit kopplade till kortsiktiga resultat, som ökad försäljning eller produktivitet under specifika perioder. Detta har lett till att säljarna fokuserat på att uppnå dessa kortsiktiga mål på bekostnad av att investera tid och energi i att uppnå långsiktiga mål och utveckla företaget.

2. Bonus har getts rutinmässigt, och därmed förlorat sin motiverande effekt över tid. 
Knut sa att en del av medarbetarna nu tar bonusen för givet och med det tappat motivationen att arbeta hårt för att uppnå den.

3. Bonusar har skapat en känsla av konkurrens mellan medarbetarna, ett A och B lag. En del av storsäljarna har haft ”Bra kunder som köper mycket av rutin” och med det varit säkra på sin belöning.  Där de som inte fick bonus har känt sig missgynnade och mindre motiverade att fortsätta att arbeta hårt. 

4. Kulturen har präglats av att mäta framgång bara i kronor, vilket har skapat en företagsmiljö där andra viktiga faktorer som samarbete, kreativitet och innovation har nedprioriterats.

5.Bonusen har nu skapat en stor ekonomisk belastning för företaget, eftersom de har betalats ut regelbundet och i höga belopp. En stor belastning för firman nu när lågkonjunkturen knackar på och det saknas pengar för att täcka kostnaderna. 

Knut har nu kallat till ett möte där de ska lyfta upp hela bonussystemet på bordet.

Risken är att några slutar om vi förändrar fördelningen av kunder, sa han innan vi skildes åt.

-Vad är alternativet till att lyfta upp frågan och prata om den? Frågade jag.

-Jag kanske är den som ska sluta. sa Knut.

Berit sitter på en stol, hon stirrar rakt fram med en tom blick. 
I hennes hand har hon ett koppel. En receptionist på djursjukhuset lägger en hand på hennes axel och Berit rycker till.
-Bobbo var ju bara lite sjuk. Säger Berit med svag och darrande röst.

Hon går ensam hemåt längs gångvägen som hon och Bobbo gått så många gånger. Några ungdomar kör tätt förbi med några mopeder och skriker -Flytta på dig kärring!

När hon kliver in i hissen i huset kommer en ung kvinna springande ner för trappen. Hon ler mot Berit och säger -Hej! Innan Berit hinner reagera är kvinnan utanför porten till huset.

Hon öppnar dörren och går in i sin lilla tomma lägenhet. 
Hon får syn på Bobbos matskål.

Att vara ensam för länge kan påverka oss på olika sätt, både mentalt och fysiskt. 
Det kan ge en ökad risk för depression och en försämrad kognitiv funktion. När vi inte har någon att prata med och interagera med kan vår kognitiva funktion försämras, inklusive minne, uppmärksamhet och inlärning.

Det kan leda till en ökad stressnivå, sömnproblem och försämrad immunfunktion. När vi är ensamma för länge finns en risk att det utvecklas ”en social fobi”, vilket kan göra det svårt för oss att interagera med andra människor när vi väl möter dem.

Vi har ingen aning om hur andra människor egentligen har det. 
Säg hej, dela ett leende eller nicka mot de du möter. 
En liten vänlig gest från dig kan betyda så mycket för någon annan.

De två bästa väljer lag. -Jag tar Christer. Säger den långe med en självsäker min. 
-Jag tar Kent. Säger den kraftige, samtidigt som han rapar.

När alla är valda sitter Timmy och Jonas kvar på bänken.

 -Ni får krafset! säger Christer och vänder sig om och går mot målburen.

Det är ett mummel i klassen när Britta delar ut kort till några utvalda. De som är bjudna på festen. Det visar sig att det är alla tjejerna i klassen förutom Lotta.

Fackmötet går mot sitt slut. -Övriga frågor? Säger Birger, frågande.

-Ismail räcker upp handen. -Jaa, vad har du på lilla hjärtat då? Frågar Birger med ett leende.

Övriga gruppen skrattar till. Ismail börjar nervöst att prata. – Jag tycker att vi ska…Då blir han avbruten av Stefan. -Åh, börja inte nu igen, du tycker och tycker, och tycker, Kan vi inte ta en bira nu istället! -Ja! Svarar Anette och så avslutar Birger mötet genom att säga till Ismail med hög röst: 
-Du får tycka till på nästa möte istället.

Rädslan för att bli avvisad kan vara en mycket stark och negativ känsla som kan påverka en persons mentala hälsa och välbefinnande. Det handlar om att känna sig utesluten eller att inte vara tillräcklig eller accepterad av andra människor. Denna rädsla kan uppstå i många olika situationer, till exempel när man söker jobb, när man träffar nya människor eller när man är i en romantisk relation.

Symptomen på rädsla för att bli avvisad kan variera från person till person, men vanligtvis inkluderar det en ökad hjärtfrekvens, känsla av ångest, stress, oro och självtvivel. Personer som lider av rädsla för att bli avvisade kan också undvika sociala situationer eller relationer helt och hållet för att undvika att känna sig avvisade.

Denna rädsla kan ha sitt ursprung i tidigare negativa erfarenheter av avvisning eller bristande acceptans från andra.

Du har ingen aning om vad andra varit med om eller går igenom i sina liv.

-Var mer nyfiken och mindre dömande.

-Leta efter den andres intention med sitt beteende. 
(Du behöver inte gilla, hålla med eller applådera när någon säger något. 
Försök bara att förstå.)

-Tänk snällt och var snäll så ofta du kan.

 -Sa chefen för ett stort bolag.

Jag tittade på honom, en välklädd man i 60 årsåldern, jag häpnade och tappade hakan. 

Han vände och gick när jag började fråga om hur han tänkte. -Jag har inte tid med trams! 
Sa han samtidigt som gick iväg, bort i korridoren.

Jag letade upp några historisk katastrofer, där bristande psykologisk trygghet varit den centrala orsaken.

Tjernobyl-olyckan: 1986 inträffade en kärnkraftsolycka i Tjernobyl, Ukraina, som orsakade en av de värsta miljökatastroferna i historien. Enligt en rapport från International Atomic Energy Agency hade bristande psykologisk trygghet och en hierarkisk kultur av tystnad inom anläggningen bidragit till olyckan.

Challenger-olyckan: 1986 exploderade rymdfärjan Challenger kort efter att den hade lyft från Kennedy Space Center i Florida. En av orsakerna till olyckan var bristande psykologisk trygghet inom NASA och tillverkarna av rymdfärjan, där ingen vågade rösta emot beslut som tagits av högre chefer.

Deepwater Horizon-olyckan: 2010 orsakade en explosion på oljeriggen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen en av de värsta oljekatastroferna i historien. Enligt en rapport från National Academy of Engineering orsakades olyckan delvis av en bristande säkerhetskultur och en kultur där man undvek att rapportera incidenter eller risker.

Kärnkraftsolyckan i Fukushima: 2011 drabbades Fukushima i Japan av en kärnkraftsolycka efter en jordbävning och en tsunami. Enligt en rapport från International Atomic Energy Agency orsakades olyckan delvis av en bristande säkerhetskultur och en hierarkisk kultur där ingen vågade rapportera eller ifrågasätta beslut.

Känner du någon ledare som gillar att ta emot dåliga nyheter?

Att projektet gått med förlust, att vi lagt ned massor med tid på något som inte blev något eller att någon upptäcker en svaghet i våra stjärnprodukter.

Eller att personalen är missnöjd med ledarens bristande bemötande, att personalen inte trivs på grund av strukturer som chefen skapat eller att kommunikation kvävs när någon har en avvikande åsikt.

Tyvärr finns det chefer som inte förstår att de inte förstår. Det kallas Dunning-Kruger-effekten, ett psykologiskt fenomen som innebär att personer som är inkompetenta inte ser sin egen inkompetens och agerar därefter. Det är inte lätt att veta det man inte vet. 

Tänk på ett ledarskap där man frågar efter avvikande åsikter, andra perspektiv och uppmuntrar lärande när det blir tokigt.  Vi gör alla tabbar, frågan är om vi vågar dela misstagen med andra eller om vi är tysta, duckar och hoppas att det hela blåser över.

Det är inte flummigt med Psykologisk trygghet. Det är grunden i välmående organisationer.  

vad skulle hända då?

Jag kliver ut på gatan utanför mitt hus. Jag har precis läst min morgontidning som någon burit ut. På gatan är det snöröjt av någon annan. Jag kör in mot stan och stannar till för att köpa en kaffe från någon som jobbar på den 24/7 öppna macken.

Jag parkerar och kliver in hos min kund och blir mött av någon i receptionen. När jag kommer upp till fjärde våningen är det någon annan som visar mig tillrätta och frågar om jag vill ha kaffe.

Efter mötet åker jag iväg till en mässan där jag ska föreläsa. På plats i salen möts jag upp av en ljudtekniker som någon sett till att hen är på plats. Sen kommer sekreteraren som bokat mig och undrar om jag behöver något.

På lunchen efter föredraget äter jag maten som någon lagat till och blir serverad av någon har det som yrke.

Jag hälsar på en bekant på sjukhuset som blir ompysslad av någon sjuksköterska. Min vän ligger i rena lakan som någon har tvättat. På vägen ut möter jag en städare som moppar golven rena. ’

På väg till nästa möte springer jag in på livsmedelsbutiken och handlar. Jag betalar någon som sitter i kassan. Utanför håller några på att laga gatan och några andra kör bort gruset på en lastbil. En buss körs av någon och den stannar till och en skolklass kliver av med några lärare.

Framför TV på kvällen funderar jag över alla dessa ”någon”. Vad skulle hända om inte majoriteten av oss människor dagligen gick till sina jobb och fixade för oss andra?

Alla dom som aldrig får uppskattning, blommor eller applåder. Alla dom som läser på Facebook om råd från framgångsgurus om att bli ditt ”bästa jag”.

Dom verkliga hjältarna är alla dessa helt vanliga ”någon” som fortsätter att kliva upp långt före mig för att jag ska få min tidning i brevlådan.

Så till alla er som fortsätter att gnugga och kämpa för att vårt samhälle ska fungera

-Tack!

– Tusen tack!

Du är för mig den ”skönaste, coolaste och härligaste av alla typer”

-Vad är skillnaden mellan Psykologisk trygghet och tillit?

Jag tänker så här:

Psykologisk trygghet och tillit är relaterade begrepp, men de är inte helt desamma.

Psykologisk trygghet handlar om hur trygga och bekväma vi känner oss i en viss situation eller miljö. Det handlar om att känna att vi har kontroll över våra handlingar och att vi kan förlita oss på vår omgivning att vara förstående och stöttande. Det kan också handla om att känna att vi kan göra misstag utan att bli dömda eller kritiserade.

Tillit handlar om hur mycket vi litar på andra människor och deras avsikter. Det handlar om att känna att vi kan lita på att andra människor kommer att hålla sina löften och att de kommer att vara ärliga och öppna med oss. Det handlar också om att känna att vi kan berätta våra innersta tankar och känslor för andra människor utan att bli dömda eller kritiserade.

Så, psykologisk trygghet handlar om hur trygga vi känner oss i en viss situation eller miljö medan tillit handlar om hur mycket vi litar på andra människor och deras avsikter.

Båda är viktiga för en positiv och produktiv arbetsmiljö och relationer. Läs mer på www.skickliggora.se

Bilen är packad, förväntningarna är uppskruvade och längtansfulla.

Hela familjen sitter tätt tillsammans och dom styr mot fjällen tidigt på morgonen.

De har sparat ihop och köpt skidor, hyrt stuga och planerat resan i ett halvår.

Åh, vad kul det ska bli! Ropar pappan i familjen.

Halvvägs upp till fjällen börjar det regna. Det öser ner.  

När de kommer fram vid lunchtid är det dimma och regn.

-Vad är det här för skitväder! Utbrister mamman i familjen.

-Ååååh! Ropar barnen besviket.

-Nu åker vi ändå, bara glada minner! Säger pappan med sammanbiten min.

-Jag hämtar liftkorten. Fortsätter han och smäller igen bildörren hårt.

Efter 23 kilometer av maratonloppet krasar det till i vänster knä. 

Lotta fortsätter att haltande ta sig vidare.

Efter ytterligare en bit gör det så ont att hon bara vill skrika.

Man får inte ge upp tänker hon, jag är ingen som ger upp minsann.

Hon fortsätter och tar sig snubblande in över mållinjen.

Nu är knät så svullet. 

På sjukhuset konstaterar läkaren att hon sprungit med ett benbrott.

Femhundra meter från toppen av Mount Everest sveper snöstormen in. 

Hårda vindar och sikten är obefintlig. Gruppen tvekar, några klättrar vidare.

Den unge säljaren går upp klockan 4.30 varje morgon, springer 5 km, lyfter vikter, kör yoga och äter en näringsrik frukost. Vid 6.30 tänder han på kontoret och jobbar järnet fram till 19.45.

Han har huvudvärk, blöder näsblod och har yrsel, men kör på. Hans framgångscoach på webben har intalat honom att hårt jobb, är den enda vägen framåt. Framåt, uppåt och tänk positivt. ”Lite yrsel och näsblod har ingen dött av”

När är det kompetens att sluta och när ska man fortsätta?

Ibland är kortsiktiga målsättningar direkt farliga. När själva målsättningen väger tyngre än upplevelsen eller hälsan.

Vi gör alla våra val. 

När någon väljer att arbeta med A så väljer den samtidigt bort att arbeta med B.

När någon väljer att flytta till staden X väljer den automatiskt bort att bo i Y.

När någon väjer att leva livet på sättet 1 väljer den samtidigt bort att leva livet på sättet 2.

När är de SMARTA målen ett hinder i stället för ett stöd att röra sig i den riktningen man önskar sig?

Zooma ut och fundera över dina val. 

Vilka leder till hälsa och hållbarhet över tid?

Vad är det som gör att inte använt tandtråd tillräckligt ofta?

Tidigare hade jag en annan tandhygienist som sa

 -Åh, vad duktig du har varit! 

När jag vet om att jag inte hade kört tillräckligt bra med tandtråd. 

Nu har jag har en annan tandhygienist som är tuff och hård mot mig. 

Hon säger aldrig bra. Hon tittar på mig och säger strängt om du inte kör med tandtråden kommer dina tänder att lossna.

Hon har fått mig att använda tandtråden dagligen.

Jag vet att det är mitt ansvar och mina tänder. 

Tanken går ändå till mig själv och alla som säger bra, i tid och otid.

Vad händer om man säger bra när det inte är bra?

En reflektion i vardagen.

”Det är inte bra när det är dåligt”