Författare: Anders Lundin

En kvinna satt och väntade på tåget i en väntsal. Hon läste en bok och märkte knappt att det satte sig en man längst ut på samma bänk. Kvinnan blev sugen på något gott och gick bort till kiosken och köpte sina favoritkex.  Hon satte sig på samma plats igen och tog fram boken och fortsatte att läsa, hon sträckte sig mot kexpaket och skulle precis ta ett kex när mannen på bänken tog ett kex före henne.  Vilken fräckhet! tänkte hon och tuggade irriterat på kexet.

Efter en liten stund tog han ett kex till, dessutom svarade mannen med ett leende när hon tittade surt på honom. Hon sa ingenting, utan drog paketet närmare sig och tog två kex på en gång. Efter en kvart var det bara ett kex kvar och hon sträckte sin hand mot paketet och skulle precis ta det. Mannens hand hann precis före hennes och han tog upp det sista kexet!

 

Han bröt av det på mitten och räckte fram den ena halvan till henne. Förbannad reste hon sig upp och sa:– Du kan ta hela kexet själv! Och gick snabbt mot tåget. Maken till fräckhet får man leta efter, tänkte hon upprört… Hon klev på tåget och satte sig på sin plats och böjde sig ned för att ta fram sin bok. Då fick hon tag på sitt oöppnade kexpaket.

 

Hon hade ätit mannens kex!

På väg in i säkerhetskontrollen kommer en man springande och tränger sig före i kön.

Han sliter av sig kavajen och slänger upp sin portfölj på bandet till genomlysningen.
När han slinker förbi damen som just ska gå genom säkerhetsbågen tappar hon balansen och tvingas ta tag i bågen för att inte ramla. Ett kort knappt hörbart –Ursäkta. kommer från mannen som flyter fram genom kontrollen. Det piper och säkerhetsvakten sätter igång att undersöka mannen. Då ber vakten mannen att ta av skorna för att köra igenom dom separat.
Mannen svarar -nej, varför det?
Kontrollanten svarar något som jag inte hör varpå att mannen höjer sin röst och skriker att han minsann inte är någon terrorist! Samtidigt så har mannen väska åkt igenom röntgen och visar sig innehålla något som inte ska vara med på flyget.
Mannen sliter av sig skorna slänger upp dessa på bandet och tränger sig än en gång in genom bågen…Det piper igen, Han är röd om kinderna, svettig om pannan och ett stort hål på hälen på höger socka. -Va fan är det nu då? Skriker mannen. Skärpet åker av och han trasslar sig förbi ut och in genom bågen för tredje gången.

När han blivit godkänd står han svettig om ryggen och tar emot sin väska, som nu ska kontrolleras. Det visar att den innehåller en flaska vin. –Nej, det är en present från en kompis…säger mannen. –Jag är ledsen säger kontrollanten. Då tar mannen flaskan och skruvar av kapsylen och halsar en stor klunk vin, tittar på kontrollanten med en sur blick och tar ännu en klunk. Han är nu högröd i ansiktet och säger -Skål samtidigt som han tar en redig mun med vin till. Den halva flaskan kastar han nu ner i papperskorgen så att det stänker vin upp på väggen bakom. Han får på sig skorna och springer iväg med bältet i handen och portföljen under armen mot sin gate.

Det är en tystnad över kön, vi har alla sett allt detta hända och jag tittar på damen som blev knuffad och nickar till henne. Jag får ett litet leende som svar.

När jag kommer fram till gaten visar det sig att mannen sitter där och väntar. Han måste ha missat avgångstiden och stressat i onödan, tänker jag.

Väl på planet hamnar jag platsen snett bakom ”trängselmannen” och tanten hamnar bredvid honom. Han verkar inte komma ihåg tanten utan sliter upp en tidning och börja läsa. När flygvärdinnan kommer så beställer han in två flaskor rött vin och de försvinner snabbt. Mannen somnar. Han snarkar högt och lutar sig halvvägs över tantens säte. Hon säger ingenting. Han börjar plötsligt hosta och nyser över tanten.

Vi landar och mannen ställer sig upp innan lampan släckts och planet parkerat. Stressar av och tränger sig fram genom gången. Jag kommer av och går mot min förbeställda taxi, då får jag syn på den stressade igen, han far runt bland alla taxiförare och viftar med en femhundring för att få tag på en taxi. Inget napp. Då vänder sig tanten till honom och säger –Du kan åka med mig.
Storögt tittar han på henne och svarar –Gärna!

I det ögonblicket ler tanten mot honom och säger – Man möts alltid två gånger eller hur?
Hej jag heter Vera, vad heter du? -Magnus svarar mannen och tar tantens hand…
Hur vill du bli uppfattad? Vilka avtryck sätter du på din omgivning?

Modiga medarbetare skapar bättre resultat!
Mod handlar om att våga

Mod att våga ta emot åsikter
Mod att säga vad man tänker oavsett vem man ska tilltala.
Mod att förändra och utvecklas
Mod att möta de svåra och tuffa frågorna från medarbetarna och kunderna.
Mod att fråga och arbeta med frågan: Varför är jag här?
Mod att vara trovärdig
Mod handlar också om att utmana den kultur som finns på en arbetsplats. Inte för att utmana i sig utan bara för att utveckla och förfina.

Kulturen finns alltid oavsett om den skapats medvetet eller kommit till av en slump.
En kultur visar sig bland annat i jargongen – och jargongen påverkar människors prestation. Skillnaden ligger i hur vi tilltalar och möter varandra.

Ibland finns en kultur eller jargong som begränsar människor istället för att utveckla dem. Då krävs mod för att förändra.
Hur gör du för att skapa eller utveckla din jargong – mot en kultur som leder till hållbara resultat.
Strävar du efter att stötta andra att bli modiga?

Har du tillräckligt med mod för att våga fatta beslut?

Mod handlar om att våga.

Här om dagen så läste jag om olika typer av klagomål mot företag. Jag skrattade gott åt några och undrade hur det blivit så? Tillexempel de som klagade på charterresan

– Det var för mycket sand på stranden.

Eller de som var irriterade över shoppingen:

-Vi köpte Ray Ban- solglasögon för 5 Euro av en gatuförsäljare, men de visade sig vara oäkta.

Eller de som var irriterade över

– De lokala butiksägarna är lata som håller stängt på eftermiddagen. Jag behöver ofta köpa saker under siestan – den borde förbjudas.

Hjärnforskarna (Martin Ingvar, Matti Bergström mfl) är rätt överens om att vi människor styrs av våra förväntningar på hur saker och ting är och hur de ska bli. Några hävdar till och med att lycka är en förmåga, som går att träna upp (Marie Ryd & Richard Davidsson) Hjärnan är formbar säger de.

Var vi riktar vår uppmärksamhet är det som hjärnan utvecklar mönster runt omkring.
Hur bidrar jag till vår arbetsmiljö? Hur bidrar du? För vi är varandras miljö där vi kan växa och frodas. När jag fastnar i ett mönster av tankar som inte hjälper mig eller oss vidare behöver jag stöd av min omgivning. För annars kanske jag kommer hem från en resa med tankar som jag inte vill ha kvar. Och tänk om jag dessutom lämnade de energigivande tankarna kvar där borta.

– Var har du din uppmärksamhet?