Jag står upp för er alla tjejer. Jag har två döttrar och vill att de ska få vara, tänka, klä sig och röra sig fritt utan att bli begränsade av oss män. Jag vill att alla tjejer ska ha samma rättigheter och möjligheter som vi killar. En värld som skapar framtidstro. Jag lovar att bemöta ”gubbkultur” i alla dess former med all min verbala kraft. Jag står upp för dig Natalie och för dig Fanny. Och alla andra tjejer.
Vart är du på väg?
Med en svart sörja rinnande ner för kinden rör sig den hysteriskt skrattande kvinnan mot det lilla barnet. Hon lyfter upp flickan som är huvudet kortare än henne. De kramas innerligt som om det vore sista gången de skulle hålla i varandra. Det enda som hörs är ett långt utdraget och snörvlande -Mmmmmh.
På 60 cm avstånd står de två männen. Den ena av dom sparkar på något som ser ut som om det är, just ingenting alls. Den andre vänder bort blicken och de står tysta. När tåget kommer in till perrongen kramar de om varandra med bortvända huvuden och med kropparna lika stela som om det hade varit två likadana pooler på två olika magneter. De nästan studsar bort från varandra i den korta beröringen. -Lycka till. Säger mannen som vänder sig om och går iväg på perrongen. Tyst knappt hörbart med sammanbitna tänder, svarar den andre
–Tack…
En ensam kvinna med en sjal på sitt huvud sitter med en kopp från Starbucks framför sig. -Heeej, häääj! Säger hon mekaniskt gång på gång, till de passerande samtidigt som hon skakar på muggen med några mynt i. -Ohps! Utstöter en man i slips som går förbi i hög fart, stirrande på sin mobil samtidigt som han nästan kliver på kvinnan.
På tåget sitter den rödgråtna Kvinnan med sin dotter nära varandra. Mittemot en man som just fått en magnetkram av sin far och bredvid honom den småsvettige slipsklädde mannen som är sen till ett möte.
Tåget åker iväg och på perrongen fylls det på med nya människor samtidigt som ljudet från mynten i muggen hörs.
Så många möten varje dag fyllda med så många olika innehåll. En del på väg till något och andra på väg ifrån.
Vart är du på väg och varför det?
Och vilka träffar du på din resa?
Det är många som ”rest” tillsammans med värdegrundsfabriken. Är du nyfiken på hur de uppfattat samarbetet? Kolla in:
http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
Att fundera på sista rutan.
Hjälten rider in i solnedgången och eftertexten börjar rulla. Kärleksparet kysser varandra och ljuv musik spelas samtidigt som bilden tonas ut. Ett helt torg fylls upp av leende och dansande människor i färgglada dräkter samtidigt som hjälten dansar energiskt längst fram.
Sista rutan. Har du tänkt på hur du vill att sista rutan ska se ut? Om du har barn, hur vill du att deras värld ska se ut när du inte finns kvar? Om du lever med en partner hur vill du att dennes liv ska vara om du skulle ryckas bort?
Sista rutan. När vi agerar i stunden är det inte alltid så lätt att tänka på det som kommer sen, en del säger lev i nuet för det är det enda som finns. Tänk om bonden levt sitt liv så? Eller om sjömannen bara seglat iväg och tänkt, att det där med mat och vatten det löser sig säkert.
Sista rutan. Vi stänger gränsen, bygger taggtråd så blir allt bra.
Sista rutan. Vi skitar ner så får någon annan städa senare.
Sista rutan. Vi äter skräpmat så bantar vi sen.
Sista rutan. Om alla andra levde på samma sätt som jag lever mitt liv nu hur skulle världen då bli?
Om inte jag gör något, vem? Om inte jag agerar nu, när?
Sista rutan kommer. Frågan är bara hur vi vill att nästa kapitel ska bli? För har du tänkt på hur många människor under historiens gång som fattat svåra och tuffa beslut för att just du finns till? Och hur andra hamnat i omöjliga situationer för att de växer upp på fel plats på vår planet.
Sista rutan, är den tanken för jobbig eller för stor att tänka på? En tröst kan vara att fundera över: ”Vad är alternativet?”
När eftertexten rullar på din film: Vilken musik vill du ska höras? Vilka vill du ska sitta i publiken? Vilka ord ska beskriva dina gärningar?
Vilka handlingar vill du ska flyttas vidare även om du aldrig någonsin får något omnämnande för att de kom från dig?
Sista rutan.
Om du är nyfiken på vad andra sagt om att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
Altruism är det helt omodernt?
När damen på den överfulla bussen reser sig upp faller ett litet paket från hennes knä ner på marken. Folkmassan rörs sig mot utgången på bussen och paket sparkas iväg. En tonårs pojke ropar: -Stopp! Och gruppen stannar för ett ögonblick till, han tar upp det ”tilltuffsade” paketet och räcker över det till damen med ett leende.
Den franske sociologen Aguste Comte myntade begreppet Altruism. Det kan närmast översättas med osjälviskhet, omtanke om andra eller helt eller delvis åsidosättande av egna intressen. De lärde tvistar om vad det beror på att vissa människor tycks tänka och agera altruistiskt. Handlar det om att jag gör något ”snällt” för att förvissa mig om att du gör något för mig? Eller handlar det om en medfödd förmåga som i vissa miljöer får utvecklas till en kompetens? Eller handlar det om att vi förstår att hela vår hela existens sitter ihop och att vi är beroende av varandra?
Genom att utmana sig själv med frågan: -För vems skull gör jag det jag gör?
Handlar allt bara om mig eller finns det andra drivkrafter?
Jag läser om framgångsrecept, ”Bli ditt personliga varumärke” eller JAG budskap i alla dess former. Då undrar jag: -Vad händer med oss över tid om det fortsätter att röra sig i den riktningen?
Jag tror att vi genom att hålla upp dörren, säga hej, att verkligen lyssna på den andre eller bara genom att visa lite vänlig omtanke tar fram och bekräftar de grundläggande behoven det innebär att vara människa. Jag tror att vi behöver utveckla vår altruistiska förmåga än mer och att det är hög tid att göra begreppet modernt igen. Var snäll med din omgivning. Och de gånger vi snubblar, glömmer eller ”tappar huvudet” just för att vi är människor. Börja om.
Det är först när du kommer på att det blev tokigt som du kan göra något åt det. Leta signaler från andra och ta dom till dig så startar resan mot en bättre plats att leva på. Sök kommunikation istället för konfrontation.
Ibland slår försvarsmekanismerna till och vi söker bortförklaringar till att det blev fel. Ibland lägger vi tid och kraft på annat än det centrala och viktiga. Vi söker efter begrepp eller namn istället för innebörden i dessa. Eller som Shakespeare skrev: ”What´s in a name? That which we call a rose by any other name would smell as sweet”.
Jag lever med att människan är i grunden god och om du inte hittar någon runt dig, var själv god i dina tankar och handlingar.
Om du vill läsa hur våra kunder upplevt det att arbeta med oss följ länken: http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.
Ibland reflekterar jag över mänskliga signaturer och språkmönster.
Jag har uppmärksammat människor som alltid ställer frågor, en massa olika frågor. Med tanke på följdsvaren är det inte alltid frågorna sitter ihop i någon, för mig begriplig, röd tråd. Jag börjar tro att frågandet är något slags ”Det får inte bli tyst syndrom”
En annan bekant tycks aldrig sätta punkt för sina monologer, just i de lägen när han har dryftat ett ämne i ett cirkelresonerande och det verkar uppenbart att nu är det äntligen klart….Så kommer det en extra vända med samma mässande.
En annan driver rätt och fel frågor in i absurdum. ”-HERREGUD, så kan man verkligen inte göra!!”
Det upplevs och uttalas som om det vore en mellanstadieelevs rättspatos som ligger bakom orden. Det hela utvecklas oftast till en ”talibanfundamentalistisk” hållning till alla ämnen och diskussioner. Förståelsen för att människor kan ha olika anledningar och bakgrunder till sina beteenden verkar vara lika med noll.
Kan det vara så att vissa typer av språkmönster leder vidare till en viss typ av enkelriktat tänkande? Vad blir slutsatsen och fortsättningen när t.ex. följande ord startar meningen?
”-Problemet är…”. ”-Typiskt 90-talister…”
”-Det vet ju alla…” ”-Så gör man ju…” ”-Det är väl ändå självklart…” ”-Hur svårt kan det vara…” etc.
Att nå fram med sitt budskap utifrån sitt syfte är inte alltid så lätt. Att bli medveten om sin kommunikation i förhållande till det jag vill uppnå kräver antagligen återkoppling av min omgivning. Att vi samtalar om samtalet.
Att skapa en ”medvetet tänkande kultur”.
”Att reflektera över hur vi reflekterar”
I samma veva funderar jag över mina egna mönster, vilka har jag? Brukar du också tänka på vilka ord du använder mest frekvent, och på vilket sätt?
Om du har någon som du upplever det som svårt att nå fram till…Testa att starta en mening på ett nytt sätt och upplev om det blir någon skillnad för dig och den andre.
Om du vill utveckla din kommunikation kan du be om återkoppling, till exempel genom att ställa frågor till din omgivning:
-Vad händer med dig när jag är uttrycker mig så här?
-Vill du berätta vad du tänker när du hör mig prata?
-Vill du veta min ansats med det jag just nu ska säga?
Ordet kommunikation betyder bland annat ”ömsesidigt utbyte” och ”Att göra gemensamt” *
Med vilka ord, i vilken mängd och i vilken ordning blir det ömsesidigt utbyte?
För när ni provat precis allting, prova att prata med varandra.
Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:
http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/
*Enligt NE: latin communicaʹtio ’ömsesidigt utbyte’, av commuʹnico ’göra gemensamt’, ’låta få del i’, ’få del av’, ’meddela’, av commuʹnis ’gemensam’, ’allmän’, ’offentlig’)
”Grundglada människor”
Häromdan när jag pratade med min kompis Lotta, blev jag medveten om något som gjorde avtryck på mig. Hon sa att hon tittat mycket på Dalai Lama och lagt märke till att han ofta skrattade. Det finns något magnetiskt i ”grundglada” människor. Det är inte det där att de alltid är ”tokpositiva” eller ”übermensch” utan mer att de lyckas på något sätt att ta perspektiv på livet även när det är riktigt tufft.
När jag tänker tillbaka på livet så har jag mött människor som haft den förmågan mer eller mindre. En del lärare sa till oss elever att lugna ner oss och så blev det lugnt utan att de tryckt till, hotat eller skrämt någon. De hade en tyngd i orden som vilade på ”Vänligt men bestämt”. Andra av mina lärare ropade, lektion efter lektion, sch, sch, sch…utan att någon egentligen verkade ta notis.
En del föräldrar verkar ha bättre dialog med sina barn än andra. En del säljare får till mötet med sina kunder utan att det känns ”krängande”. En del tränare lyckas skapa en ”aura” runt sin verksamhet så att spelarna trivs och vill vara där.
Jag läste någonstans att ”De riktigt stora människorna är de som får andra att känna sig stora” Om jag tänker efter vilka människor har jag mött, som stöttat mig i livet? Vilka har trott på mig när jag inte trott på mig själv? Vilka har varit där på riktigt och inte bara med sina ord?
I mitt huvud kommer ett ord tillbaka till mig: MOD! Alla de människor som ”gjutit mod i mig” och fått mig att ta det första lilla steget och anta utmaningen. För jag känner igen den läskiga och förlamande känslan av rädsla när den kommer. ”Om jag gör fel nu…Säger fel nu…Eller tänker fel nu… Så kommer det att…”
Jag agerar på ett helt annat sätt när jag känner tillit och trygghet än när jag är rädd. När jag är trygg i en situation klarar jag oftare av att zooma ut bilden och dessutom ligger det där härliga bubblande skrattet nära till hands.
Vi är viktiga för varandra. En liten sak för dig kan vara otroligt stort för någon annan.
Skapa modiga människor runt omkring dig genom att bry dig på riktigt och våga visa ”halsen” och be om hjälp när du famlar. Minst lika viktigt är att du vågar ”stå upp för din kompetens” och det som du är duktig på. För när du ”vågar” visa upp dig och ta ut svängarna lite mer så ger du med automatik andra möjligheten att göra samma val.
Och tänk om ni skulle få till ett härligt befriande skratt på köpet?
Jag tror att Kärleken vinner
Jag tror att Kärleken vinner i det långa loppet över de mörka krafterna.
❤
Jag önskar att vi visar omtanke, är nära tillsammans och står upp för demokrati.
Jag vill hedra alla offer och deras nära genom att fortsätta livet. Jag hoppas att de som vill dra enkla slutsatser genom att svartmåla grupper och ställa människor mot varandra inte får näring. Låt inte rädslan skapa panikartade beslut. Jag vill att vi alla fortsätter att gå ut och ”lever livet som vanligt”. Att vi står upp för vad som är viktigt. Kram på er alla!
Att skickliggöra varandra
Att vända bort blicken och tyst passera någon i en korridor. Att snegla på mobilen samtidigt som en kollega pratar. Att upprepa det som någon annan precis har sagt, som om det var en egen ide. Att ta ordet mitt i en annans mening och avbryta med ”Ursäkta, jag ska bara…”
Många människor är inte medvetna om hur de påverkar sin omgivning med allt som de gör. Att vi dessutom skickar subtila men ack så kraftfulla signaler med allt som vi inte gör.
Vi är sociala varelser och beroende av samspelet för att överleva. En enskild individ kan ibland störa en hel grupps relation och prestation. Det är många gånger omedvetet och den så kallade ”elefanten i rummet” får fortgå medan vi andra viskar i korridorer om hur den beter sig.
”-Vi har provat allt!” är en av de mest vanliga kommentarerna när frågan kommer på tal. Mitt svar är: ”-Ni har provat allt som inte fungerar”.
Det krävs några grundläggande ramar runt verksamheten för att kommunikationen ska bli kraftfull och effektiv.
- Vad är vårt uppdrag? Varför är vi här? Vilka olika roller har vi för att lyckas med det? Vilka är vi? Vad vill vi? Vad är syftet med det vi ska göra?
- Att ha ”krismöte innan det är kris”. OM du uppmärksammar något som du tror kommer att påverka vår möjlighet att lyckas med vårt uppdrag, säg till direkt. OM någon säger något till dig, svara -Tack! Den undertext som ligger i detta är att utgå från att alla vill lyckas.
Att ”mitt ego” står ut med att det kommer att bli åsiktsskillnader och att se dessa som olika perspektiv. Att olikheter möjliggör olika vägar för att lösa våra gemensamma uppgifter och syften. Att verkligen på allvar, leta efter den ”goda intentionen” i ditt budskap. Att fler ökar sin förmåga genom att tänka: ”Vad är det som du vill uppnå när du säger som du säger eller gör som du gör?”
- Att skapa modiga medarbetare. I vilka situationer är du rädd? I vilka situationer tvekar du? Vad känner du då? Vad behöver du då för att lyckas med det du är att satt att göra? Vågar du uttrycka dina behov? Vem tar du kontakt med när du har det jobbigt? ”Att våga benämna det uppenbara”Att skapa en kultur där vi ”vågar” prata om svåra och tunga utmaningar och att bli tagen på allvar. När det gungar under fötterna är omgivningens beteenden mycket viktiga för att få fäste igen. ”Ibland missar vi att lyckas” Hur bygger vi upp självförtroendet hos varandra?
- Att vi reflekterar över hur vi reflekterar, samtala om samtalet. Tänker vi på rätt saker? Agerar vi på rätt saker? Lär vi oss av misstag? Hur vidareför vi kunskap så att det kan bli kompetens hos andra? Hur tar jag emot andras kunskap? ”Tänk om jag kan lära mig något av dig?”
”Att bygga på det friska” och uppmuntra det ”goda beteendet”
- Medvetenhet om maktstrukturer och hierarkier. Alla ska inte tycka om allt. MEN det är viktigt att människor upplever att de blir tagna på allvar, lyssnade på, sedda och bekräftade. En tydlig undertext i alla samtal: ”Jag accepterar dig för den du är och vad du gör”. Att vi får en kultur där vi: ”Lyssnar för att förstå inte för att replikera”
- Är det lustfyllt att gå till jobbet? Hur kan du och jag bidra till att arbetsplatsen mår bra? Kan vi skratta ihop? Att uppmärksamma varandra och bekräfta varandra när vi agerar ”rätt”. Att en grundtrygghet av tillit styr vår vardag. ”DU ÄR VIKTIG!”
Att skapa en ökad medvetenhet om att:
Allt du gör, allt du inte gör spelar roll.
Om du är nyfiken på vad våra kunder sagt om värdegrundsfabrikens arbete, klicka på länken nedan:
http://värdegrundsfabriken.se/kunder/referenser/